Södra.Innerstaden i Malmö är en av tio stadsdelsförvaltningar,
med en befolkning strax över 30 000 , av dessa är ca 30 procent
födda utomlands från mer än 130 länder, och en tredjedel
av invånarna är mellan 20 och 30 år.
Södra.Innerstaden är en av stadsdelarna i Malmö som får
extra stöd i form av statliga anslag, storstadssatsningen, under tre år
för att förbättra språkkunskaperna, minska arbetslösheten
och förbättra integrationen i stadsdelen.
Budgeten som fastställts för år 2001 har ett mål som säger
”De övergripande målen är: att skapa goda levnadsvillkor
och verka för en ökad integration i stadsdelen.”
Södra.Innerstaden blev ”rikskänt” genom sitt beslut att
införa arabisk skola, där all undervisning skall ske på arabiska
medan svenskan blir andra språket. Man har planerat ett studiebesök
i Beirut för att se och lära sig hur det fungerar i arabisk skolundervisning,
och om det där finns skolböcker som kan användas i undervisningen.
Man har även tänkt sig att undervisningen skall följa arabiska
helgdagar och arbetsscheman. Om försöken slår väl ut tänker
man fortsätta med andra invandrargrupper, men man börjar med arabiska
eftersom det finns många arabiskt talande barn i Södra.Innerstaden.
Hur skall man då se stadsdelsfullmäktiges beslut att införa
försök med arabisk skola? Är det ytterligare ett av försöken
till besparingar i skolan eller är de,t som man säger från socialdemokraterna
och vänsterpartiet, för att det tar för lång tid för
invandrarbarnen att lära sig svenska i tillräcklig grad för att
de skall kunna tillgodogöra sig undervisningen? Och medan de lär sig
svenska går tiden och de missar kunskaper.
Ett annat argument är att invandrarbarnen skulle få lättare
att få hjälp i hemmet om undervisningen är på ett språk
som föräldrarna behärskar.
Det sista argumentet är ju ett problem som även drabbar barn till
svenska föräldrar. Det är till stor del en klassfråga vilka
möjligheter man har att hjälpa sina barn med läxorna, beroende
på vilken utbildning man själv har, och ens arbetssituation. Det
är många svenska barn som skulle behöva mer hjälp med skolarbetet
än vad föräldrarna har möjlighet att ge dem.
Jag tror inte situationen för invandrarbarnen är annorlunda, därför
att invandrarnas kunskaper och möjligheter också är klassberoende,
invandrarna liksom svenskarna tillhör olika klasser och därmed finns
där samma olikheter och möjligheter.
Skolfrågan är en klassfråga
Som sagt, skolfrågan är en klassfråga. Därför tycks
Södra.Innerstadens beslut mer bero på en uppgivenhet för ”ekonomiska
faktorer” som man tror är en gång för alla fastställda.
Man är helt enkelt inte beredd att kämpa för nödvändiga
resursförstärkningar som behövs inom skolan. Skolan ställer
betydligt större krav idag, på både elever och lärare,
barnen skall lära sig mer under sin skoltid idag än man behövde
för 20 år, man skall lära sig mer på samma tid och med
samma resurser. Det är egentligen samma situation som råder på
arbetsmarknaden, producera mer på samma tid men med mindre resurser.
Genom att utföra undervisningen på barnens modersmål tror man
sig kunna slippa den resursförstärkning som är nödvändig
för skolan, oavsett språk, i form av större lärartäthet
som fodras i en skola som skall individanpassas efter var och ens förutsättningar
och möjligheter.
Egentligen är det bara ett sätt att skjuta problemen framför
sig. Det är inget förslag som bidrar till att lösa problemen
med den ökade segregationen, tvärtom cementerar den segregationen
och bidrar till att förhindra integrationen av invandrarna i det svenska
samhället. Därmed kommer många av invandrarna och deras barn
att tvingas leva i det utanförskap som det kapitalistiska systemet behöver
för att kunna spela på motsättningar mellan svenskar och invandrare.
Vad vi behöver är en kamp för att tillföra skolan ökade
resurser, och det är ingen kamp som skall ske mellan olika socialt nödvändiga
resurser som skola, äldrevård och sjukvård, utan en kamp som
skall föras gentemot det kapitalistiska systemet där profiten går
före de arbetandes intressen. Låt storfinansen betala de nödvändiga
resursförstärkningarna som är nödvändiga inom hela
den demokratiska sektorn, beskatta storfinansen och sätt stopp för
deras utplundring av offentliga tillgångar.
Jan Jönsson
jan.jonsson@skp.se