Det är inte bara i Sverige som den nyliberala nedmonteringen av den offentliga
sektorn pågår. Även i Storbritannien är slakten i full
gång.
Patienter ligger i princip staplade på varandra i korridorer i upp till
12 timmar innan de kanske kan få en sängplats. Mellan 85 och 90 procent
av sängarna är belagda hela tiden, så att det nästan inte
finns plats över till akutfall. Och då skall man ha i åtanke
att Tony Blair friserar statistiken med att räkna sängarna hemma hos
patienterna samt på de privata vårdhemmen, dit vissa patienter skickas.
Med ökad profit för ägarna och följaktligen ökade kostnader
för skattebetalarna.
Det största hotet mot den allmänna sjukvården är nu inte
bara bristen på sängar utan den stora bristen på personal.
Visserligen prioriterar politikerna satsningen på utbildning nu men det
kommer att ta fyra till fem år innan det slår igenom ute på
sjukhusen.
”Bed blocking” är ett annat stort problem. Det innebär att
gamla och svårt sjuka ligger kvar på sjukhusen i brist på
konvalescenthem som kan avlasta sjukvården. Tories och Labour har skurit
ner så mycket så det finns ingenstans att skicka patienterna till.
Känns det igen i Sverige månne?
Minsta barn kan räkna ut vad som händer när man drar ner i den
stil och omfattning som man har gjort, men ändå så görs
det.
Olle Terneborg