Sanning eller lögn? Göran Perssons sanning om att det går
bra för Sverige måste ses mot bakgrunden vem Göran Persson företräder.
Inte är det de som har det sämst ställt och inte heller är
det Norrlandskommunerna som omfattas av den av Persson uttalade devisen.
Min kommun, Gällivare, brottas i likhet med de flesta andra kommunerna
med stora ekonomiska problem, att leva upp till statsmakternas direktiv, att
ha en ”ekonomi i balans”, för att erhålla den ekonomiska
hjälp från regeringens kommunakut som utlovas.
För Gällivares del krävs försämringar år 2000
med 29,9 miljoner, för 2001 med 47 miljoner och för år 2002
med 58 miljoner kronor. De åtgärder som de anpassningsbara kommunpolitikerna
avser genomföra kallas för ”sparåtgärder” för
att låta smakligare:
46 tjänster försvinner inom barnomsorgen, 9 lärartjänster
i grundskolan, 9,5 tjänster i gymnasiet, 28,32 vakanta tjänster försvinner
inom handikapp och äldre omsorgen. Ökad ”förtätning”
d.v.s. större grupper i barndaghemmen och större klasser i skolorna
medför dessutom att färre lokaler behöver tas i anspråk.
Även andra kommunala tjänster får vidräknas försämringar
såsom kulturen, bidragen till föreningar, snöröjningsbidragen
för pensionärer, minskade kostnader för städpersonal, I.S.S.,
fotvården m.m.
Listan skulle kunna göras betydligt längre. De som drabbas hårdast
för att det går ”bra för Sverige” är i första
hand barnen, de äldre och de handikappade.
Fortsatta satsningar på ”skolan, vården och omsorgen”
enligt sossarnas, vänsterpartiets och miljöpartiets recept innebär
fortsatta försämringar för kommunerna och medborgarna.
Utöver de uppräknade direkta åtgärderna har Gällivare
kommun fått riva 450 lägenheter av god standard och ytterligare rivningar
planeras för att motsvara den av Göran Persson & Co. Förordade
utarmningspolitiken.
Allt detta drabbar självklart sammantaget i första hand de kommunalanställda
med påföljande stress och utbrändhet samt en missnöjd allmänhet.
I Gällivare antogs denna anpassningsbudget vid senaste fullmäktigemöte.
SKP:s representant Gun Isaxon reserverade sig ensam mot beslutet. Hennes huvudargument
var att kommunen inte tål ytterligare försämringar, en fortsättning
av försämringarna gör att i synnerhet människor i arbetsför
ålder flyr kommunen. Kommunens befolkningstal minskar oroväckande,
färre skattebetalare gör att framtiden ser allt dystrare ut. De framtida
befolkningsprognoserna pekar på en ytterligare minskning av befolkningen,
under en 20 års period med ca. 5 000 personer till ca. 15 000 invånare,
samma befolkningstal som Gällivare hade för 100 år sedan.
Demagogerna i kommunfullmäktige i synnerhet sossarna ondgjorde sig över
SKP:s reservation och menade att SKP tackar nej till de pengar som statsmakterna
avser ställa till förfogande. Gun Isaxon framhöll att pengarna
säger SKP inte nej till, reservationen innebär ett NEJ till det priset
Gällivare kommun får betala för sin anpassningspolitik.
Så även om det går ”bra för Sverige” så
innebär det inte att Gällivare m.fl. andra kommuner åtnjuter
den av lögner fabricerande ”välfärden” som saluförs
från Rosenbad och Helgelands holmen.
Bror Wennström