Raseringen av de socialistiska staterna och den kapitalistiska koloniseringen
av Östereuropa har medfört att fattigdomen mer än tiodubblats
där. Den omedelbara orsaken är sönderbrytandet av staten och
de brutala nedskärningarna i hälsovård, skolor och andra sociala
offentliga program. Och det är barnen som får betala för storföretagens
vinster.
Det framgår av en ny rapport från Europeiska barnfonden, ”Den
tysta krisen”.
Rapporten drar sig inte för att säga att levnadsförhållandena
har blivit rent katastrofala för barnen.
”Trots alla sina brister gav det gamla systemet ändå de flesta
människor en skälig levnadsnivå och en viss trygghet”,
framhålls i rapporten.
Siffrorna är ofattbara.
Minst 50.000.000 barn sägs nu leva i ”verklig fattigdom”, varav
40.000.000 i f.d. Sovjetunionen. Mer än 40 procent av befolkningen, 160.000.000
människor, lever i fattigdom.
I rapporten beräknas barndödligheten, befolkningsandelen som inte
kan förväntas leva mer än 60 år och spridningen av tuberkulos.
Barndödligheten, som 1998 uppgick till 26 per 1.000 födslar, närmar
sig idag den som finns i Latinamerika, där den är 32 per 1.000 födslar.
Tuberkulos har utvecklats till en folksjukdom i Östeuropa. Antalet fall
har stigit till 67.6 per 1.000 invånare. Det skall jämföras
med 49.6 i arabvärlden, 47.6 i Latinamerika och 35.1 i Ostasien.
I Kirgizistan lever 88 procent av befolkningen numera under fattigdomsgränsen.
”Tiden springer ifrån oss. Att samhällsstrukturen i dessa länder
hittills inte har kollapsat totalt är ett bevis på folkets förmåga
att uthärda och inte ge upp. Men man kan inte fortsätta att leva så
här hur länge som helst”, varnar Barnfonden.
DM