Den 1 december var Göran Persson på kärleksbesök i Washington.
Statssekreteraren Heather Conley på UD i Washington säger:
”Jag kan tänka mig att presidenten vill tacka för det enastående
stöd Sverige givit oss efter den 11 september. Den flod av sympati och
solidaritet som svenskarna visat efter terrordåden är rörande.”
Persson kan andas ut, äntligen har han lyckats bli av med stämpeln
från Vietnamkrigsmotståndet.
Statssekreteraren ser ”sanningsenligt” inte ett enda problem i de
svensk-amerikanska förbindelserna. Relationerna fick en ”bra start”
i Göteborg – när Persson bestämde sig för att Bush
stod honom mycket närmare än 20 000 av hans undersåtar
som demonstrerade ”Bush not wellcome!”
I underrättelsetjänsternas samarbete ”mot terrorismen” har
Sverige ställt upp med allt vad USA begärt, säger Heather. Klart,
i samarbetet med CIA har ju den svenska socialdemokratin 50-årig erfarenhet.
Nu förutsätter man i USA att den gemensamma ”kampen mot terrorismen”
också har utraderat den trogne svenske vännens kritik mot Vita husets
ansträngningar att bygga ett rymdbaserat missilförsvar. Hur annars
ska stackars ”frihetskämpen” USA kunna försvara sig mot
”terrorister” från ”skurkstaterna”? USA har ändå
bestämt sig, och det nykapitalistiska Rysslands motstånd håller
på att köpas ut. Varför ska lilla Sverige då fördärva
stämningen med fruktlös kritik, tycker Heather.
”Sveriges regering varit ledande i att bistå de baltiska länderna
i deras förberedelser för inträde i Nato”, säger hon
också. Vem kan då förvånas över att Simon Serfaty,
chef för Europastudierna vid Center for strategic and international studies
i Washington är säker:
”Sverige kommer att gå med i Nato så småningom, precis
som alla andra EU-medlemmar. Det är naturligt, liksom att Sverige ansluter
sig till euron.”
Tycker alltså Göran Perssons bundsförvanter i USA. Men så
tycker inte flertalet i svenska folket. Det är dags att vi påminner
Persson på vems uppdrag han är statsminister!
BH
bh@skp.se