Får demokrati definieras hur som helst?

Det är många år sedan undertecknad lärde sig en av de viktigaste principerna i begreppet ”demokrati” enligt västvärlden, nämligen att man måste rösta för de rätta kandidaterna - annars kommer åtgärder att vidtas för att återställa ordningen. Men det var så sent som 1994, under en debatt om Sveriges inträde i EU, att det mer moderna - eller postmoderna - synsättet blev förklarad för mig. Efter en analys av Maastrichtavtalet, som otvetydigt visade på att EU är djupt odemokratisk, svarade en EU-förespråkare att ”Det är faktiskt så att demokrati kan definieras hur som helst”.
Det är i samband med de senaste händelserna i Jugoslavien kanske av nytta för yngre läsare att nämna några av de länderna där västvärlden har agerat för att ändra eller påverka valresultat därför att folket blev så oförsiktigt och rentav envist att det röstade eller tänkte rösta för kandidater som inte passade den ”fria världens” ledare. Listan nedan är inte fullständig och upptar bara de mer dramatiska fallen:

Finland (1918)
Litauen (1926)
Spanien (1935)
Italien (1946 och senare)
Frankrike (1946-55)
Tyskland (1946 och senare)
Guatemala (1952-4)
Brasilien (1964)
Nicaragua (1927 och senare)
Grekland (1946 och senare)
Iran (1953)
Indonesien (1963),
Angola (1972 och senare)
Chile (1970 och senare)
Portugal (1974-76)
Polen (1979 och senare)
Sovjetunionen/ Forna Sovjetunionen
(1990 och senare).

Ett speciellt fall var Vietnam. Enligt överenskommelsen i Geneve 1954, underskriven bl. a. av USA och Frankrike, skulle ett riksval anordnas i Vietnam inom 18 månader efter överenskommelsens datum. Men USA:s president Eisenhower sa att ”alla visste att Ho Chi Minh skulle vinna, och han är kommunist”. USA måste därför bryta mot överenskommelsen, dela landet itu utan någon som helst hänsyn till internationell folkrätt, och etablera en ny stat, Sydvietnam, där kommunisterna var förbjudna. Detta var första steget mot kriget, och vietnameserna fick inte delta i ett riksval förrän de hade vunnit detta krig.
Guatemala är ett av de mest upplysande fallen, eftersom USA:s agerande där följer ett klassiskt mönster. 1952 valde folket en president, Arbenz Guzman, som hade för avsikt att genomföra en jordreform som egentligen var ganska blygsam. Mark som tillhörde stora godsägare men som inte brukades skulle utdelas till landlösa jordbruksarbetare.
Men även detta var för mycket. Enligt USA:s utrikesminister John Foster Dulles, som före andra världskriget hade varit advokat i New York för tyska storkoncernen som IG Farben, vilken ägde en del av Auschwitzlägret, kunde Förenta Staterna inte tillåta kommunisterna att härja i Centralamerika. Att folket hade stött Arbenz Guzman i ett fritt och öppet val var en detalj som man inte brydde sig om.
1954 organiserades en militärkupp av CIA, och sedan dess har av USA-dirigerade regeringar begått ett av de mest långvariga folkmord i modern tid. Ingen protest har förekommit från UD i Stockholm. Tidigare i år erkände president Clinton att mer än 250 000 människor i Guatemala har mördats med USA:s godtycke. Han bad Guatemalas folk om ursäkt. Detta visar att Clinton är en bra karl.
Inte heller i västländerna fick människorna rösta på vissa partier. T ex i Australien var kommunistpartiet olagligt redan 1940, och det dröjde många år innan det blev tillåtet. I USA var kommunistpartiet 1940 bannlyst från valdeltagandet i 33 av 48 delstater, och har trakasserats hela tiden genom olika juridiska manövrer.
Jugoslavien är i behov av västerländsk demokrati, enligt experterna
Nu är det utvecklingen i Jugoslavien som visar sanningen i moderatens påstående om hur demokrati kan definieras. Milosevic har, som alla vet, valts till president tre gånger, varje
gång med betydligtstörre väljarstöd än Clinton eller Persson. Ingen har bevisat att valrörelsen var fuskad. Förresten fick vi av Aktuellt ett par dagar innan presidentvalet den 24 september veta att Milosevic ”är en mästare på valfusk”. Men när journalisterna frågades vilket val som hade fuskats av Milosevic, hade de inget svar.
Hur som helst är det så att demokrati i Jugoslavien måst omdefinieras. För att hjälpa omdefinieringsprocessen på trav har USA pumpad in 77 miljoner dollar i Jugoslavien för att driva ett ”demokratiprogram”, enligt en artikel på första sidan av International Herald Tribune (IHT) 20.9.2000. Denna summa motsvarar ca 755 miljoner kronor enligt växelkursen 06.10. 2000..
