Kupp subst. ~en ~er · djärv och överrumlande handling som man utför för att skaffa sig fördelar som man eg. inte har rätt till, särsk. i pol., mil., el. ekon. sammanhang ? spec. äv. i rent brottsliga sammanhang.
Så står det i ordboken. Men, man behöver inte längre
slå i böcker för att få veta saker och ting – det
räcker att slå på TV. Om TV (utifrån ett telegram eller
en bild från en bildbyrå) presenterar en nyhet, och den tryckta
pressen och sedan radion upprepar den, räcker det för att den skall
räknas som sann. Journalisterna upprepar varandra, imiterar och kopierar
varandra – det som räknas är den ekonomiska avkastningen, profiten.
Nätverkets inbördes relation förtar sanningsplikten.
Man slår på TV och inbillas att med egna ögon se ”en folklig
revolution”. Eller ser man med lite eftertanke en fascistisk kupp som tagen
ur en instruktionsbok. Som häromdagen i Belgrad. Arma Serbien, arma serber,
arma demokratin.
”Aktivister si – aktivister så, den demokratiska folkmassan”
instruerade reportrar och ”experter åskådarna, medan vi såg
på ligister, huliganer, berusade och på andra sätt påverkade
människor som misshandlade, förstörde, brände, plundrade
samhällets och folkets egendom: parlamentet, TV-huset och annat.
På Prags gator kallades de som demonstrerade mot internationella storkapitalets
makt, huliganer och ligister. På Belgrads gator blev de som satte eld
på Parlamentet – fredliga aktivister.
Efter Prag anklagade Alf Svensson ”mobben”. Nu triumferar väl
samma Svensson. Naturligtvis i ”demokratins” namn, vad annars! För
det var just för detta ”folkliga uppror” västvärlden
hade betalt oppositionen för där i Belgrad.
Det som är normalt i alla länder, särskilt västländer, är i Jugoslavien onormalt, odemokratiskt, diktatoriskt. Det var ett presidentval där en kandidat fick flest röster men inte 50 procent. Redan när vallokalerna knappt hade öppnat, men definitivt dagen efter valet, innan alla röster i det jugoslaviska presidentvalet räknats, utropade EU, USA och OSSE Vojislav Kostunica till segrare. ”Varför utropas en segrare innan processen fått sin gång?”, frågade samma dag t.o.m. DN:s ledare. ”Är det officiella valresultatet endast en kuriositet?”
Milosevic måste bort – till varje pris
”Unionens iver tycks vara styrd av önsketänkande; Milosevic får
helt enkelt inte ens vara i närheten av en seger. Känslan är
begriplig”, skriver DN:s ledarskribent (en av dessa tjänstehjon),
”men att på detta sätt spela med i spelet och förekomma
det officiella resultatet kan rimligen skapa avsevärda legitimitetsproblem
i framtiden”.
Hanteringen av det jugoslaviska valet var magstarkt t.o.m. för en del av
den Nato-vänliga journalistkåren. Från CNN till SVT frågade
sig korrespondenter: varför vill inte Kostunica ställa upp i den lagligt
föreskrivna andra valomgången?
Kostunica hävdade att han fick nästan 55 procent – inte på
grund av rösträkning, utan för att västmakterna sade så..
Och västmakterna utropade honom till segrare – för att Kostunicas
stab sade detta. Mycket demokratiskt! Hur kan de kora en segrare utan någon
som helst grund, utan siffror, utan resultat? Valkommissionen fanns i Belgrad
och inte i Bonn, Washington, Stockholm eller London. I kommissionen ingick representanter
från alla partier och de har, alla, skrivit under det slutliga valprotokollet.
Men valutgången handlade för västvärlden inte om röstsiffror.
Milosevicskulle bort, med alla medel, och i hans ställe ville man ha en
lydig marionett. Som i övriga Europa.
Under en lång tid har västvärlden, med hjälp av sina medietrabanter,
förutspått för alla slags katastrofer: fusk, stöld, repressioner,
polis, militärkupp, inbördeskrig, fusk, fusk, fusk...
Naturligtvis var de efter valet tvungna att påpeka: vad var det vi sa?
Fusk! Carl Bildt gick längst. Han hävdade dag efter dag före
valet att Milosevic kommer att stjäla en million röster – i Kosovo!
En av dom mest misslyckade svenska politiker, som det var tyst om i mer än
ett år, ville bli stor och stark – men det blev bara en tumme. Men
ändå – plötsligt var han med i spelet med sina onda aningar.
Hur gick det till?
Under lång tid lovade väst allt mer hjälp åt den serbiska
oppositionen. Från miljoner dollar, mark och kronor till hävandet
av de olagliga och förödande sanktionerna det jugoslaviska folket,
bara Milosevic röstades bort. Cook, Blair, Fischer, Lindh, Albright, alla
uppmanade serberna att rösta ”rätt” – d.v.s. mot Milosevic.
