President Milosevics tal till nationen måndagen den 2 oktober 2000
Ärade medborgare,
Medan vi nu väntar på den andra valomgången vill jag ta tillfället
att förklara min syn på den politiska situationen i vårt land,
särskilt den i Serbien.
Som ni vet har vissa Västmakter i mer än tio år försökt
lägga Balkan under sin kontroll. En stor del av detta har man åstadkommit
genom att installera marionettregeringar i några länder. Genom att
omforma dem till länder med begränsad suveränitet eller med ingen
suveränitet alls.
Eftersom vi gjorde motstånd har vi fått utstå all den press
som människan kan utsättas för i dagens värld. Pressen blev
hårdare och intensivare som tiden gick.
Under senare delen av 1900-talet har stormakterna skaffat sig en betydande
erfarenhet i att störta regeringar, skapa oroligheter, uppvigla till inbördeskrig,
likvidera frihetskämpar. I att driva stater och nationer till svältgränsen.
Allt detta användes mot vårt land och mot vårt folk.
Händelserna kring valen är en del av den organiserade förföljelse
av vårt land och vårt folk som sker eftersom som vi nu hindrar ett
fullständigt herravälde över Balkan.
Under lång tid har det funnits en grupp ibland oss som, under täckmantel av att vara demokratiska, i själva verket har företrätt intressena hos de regeringar som angripit Jugoslavien, inte minst Serbien. I valet kallade denna grupp sig för Serbiens ”Demokratiska” Opposition. Dess boss är inte dess presidentkandidat. Dess boss är ordföranden i det Demokratiska Partiet. I många år har han kollaborerat med den militära allians som angrep vårt land. Han försökte inte ens dölja detta. Folk vet mycket väl att han bad Nato bomba Serbien i så många veckor som det skulle krävas för att bryta motståndet.
Den ”demokratiska” gruppen som organiserats för valen företräder de arméer och de regeringar som nyligen förde krig mot Jugoslavien. På befallning av dessa utländska makter påstår våra ”demokrater” att de skall befria Jugoslavien från krig och våld, att Jugoslavien skulle blomstra, att levnadsstandarden skulle stiga markant och snabbt, att Jugoslavien skulle återinträda i internationella organisationer och så vidare och så vidare.
Nato angriper inte Serbien för Milosevics skull.
Man angriper Milosevic för Serbiens skull.
Ärade medborgare,
Det är min plikt att varna er - medan det fortfarande finns tid för
det - att dessa löften är falska. Förhållandena är
helt andra. Det är just vår politik som ger möjlighet till fred
och deras som garanterar varaktiga motsättningar och våld. Och jag
skall berätta varför.
Om en regim upprättas som stöds eller installeras av Nato, då
kommer Jugoslavien snabbt att brytas sönder. Det är inte bara Natos
avsikt. Det är också oppositionens vallöften. Vi har hört
från dess representanter att Sadzak (del av Serbien) skall ges självstyre,
vilket eftersträvas av en oppositionskoalitionens medlemmar, Sulejman Ugljanin,
ledare av en separatistisk muslimsk organisation. Ett sådant självstyre,
som Ugljanin har arbetat för i tio år, skulle i själva verket
innebära att Sandzak helt avskiljdes från Serbien. De lovar också
att Vojvodina (provins i Serbien) inte bara skall skiljas från Serbien
och Jugoslavien utan också i praktiken bli en integrerad del av det angränsande
Ungern. På samma sätt skall andra områden skiljas från
Serbien, särskilt gränsområdena. I grannländerna har man
länge eftersträvat en sådan annektering och man har fortlöpande
hetsat minoriteterna i Jugoslavien till detta.
I denna politik att sönderbryta Jugoslavien skulle Kosovo bli det första
offret. Dess nuvarande status skulle proklameras vara laglig och slutlig. Det
skulle bli den första del som Serbien måste ta farväl av, utan
något hopp om att vi någonsin kan få tillbaka denna del av
vårt land.
Det område som skulle återstå med namnet Serbien skulle ockuperas av internationella trupper, amerikanska och andra. De skulle behandla vårt land som sitt militära träningsfält, som sitt privata reservat, att kontrolleras i enlighet med ockupantmaktens intressen.
I flera årtionden har vi sett fall på sådan kontroll och vilka konsekvenser den får, särskilt under det senaste årtiondet, i många länder runt om världen. Och dessvärre också i Europa i vår omedelbara närhet, t.ex. i Kosovo, republiken Srpska och Makedonien.