IHT hänvisar till ”biståndstjänstemän och underleverantörer som arbetar för att förstärka Serbiens splittrade demokratiska opposition”. Språkbruket tyder på att Milosevic-regeringen är odemokratisk, förstås, fast inget bevis citeras. Amerikanerna ”hjälpte att träna oppositionens organisatörer, utrustade deras kontor med datorer och fax, och gav dem sofistikerade opinionsundersökningar som framtagits av samma firma i New York som gör denna typ av undersökningar för president Bill Clinton”.
Det var förmodligen resultaten av dessa undersökningar som låg till grund för påståendena i västmedier att Milosevic inte kunde vinna. Enligt bl. a. Clintonregeringen och Storbritanniens utrikesminister Robin Cook var dessa resultat definitiva bevis för att en eventuell seger för Milosevic skulle vara möjligt genom fusk. Vilket är ungefär detsamma som att påstå att om en fotbollslag vinner en match där den var nederlagstippad så måste någon har fuskat.
I sammanhanget kan man undra varför källan till opinionsundersökningar i Jugoslavien aldrig anges i de svenska medierna. När liknande undersökningar görs i Sverige får vi alltid veta vem som har gjort dem, t ex SIFO eller Gallup. Men källorna i Jugoslavien förblir anonyma.
Vidare har USA enligt IHT givit stöd till ”studentgrupper, fackföreningar, oberoende medier och även s k heavy metal rockorkester vilka ger gatukonserter som ett led i en kampanj för väljareregistrering som heter Rock the Vote (Rocka Valet)”. Enligt IHT var valet i Jugoslavien det viktigaste provet för USA:s Balkan politik sedan krisen 1998-99 och ”kriget om Kosovo”. Krisen bestod i att Jugoslavien höll på att besegra terroriströrelsen UCK, och kriget handlade inte om Kosovo, det handlade om Jugoslaviens rätt till självbestämmande.
De jugoslaver som samarbetar med USA och dess europeiska allierade reser till Ungern och andra grannländer för att få ”träning, strategier och pengar”, enligt IHT.
Det kanske märkligaste stycket i IHT:s artikel lyder: ”Det finns inget hemligt eller t.o.m. särskild ovanligt i USA:s program för att bygga demokrati i Serbien - programmet koordineras intimt med USA:s europeiska allierade och det liknar tidigare kampanjer i fördemokratiska Chile, Sydafrika och Östeuropa”.
”Fördemokratiska Chile” är naturligtvis Chile under Allende-regeringen, som faktiskt var vald av Chiles folk. Men som redan nämnts, om man väljer fel personer är det inte demokratisk. Vad gäller Sydafrika, är meningen här uppenbarligen att USA skulle ha givit stöd till de krafter i landet som kämpade emot det odemokratiska apartheidsystemet, men detta är en grov osanning.
IHT berättar vidare att amerikanerna är mån om att bilda ”bredbaserade demokratiska institutioner”. Situationen är känslig ”därför att människor antar att vi ger stöd till specifika kandidater...men vi bara ser till att det finns en arkitektur för ett rättvis val”, enligt en anonym tjänsteman på UD i Washington. Vilket innebär att utan USA:s insats kan man inte förvänta sig rättvisa val i Jugoslavien.
IHT skriver att hos UD i Washington bryr man sig inte om Serbiens anklagelser om oberättigad inblandning i landets interna angelägenheter. Man vill ”bara jämna ut spelplanen i ett land där en auktoritär ledare inte har någonting emot att stänga kritiska medier eller kasta opponenter i fängelse. Att fostra demokrati under dessa omständigheter är inte lätt. Herr Milosevic citerar regelbundet USA:s intervenering för att motivera repressalier mot opponenter och medier”.
Detta är verkligen halsbrytande. Ty det är så att i praktiskt taget samtliga länder i väst, inklusive Sverige, är det ett brott - en kriminell handling - för ett politiskt parti att ta emot pengar eller stöd från en främmande makt. IHT berättar öppet att stödet måste ges, d.v.s. att brott måste begås, därför att Jugoslaviens presidenten vidtar åtgärder mot oppositionen. Då erkänner man att presidenten motiverar åtgärder med att oppositionen har tagit emot stöd från USA, alltså begått ett brott, vilket är precis vad IHT skriver att de har gjort.
Vad skulle hända i Sverige om SKP skulle ta emot trekvarts miljarder kronor från Kuba? Vad skulle hända i USA om kommunistparti där öppet skulle ta emot en liknande summa från Kina? I förbigående kan nämnas att sommaren 1993 ägnade DN, SvD och Sveriges Television en hel vecka åt uppseendeväckande rapportering om falska rykten om att dåvarande APK skulle ha tagit emot miljoner kronor i kontant från den sovjetiska regeringen.
