USA har er nu officiellt erkänt att man aktivt deltagit i att hindra
valet av socialisten Salvador Allende till Chiles president.
USA och dess , som t ex CIA, har gjort upp och verkställt planer för
att skapa ekonomiskt och politiskt kaos i Chile och destabilisolika maktinstrumentera
läget när folket väl hade valt Allende. Man gjorde allt för
att organisera kuppen mot den valde presidenten och hjälpte kuppgeneralen
Pinochet ekonomiskt, politiskt och militärt att erövra och behålla
makten.
Detta är i och för sig inget nytt. De som ville se sanningen har vetat
och talat om USA:s direkta inblandning i militärkuppen i Chile sedan 1973.
Men nu kan inte ens USA:s hetaste vänner längre bestrida fakta. Hemligstämplade
dokument i amerikanska försvarsdepartementet Pentagon, CIA och FBI har
frigivits för offentlig insyn på order av president Clinton.
Det har tagit 17 år för USA att officiellt erkänna sin smutsiga
och grova inblandning i det chilenska folkets inre angelägenheter för
att trygga sina egna ekonomiska och politiska intressen.
Det finns i dag en mycket aktuell parallell till händelserna i Chile: nämligen
Jugoslavien. Precis som oppositionspartierna i Chile fått en miljon dollar
för sitt arbete bara en vecka före valet, så sändes i Jugoslavienstora
summor till den s k oppositionen för att sprida sitt budskap.
I Chile fick CIA order om att samarbeta med de chilenska grupper som skulle
utrota Pinochets motståndare – i Jugoslavien försöker man
använda samma recept, fast litet mer sofistikerat. Mordvågen i Chile
vållade för mycket internationell uppmärksamhet i protest. Därför
har man nu hittat på domstolen i Haag som ska ge förföljelsen
av USA:s motståndare en legal skepnad.
För övrigt behöver vi i fallet Jugoslavien inte vänta på
sanningen lika länge som i Chiles fall. Det internationella läget
har förändrats. Den socialistiska gemenskapen som USA:s värsta
fiende har försvunnit och ”den enda stormakten” spelar nu sina
kort öppet för att skrämma att motstånd till tystnad.
I Jugoslavien har USA och dess europeiska bundsförvanter redan från
början öppet deklarerat sitt mål att slå sönder den
jugoslaviska federationen, att skapa poltisk instabilitet och bereda plats för
en regering och maktapparat som är villig att gå i det internationella
storkapitalets ledband.
Som överallt finns det också i f d Jugoslavien människor som
med pengar och löfte om makt kan köpas till politiska poster i främmande
makters intresse. Men ju mer folken upptäcker att västmakterna sviker
sina löften om en snar välfärd, desto säkrare blir resultaten
att bli en besvikelse när verkligheten tränger på-
Efter valet i Bosnien konstaterade man att väljarna ”bet den hand
som föder dem”. De västliga bidragsgivarna tyckte inte att ledarna
i Bosnien följde deras anvisningar tillräckligt, och den misär
som uppstått i kölvattnet av den från Västmakterna inspirerade
och regisserade sönderslagningen av Jugoslavien skylls därför
på att de i allt för liten utsträckning ”lämnat det
gamla bakom sig.”
I land efter land, som kastat om sin ordning under de senaste åren enligt
västliga anvisningar, konstateras samma mönster: en övervägande
del av folket har fått betydligt svårare sociala levnadsvillkor.
En liten klick har fått tillgång till lyx och överflöd.
Vad som är demokrati bestämmer man i Washington och i de stora monopolens
styrelser. Så var det i Chile 1973 och nu i Jugoslavien. Så är
det i Ungern och Baltikum och Ryssland …så länge folken inte
säger ifrån.
RH