Alla som förra året hade hatat och bombat serberna, älskade
nu plötsligen det förhatliga folket mer än några andra
och trodde på det. För ett år sedan lade de serbernas land
i ruiner. Nu förklarade de, i sina identiska uttalanden, Milosevic som
den enda skyldige för det serbiska lidandet. Mannen som ledde kampen mot
deras brott, som försvarade sitt land - ”Han”, sa Cook, ”satte
hela sitt folk i fängelse.”
Inte USA/NATO/EU! Samma krafter som under 80 dagar bombat och dödat i Jugoslavien,
skrek nu efter ”fredliga lösningar” och ”varnade” regeringen
i Belgrad för ”våld mot oppositionen”.
Vem stödde dessa internationella krigsförbrytare? Vojislav Kostunica?
Nja, egentligen Zoran Djindjic och hans hejdukar. Samma Djindjic som mitt under
bombningarna flytt till Montenegro (västs lydstat i jugoslaviska federationen)
och därifrån åkt runt till olika Natoländer som höll
på att bomba hans land. I Natohögkvarteret kramades och kysstes han
med Clark, Solana, Cook, Robertson. Han kysste Albrights hand och krävde
att Nato skulle förlänga sina bombningar med ytterligare två
veckor. Först långt efter bomberna kom han tillbaka till Belgrad,
med nya instruktioner till fortsatt krig mot Jugoslavien: propagandakrig, protester,
demonstrationer, uppvigling, destruktion, sabotage...
Djindjic, mannen bakom Kostunica, är motor och ideolog för DOS (oppositionspartierna).Kostunica
är en blek, politiskt oskolad, liten politiker vars uppgift är att
vara masken framför den riktiga herren i DOS, den riktiga Natomarionetten
Zoran Djindjic. Hans instruktion var att skapa kaos, samhällsfarlig kaos
som skulle leda till Milosevics fall.
Med västvärldens hjälp och propaganda skapades kaos i Serbien.
Överallt finns Djindjic: han är alltid bakom och nära Kostunica,
han ger presskonferenser, han uttalar sig överallt, han styr och ställer
med stöd av sina svart-rött-gula och blå-gula sympatisörer
”Hos Djindjic finns en nästan desperat underton när han vädjar
till Moskva att i solidaritet med oppositionen ställa in de gas- och oljeleveranser
utan vilka Jugoslavien mycket snart skulle stå stilla”, skriver Richard
Swartz i SvD (04 sep. 2000).
Ja, de blev desperata i sina försök att ta makten och förverkliga
USA:s nya världsordning. I ett land som under tio år påtvingats
krig, flyktingströmmar, blockad och isolering är det inte omöjligt
att köpa missnöjda och bygga en ”opposition”. Västvärlden
betalade bussar som körde mobben till Belgrad, blockerade gator ochdemonstrerade.
Elransonering hade införts – svenska liksom hela Västeuropas
medier hejade på ”na” som höll på att destabilisera
landet.
Historien upprepas
Historien upprepas. Minns Allende och Chile. Var det inte ett likadant scenario,
skriven i Washington? Har inte landet kastats i kaos och sen presidentpalatset
bombats? Då dödade de den lagliga presidenten. Nu ger den journalisten
Per Svensson i Expressen uttryck för förhoppningen att paret Milosevic
kommer att möta döden. Hänvisningen till hur oppositionen i Rumänien
löste problemet och lynchade presidenten återkom på flera håll
i medievärlden och kan knappast missförstås.
Måttstocken vad som är rätt eller fel varierar med politiskt
syfte.Vad sade Tony Blair när lastbilsförare blockerade brittiska
gator och vägar? Han sa att de var samhällsfarliga och kommer inte
att tolereras. Militär skulle användas för att sätta stop
för kaoset. Svenska regimen sa att den inte kommer att tolerera samhällsfarliga
aktioner. Snälla svenska lastbilsförare ville inte vara samhällsfarliga
och avslutade sina protester. Vad handlade protester om? Bränslepriser.
I Jugoslavien handlade det om mycket mer, men samma västerländska
regimer stödde och hejade på det samhällsfarliga kaoset i Serbien.
I sin iver att få fram ”rätt” resultat påbörjade
Nato precis under valet militärövningar i granlandet Bulgarien och
i Adriatiska havet (med den kroatiska krigsmakten), samt lade amerikanska och
brittiska militärfartyg utanför den jugoslaviska kusten. Pressen var
total.
I de västliga ”demokratierna” är det strängt förbjudet
för politiska partier och politiker att ta emot bidrag (hjälp) från
utlandet. Varför? Förmodligen för att främmande makt inte
skall kunna påverka landets politik eller val. Men i Jugoslavien går
det fint – att påverka, styra, uppmana folk, hota, pressa, betala
och – även bomba om inget annat hjälper.
Runt om i Serbien fick lokala oppositionspolitiker stora pengar (D-mark) för
att betala sina väljare (20-50 DM per röst), Hälften av dessa
pengar gick till dessa politikers fickor. Och, märk väl, sådan
”hjälp” döljs inte ens, allting var öppet och –
i demokratins namn.
Vem ljuger egentligen?