USA:s agerande i Jugoslavien påminner mycket om aktionerna mot Chile 1970-73 och Nicaragua under 1980-talet. CIA underminerade ekonomin i Chile bl a genom att dränka landet i dollar, vilket hade katastrofala effeker på värdet av Chiles valuta. Undertecknad har inte sett siffror om hur mycket CIA-pengar som då gick till oppositionen och medier, men den orkestrerade kampanj av desinformation i pressen var uppenbarligen väl finansierad.
I Nicaragua fick man veta att terrorkriget som drevs av USA:s legoknekter skulle fortsätta om inte Sandinist-regeringen röstades bort. I Jugoslavien har folket fått veta att sanktionerna vilka starkt bidrar till att lamslå landets ekonomi skulle fortsätta så länge Milosevic var president. Och USA:s krigsflotta intog angreppspositioner strax innan valet, precis som den gjorde utanför Portugals kust våren 1975.
I Chile kom destabliseringen först och bombingen efter. I Jugoslavien har det varit omvänt, och i den mycket svåra ekonomiska situationen i vilken landet befinner sig nu är det lätt att tänka hur många människor som kan köpas med 750 miljoner kronor, även om en del av dem är välvilliga och hoppas bara på en förbättring. I detta sammanhang bör vi komma ihåg att västmakterna hela tiden har sagt att ingen hjälp kan ges för att bygga upp landet efter terrorbombningen om inte Milosevic-regering röstas bort.
Det behöver knappast nämnas att innehållet i IHT:s artikel mig veterligen inte har återgivits i de stora svenska medierna. När Aktuellt veckan före valet i Belgrad frågades varför, var svaret att ”det finns så mycket annat att tala om”. När frågan ställdes igen efter valet var svaret ”USA brukar göra så”, alltså den kriminella inblandningen i Jugoslaviens interna angelägenheter saknar nyhetsvärde.

Demokratisk framtid med IMF och Världsbanken
En förvarning av vad som Jugoslaviens folk kan vänta sig när socialisterna förlorar makten publicerades i samma nummer av IHT, i en artikel om en nyligen utgiven rapport från Världsbanken. Rapporten fastställer att ”i grund och botten har kapitalismen varit dåliga nyheter” för forna Sovjetunionen och de före detta socialistiska länderna i Östeuropa.
”En permanent underklass av desperat fattiga människor, mer och mer marginaliserade och förvånansvärt välutbildade, håller på att formas i de forna kommunistländerna”, enligt IHT. Det kanske är tack vare de kommunistiska ländernas offentliga system att dessa människor är ”förvånansvärt välutbildade”.
Artikeln hänvisar till vissa tydliga ekonomiska och politiska framgångar i dessa länder men tyvärr utan att identifiera dem. Men trots dessa har de forna kommunistländerna inte kunnat ”upprätta demokrati och fria marknader”, vilket har haft en fruktansvärt effekt, eftersom 20 procent av befolkningen där ”tvingas existera på mindre än 2,15 dollar (ca 21 kronor) per dag”.
Man kan undra varför dessa länder, som under ca 10 år inte har lyckats upprätta demokrati, inte får 750 miljarder kronor vardera för att säkra den. Man kan också undra vad det är för skillnad mellan dessa länder och t ex Filippinerna, Bolvia och Brasilien, som alla kan stoltsera med såväl fria marknader som av väst godkänd demokrati.
Förvånansvärt nog konstateras i Världsbankens rapport enligt IHT att Sovjetunionen och nästan alla Östeuropeiska länder ”hade högt utvecklade allmänna hälsovårdsystem,..transportinfrastruktur och nivåer av alfabetism som ofta var bättre än i Västeuropa. Livslängden höll på att öka under kommunismen...Idag har all dessa trender blivit omvända”.
IHT berättar att alkoholism, familjetragedier, självmord, prostitution, narkotikamissbruk och kriminalitet nu härjar i de forna socialistiska länderna. De härjar också i Västeuropa, Sydamerika och andra delar av det kapitalistiska systemet. Dessutom har sammanbrottet i den offentliga hälsovården och infrastrukturen gjort AIDS och TBC till stora problem i de forna socialistländerna.
Mest förvånansvärt av allt är kommentaren från artikelförfattaren Peter S. Green att det är slående att Världsbankens rapport ” inte nämnar rollen av de internationella finansinstitutionerna som Världsbanken och dess systerorganisation IMF (Internationella valutafonden) i skapandet av de strukturella felen och finansiella belastningarna som har lett till den växande fattigdomen”.
P C