Som ”ytterst problematiskt” beskrev Internationella Valutafonden
(IVF) nyligen Tjeckiska Republikens budgetunderskott och krävde ett korrektur.
Underskottet i en sådan omfattning – IVF talar om 11,5 procent –
är ekonomiskt ohållbara, heter det i den årliga konsultationsrapporten.
Orsakerna för underskottet ser IVF vid sidan om konjunkturnergången
inom EU, som också drabbar Tjeckien, framför allt ”i den höga
belastningen för statens budget genom banksaneringen”. Dessa kostnader
omfattar omkring 25 procent av BNP, skriver IVF. Vad de glömmer att framföra
är: Det var ingen annan än IVF själv som krävde den s k
”banksaneringen”, i klartext privatiseringen, som den tjeckiska staten
nu dyrt måste betala för. Emellertid förestår även
privatiseringen av den sista storbanken. Nästan 90 procent av alla bankaktiva
i Tjeckien befinner sig i utländska kapitalisters händer.
Men EU och även den svenska regeringen kräver ännu mer privatisering,
om Tjeckien ska få gå med i unionen. I tidningen ”Riksdag och
departement” nr 38/30 nov 2001 anmärker EU-korrespondenten Ewa Hedlund
kritiskt att staten fortfarande har kontroll över 281 företag, varav
38 anses som strategiskt viktiga. Utgående från påståendet
att privatiseringsprocessen är nyckeln till överlevnad i en konkurrensutsatt
marknadsekonomi, är man missnöjd med att Tjeckien förra året
endast privatiserade fyra företag – trots att 80 procent av BNP redan
produceras i privata sektorn.. Men nu har regeringen i Prag pressats till löftet
om en ”ambitiös privatiseringsplan” som innebär utförsäljning
av telekombolag, el- och gasföretag och stålindustrier.
Käckt ger R&D-artikeln råd hur Tjeckien ska klara den ”knivskarpa
striden om marknadsandelar” inom EU: ”Avgörande för att
kandidatländernas näringsliv ska klara konkurrenstrycket i den fria
marknadsekonomin, som är EU:s grundpelare, är förmågan
att omstrukturera sin verksamhet.” Hur det ska gå till? Läs
och häpna: ”Tjeckiska republiken, liksom alla de övriga kandidaterna,
borde dra lärdom från före detta Östtysklands erfarenheter.
När landet enades med Västtyskland och blev medlem i unionen försvann
80 procent av de östtyska företagen.”
Därmed är det viktigaste sagt om EU-inträdets välgörande
effekter för befolkningen. Det folkliga stödet för EU håller
på att sjunka markant i Tjeckien. Kanske utvärderar man de östtyska
erfarenheterna, där arbetslösheten 11 år efter anslutningen
ligger vid 20 procent.
Barbara Hagel
barbara.hagel@skp.se