Låt oss se på valresultatet: myndigheterna i Belgrad ifrågasätter
inte Kostunicas 2 474 392 röster, men ändå säger han att
han är bestulen. Han påstår att det i Prizren (Kosovo) förekommit
valfusk på 15 vallokaler. Men dessa lokaler var inte ens öppna! Han
sa att oppositionens representanter i valkommissionen inte hade någon
möjlighet att ta del av kommissionen protokoll. Hur kommer det sig då
att de har skrivit under alla protokoll?
Kostunica klagar inte på kommissionens uppgifter om hans röster.
Otroligt men sant! DOS ifrågasätter inte resultatet i sig men hävdar
ändock att den är bestulen!
Efter att ha gått igenom alla protokoll har DOS inte klagat på en
ända röst för Kostunica, men till allmänheten sade de att
de inte hade tillgång till protokollen. Lögn igen! I Kosovo, klagar
Djindjic, bestals oppositionen på röster. Men de flesta vallokalerna
öppnades aldrig. Ingen röst, alltså, ingen kandidat fick någon
röst.
Så var det i Prizren, Srbica, Podujevo, Decani, Klina, Istok, Suva Reka,
Orahovac och Djakovica. Djindjic klagade på vallokaler där ingen
röstade. Allt klarare framgick det att valkommissionens resultat var riktiga,
och när det inte gick att ändra dem då satsade man på
att misskreditera valkommissionen. DOS ville visa att det i Kosovo och Metohija
inte finns några serber. Samma gör Kfor- chefen Kouchner. Oppositionens
uttalanden kokar av lögner och osanningar, men de visste att valkommissionens
resultat var riktiga.
Det handlade om Zoran Djindjics uppgift att med manipulationer och lögner
dra medborgarna ut på gatorna och försöka framkalla kaos och
statens fall. Det är ett arbete som han har hållit på med i
20 år.
Vem slår han på? Folket. Parlamentet. TV-huset. Gruvor. Gator,
vägar… Hela samhället. Den ditbussade mobben plundrade Parlamentet
på dokument och inventarier. Man tog med sig stolar (!) till sina byar.
Förmodligen som ett minne.
Jag är inte troende men – förlåt dem, Herre, de vet inte
vad de gör!
Fick vi någonsin veta bevis (siffrorna) för Kostunicas ”seger”?
Nej. Men EU, OSSE, NATO, Clinton, Albright, Cook, Blair… sade att Kostunica
segrat. De lovade att omedelbart lyfta sanktionerna, bidra till återuppbyggnad
av landet, ge krediter…
Älskar – älskar inte
Med plågat ansikte säger Persson att ”det serbiska folket har
lidit tillräckligt”. Alla västledare har alltid älskat det
serbiska folket. De har bara hatat Milosevic. Ändå har de bombat
sönder hela landet, dödat serbisk befolkning – som de älskar.
Eller kan det vara så att dessa västerländska ledare är
bara en samling lögnare som med bomber och pengar tar makten över
folket på hela planeten? Ja, om man skall tro Albright. Hon och Clinton
har redan bestämt – Milosevic får inte syssla mer med politik.
Basta! Fast, de vill inte blanda sig i serbernas val, sade de på själöva
valdagen skenheligt ”demokratiskt”.
Nu är det andra tongångar. Det räcker inte med en ”demokratiskt
vald president” – nu skall han bevisa att han är en sann demokrat,
en amerikansk demokrat och inte bara en serbisk demokrat. Nu måste han
utlämna Milosevic till den amerikanska tribunalen i Haag. För vad?
Inte ens det skall räcka. Svenska Dagbladet hävdar att Serber ”måste
besanna sitt brott, de måste erkänna alla sina illdåd, sitt
mördande i andra före detta jugoslaviska republiker”. Förnedringen
ska vara vara total.
Bland Serber i Sverige och i Serbien är bitterheten stor mot väst.
Ingen applåderade Milosevics fall.
”Om nu Kostunica var så säker på att han vunnit, varför
väntade han inte på en andra valomgång? Varför strejkade
de och ställde till oroligheter om de var så säkra på
att vinna valet? Den här revolutionen är styrd av väst”,
sa Vera Dolinaj i SvD.
- När Nato bombade var ingen intresserad av oss. Men nu, när utlandet
dikterar vår politik, då kommer ni. De svenska medierna bedriver
klappjakt på serber!
- De som organiserade bombningarna av Jugoslavien borde ställas inför
domstolen i Haag. De borde betala alla förstörda broar och skolor.
Jag stödjer Milosevic, för han försökte rädda Jugoslavien.
När Milosevic höll sitt sista tal på tv varnade han för
att oppositionen var styrd av Nato, då sa han sanningen, sa Vera Dolinaj
till Svenska Dagbladet.
Nu ger Tyskland nya miljoner, främst till upprensningen av Donau från brorester efter de ”moraliska korstågets” bombningar. Krigets förstörelser stör de tilltänkta affärerna.
”Vi levde i ett land utan demokrati. Det har vi nu”, sade Kostunica
när han på lördagskvällen usurperade presidentmakten i
Jugoslavien.
Utan demokrati - men med en demokratiskt vald regering och president?
Har vi det nu?
Dusan Lazarevic