Serberna skulle gå samma öde till mötes som kurderna. Men med framtidsutsikten att utrotas snabbare än kurderna eftersom de är färre och eftersom deras rörelsefrihet skulle begränsas till ett mycket mindre område än det som kurderna har levat i under årtionden.
När det gäller Montenegro skulle dess öde lämnas i maffians händer, vars spelregler skulle göras helt klara för medborgarna: allt brott mot disciplin och särskilt allt motstånd mot maffians intressen skulle straffas med döden utan någon besvärsrätt.
Jag har talat om vilket öde Jugoslavien skulle möta om Nato-alternativet accepterades för att varna er för att - förutom förlusten av land och förnedringen av folket - alla kommer att få leva under oavbrutet våld.
De som nu skulle äga vad som varit jugoslaviskt land och ockupera vad som återstår av serbiskt land skulle terrorisera den befolkning vars land man erövrat.
Det serbiska folket skulle tvingas att oupphörligt kämpa för att återupprätta en serbisk stat där det åter kunde samlas.
Imperialistmakterna vill inte fred eller välstånd på Balkan. De vill att detta blir ett område med ständiga konflikter och krig. Det skulle ge dem ett alibi för att stanna kvar varaktigt. En marionettregim garanterar därför våld, möjligen i många år. Ingen fred. Bara självbestämmande gör freden möjlig. Och detta är inte allt.
Alla länder som hamnar i begränsad suveränitet och med regeringar som kontrolleras av utrikes makter, görs snabbt fattiga på ett sätt som krossar allt hopp om rättvisa och humana sociala relationer.
En djup uppdelning i en fattig majoritet och en rik minoritet. Det är
den bild av Östeuropa som vi alla har sett under en tid nu. I den bilden
skulle vi ingå. Kontrollerade av vårt lands nya ägare skulle
även vi snabbt få en stor massa fattiga med mycket små och
fjärran utsikter att komma från sin nöd.
Den rika minoriteten skulle bestå av en svarta börs-elit. Denna skulle
tillåtas att bli rik bara om man var helt lojal till de yttre, härskande
makterna.
Offentlig och annan samhällsägd egendom skulle snabbt privatiseras.
Fast som våra grannars erfarenhet visar skulle egendomens nya ägare
finnas utomlands. De få undantagen skulle utgöras av de som kan köpa
egendom p.g.a. sin lojalitet eller underkastelse. All elementär nationell
och mänsklig värdighet skulle elimineras.
Betydande offentliga tillgångar skulle bli utländsk egendom. De som
styr företagen skulle kanske kunna fortsätta med detta, men då
som tjänstemän åt utländska företag i sitt eget land.
Nationell förödmjukelse, sönderbrytande av staten och social
misär innebär med nödvändighet också många sociala
sjukdomar.
Framför allt brottslighet. Det är ingen spekulation. Det är erfarenheten
från alla länder som har drivits ut på den väg som vi
nu försöker undvika till varje pris. Europas brottscentra ligger inte
längre i väst. De har flyttats till Östeuropa sedan ett decennium.
Vårt folk har svårt att stå ut med ens dagens brottslighet.
Vi har ju länge, sedan andra världskriget till nittiotalet, kunnat
leva i ett samhälle som knappt kände till någon brottslighet.
En kraftigt ökad brottslighet kan inte undvikas i ett samhälle där
suveräniteten och en stor del av landet gått förlorad. Detta
skulle bli farligt för befolkningen, liten som den är till antalet
och ovan vid brottslighet. Precis som krig är farligt för samhället
och dess medborgare.
Varje marionettregims - också vår om vi nu skulle få en - nödvändiga uppgift är att bli av med den nationella identiteten. Länder som är under utländskt styre glömmer snabbt sin historia, sitt förflutna, sina traditioner, sina nationella symboler, sitt sätt att leva, ofta också sitt litterära språk.
Vår nationella identitet skulle granskas noga, osynligt till en början men effektivt och obarmhärtigt. Och vissa delar av den skulle väljas ut: kanske några lokala maträtter, några sånger och folkdanser. Våra nationalhjältars namn skulle användas som varumärken för livsmedel eller kosmetika.
Att folkens egen identitet utrotas är en av de tydligaste följderna när stormakterna tagit över länder under 1900-talet.
