Under en vecka skakade protesterna mot kapitalets globalisering Europa. Tusentals
människor, mestadels ungdomar, samlades i Tjeckiens huvudstad Prag för
att uttrycka sitt missnöje mot kapitalismens utbredning och den utsugning
av fattiga länder som organiserats ytterligare genom den Internationella
Valutafonden (IMF) och Världsbanken (WB).
Dessa organisationer är, som tidigare nämnts i Riktpunkt, medel som
effektiviserar i-ländernas ekonomiska imperialism, nyliberalismens spridning.
Men nu tycks den tålamodiga väntan på att organisationerna
ska humaniseras och demokratiseras börja ta slut: det är inte längre
fråga om att reformera dem, det är fråga om att krossa dem.
Vi, två personer från SKU - Malmberget åkte för att delta
i protesterna. Bussen som var arrangerad av en finsk anarkistisk grupp avgick
från Luleå fredagen 22/9. Efter att ha plockat upp ungdomar från
alla Sveriges delar och ha övernattat i ett av ungdomar ockuperat hus i
Köpenhamn anlände vi till Dresden, Tyskland. Där fick vi information
om att tullen och polisen i Tjeckien naturligtvis gjorde allt för att hindra
demonstranter att deltaga i manifestationerna, vilket yttrade sig i desperata
handlingar. Bl a hade en lag införts veckan tidigare om plikt till
försäkringsintyg och polisens rättighet att fängsla de som
saknade detta. En svensk buss hade hindrats från att komma in i landet
p g a att ”bussen inte hade nog mönstrade däck”. Vi kom
dock utan problem genom tullen och anlände till Prag måndagen 25/9.
P g a diverse anledningar och desinformation som polisen spridit ut för
att få bort demonstranter från gatorna kom vi på tisdag morgon
utan pass (vilket i fall av gripande hade resulterat i upp till sex månaders
fängelse eller utvisning) till Nàmesti Miru, den s k ”Fredsparken”
var den andra stora manifestationen utgick i från (den första skedde
som RP nr. 6 rapporterat under lördagen). Tåget som avgick 11.00
innehöll tre grupperingar, tre rutter: en blå, en gul och en rosa.
Vi sällade oss till den lugnare rosa delen. Vår uppgift var att blockera
delegaternas vägar från kongressbyggnaden och dra uppmärksamheten
bort från de andra delarna av tåget som med alla medel skulle störa
mötets ordning, vilket också lyckades bra. Trots övervåld
från polisen lyckades demonstranterna väcka uppmärksamhet på
IMF/WB:s utsugningsmetoder samt att störa mötet.
Men kvällens aktioner och blockeringar urartade tyvärr i planlös
anarkistisk skadegörelse av transnationella företag såsom McDonald’s,
och till det dova ljudet av tårgasgranater och automatvapnens smattrande
gummikulor greps ca 500 demonstranter varav 100 sägs ha skadats allvarligt.
Kravallpoliser jagade demonstranter efter smågator och arresterade alla
utlänningar de fick tag i. Många vanliga turister fick tillbringa
timmar/dagar i tjeckiskt häkte.
På onsdag kväll kom då det glädjande beslutet att IMF/WB
hade avbrutit förhandlingarna. Inte minst p g a en aktion som tre Umeåstudenter
deltog i: aktivisterna tog sig in i kongressbyggnaden, delgav sina kritiska
synpunkter samt brände en amerikansk flagga inför förskräckta
delegaters ögon.
Det återstående problemet var nu rapporterna om de inhumana metoder
som nyttjades i fängelserna. Enligt ett pressmedelande från arrangörerna
av anti-globaliseringveckan, Initiativ Mot Ekonomisk Globalisering (INPEG),
förekom sexuella trakasserier av kvinnor där de fick klä av sig
nakna och utföra gymnastiska övningar inför polismännen;
demonstranter nekades rätten till mat, vatten, juridisk representation
och telefonsamtal, grundläggande medicinsk behandling (bl a diabetiker
nekades rätt till insulin) m m. Människor misshandlades i sina celler
och på isolerade områden. Män som fått testiklarna vridna
och slagna har även rapporterats.
Efter massiva påtryckningar från utländska organisationer släpptes
på fredag en grupp svenska demonstranter.
Men trots polisbrutaliteten, som mer blivit en naturlig och bestående
orättvisa vid dessa tillfällen, uppfylldes anti-globaliseringsveckans
taktiska mål: att avbryta mötet och uppmärksamma orättvisorna.
Denna upptrappning av kampen mot kapitalismen kommer förhoppningsvis även
att öppna ögonen för det nödvändiga strategiska målet:
den socialistiska revolutionen.
Jari Söyrinki