Erfarenheten från andra länder visar att folk inte kan finna sig i hur snabbt de måste börja använda ett visst utländskt språk som sitt eget, identifiera sig med utländska historiska gestalter framför sina egna, bli mera bekanta med ockupanternas kultur än sin egen, glorifiera andras historia men förlöjliga sin egen. Så att de till slut mera liknar andra än sig själva.
Förlusten av den egna identiteten är den största förlust ett land kan göra. Och det är ett oundvikligt inslag i denna nutida form av kolonisation.
I den nya kolonisationens natur ligger också att den utesluter alla möjligheter till yttrandefrihet och fri vilja, all kreativitet. Länder som inte är fria förnekar sin befolkning dess yttrandefrihet. Yttrandefrihet vållar problem när det inte finns någon frihet. ”Felaktigt tänkande” är därför den mest nödvändiga och ofrånkomliga formen av tortyr i ett land som har förlorat sin frihet. Och någon fri vilja kan naturligtvis inte komma i fråga. Fri vilja blir tillåtet endast som fars. Den är tillåten bara för de utländska herrarnas lakejer, vars spelade fria vilja används av ockupanterna för att rättfärdiga den ”demokrati” i vars namn de tar och behåller ett annat folks land.
Särskilt för ungdomen, de intellektuella och vetenskapsmännen vill jag framhålla att länder som berövas sin suveränitet som en regel också berövas sin rätt till skapande verksamhet, särskilt inom vetenskapen. Stora centra och stormakter finansierar vetenskapligt arbete, kontrollerar kunskaperna och bestämmer hur resultatet skall användas. Även om ett osjälvständig land kan ha egna vetenskapliga laboratorier och institut, så är dessa ändå inte oberoende. De är inget mer än grenar och kontrolleras från ett centrum. Kunskapen måste ju begränsas så att den inte sår uppror och frigörelse i de ockuperade länderna och befolkningarna.
Nu befinner vi oss just före den andra valomgången.
Den ”demokratiska” oppositionen vet inte om den kan uppnå det
resultat den behöver. Därför försöker ledarna stoppa
produktionen, allt arbete, all aktivitet. Med pengar som har skeppats hit in
i landet mutar man några, utpressar och ofredar andra, organiserar strejker,
oro och våld. Planen är att man skall stoppa vanligt liv i Serbien
samtidigt som man lockar med att livet kan börja igen och blomstra bara
om det organiseras av dem som representerar, i Serbien… Vem företräder
de? De tilltänkta ockupanternas planer och intressen.
Vårt land är en självständig stat. Det har lagar. Egen
konstitution och egna institutioner. Serbien förtjänar och är
förpliktat att försvara sig självt från den invasion som
har inletts med dessa iscensatta störningar och falska löften om snabba
förbättringar.
Och medborgarna bör veta att, om några deltar i denna omstörtande
verksamhet vars mål är ett utländskt herravälde över
deras land, så får de bära den historiska bördan att inte
bara förneka sitt land rätten att finnas utan också förlora
kontrollen över sina egna liv. Genom att ge upp sitt land till andra, till
utländsk vilja, så ger de också upp sina egna liv och sina
barns liv och många andras.
Jag anser att det är min plikt att varna medborgarna i vårt land
om de följder som kommer av en Nato-finansierad och Nato-stödd regering.
Medborgare,
Ni måste själv bestämma om ni vill tro mig eller inte.
Min enda önskan är att det inte är för sent när ni
inser att jag talar sanning. Att man först skulle förstå detta
när det har blivit så mycket svårare att rätta till de
misstag som några har begått, naivt, lättsamt eller felaktigt.
En del av dessa misstag skulle då vara svåra att komma till rätta
med. Några skulle aldrig gå.
Det är inte av några personliga skäl som jag på detta
sätt säger vad jag anser. Inte alls. Två gånger har jag
valts till Serbiens president och en gång Jugoslaviens president. Det
måste stå klart för alla, efter de senaste tio åren,
att Nato inte angriper Serbien för Milosevics skull. Man angriper Milosevic
för Serbiens skull.
Här är mitt samvete rent. Men det skulle inte vara rent om jag inte också sade till mitt folk, efter alla dessa år som dess ledare, vad jag tror kommer att hända om det låter sitt öde avgöras av en fientlig, yttre makt, även om det skulle se ut som om man valt detta öde själv.
Den felbedömning de skulle göra om de ”valde” vad som redan har valts för dem är det mest farliga fel man kan göra.
Det är därför som jag talar till Jugoslaviens medborgare idag.
Tack.
I svensk TV sade man bara att ”Milosevic höll ett hotfullt tal”.
DM