De ”mänskliga rättigheternas” försvarare förnekade sitt ansvar i nästan 50 år.
När britterna på 1950- och 60-talet provsprängde atombomber
i Australien utsatte de avsiktligt australiska och nyzeeländska soldater
för radioaktiv strålning. Detta bekräftas nu i en australisk
regeringsrapport.
Soldaterna skulle – ovetande – utprova skyddskläder. De tvingades
gå och krypa genom områden där man tre dagar innan hade sprängt
atomvapen. Avsikten var att testa vilka kläder som gav best skydd mot radioaktivitet.
Soldaterna utsattes för doser som vida översteg det tillåtna
gränsvärdet. Australiens regering var, som arkivdokument bevisar,
medveten om vad soldaterna utsattes för av britterna. Men både Australien
och Storbritannien har alltid förnekat sanningen. Först för någon
vecka sedan – 50 år senare - erkände regeringarna experimenten
med radioaktiv strålning på australiska soldater.
Båda regeringarna har också vägrat att gå med på
skadeståndskrav från de utsatta soldaterna. Den brittiska regeringen
påstod ännu för fyra år sedan inför Europakommissionen
för mänskliga rättigheter att inga människor skulle ha använts
vid experiment med atomvapen.
I terrorkriget mot Vietnam använde USA både kemiska och biologiska vapen och miljögifter. Naturligtvis bestred Washington deras insats tills effekterna var så uppenbara både i Vietnam och bland USA:s soldater att t ex användningen av ”Agent Orange” inte längre kunde bestridas. Men de tiotusentals drabbade har aldrig fått något skadestånd från USA, inte soldaterna och definitivt inte det vietnamesiska folket som ännu i dag plågas av långtidsverkan av de amerikanska miljögifterna. Tvärtom! Vietnam tvingades att betala krigsskadestånd till USA som ett villkor för att de ekonomiska sanktionerna skulle hävas 1994. Så var det med de mänskliga rättigheter.
Efter Gulfkriget 1991 registrerades både bland regionens befolkning och
amerikanska soldater i stort antal det s k Gulfkrigssyndromet med allvarliga
cancersjukdomar. Mellan 150 000 och 500 000 irakiska soldater och
civilister och 343 Natosoldater dog på grund av uranammunitionen. USA
använde enligt Bruno Barrillot, direktör i oberoende franska ”Observatorium
för kärnvapen” ca 940 000 skott GAU-8A – uranammunition
och omkring 14 000 skott uranammunition med kaliber 105 och 120. Lidandet
efter detta fortsätter ännu. Men USA förnekade, naturligtvis,
användningen av förbjudna vapen. Bombningarna av Iraks befolkning
och den förödande embargopolitiken mot Bagdad begrundas ju just med
att det finns risk att Irak producerar förbjudna vapen, vilket man i de
mänskliga rättigheternas namn måste förhindra. Hundratusentals
irakiska barn, kvinnor och män har hittills betalt med sina liv för
dessa ”mänskliga rättigheter”. Enligt UNICEF dör dagligen
250 människor i Irak på grund av blockaden. Folket, inte Saddam Hussein,
har betalat priset.
Det får inte glömmas: USA och Storbritannien bombade en regim som
de innan dess stöttat under många år. Saddam Hussein förde
på 80-talet med deras godkännande och militära stöd det
första Gulfkriget mot Iran, som mer än en halv miljon människor
betalade för med sina liv. De som i dag talar om hotet genom Bagdadregimens
kemiska vapen stördes inte av deras dåvarande bundsförvant Saddam
den 17 april 1988 med giftgas mördade omkring 5 000 kurder i Halabja.
De förtiger att 86 tyska, 18 amerikanska och 18 brittiska firmor hade hjälpt
Iraks regim att bygga upp sin stor arsenal av kemiska vapen.
Även i Natokriget mot Jugoslavien använde ”försvararna
av de mänskliga rättigheterna” ammunition med utarmad uran. Nato
bestred även dessa fakta så länge det gick.
Men oroliga vetenskapsmän från olika länder grävde efter
sanningen, som enskilda tidningar vågar rapportera: Fram till år
2000 hade olika namngivna amerikanska rustningsfirmor producerat ca 100 miljoner
skott med utarmad uran. USA har sedan 1960-talet utvecklat flera system för
dessa ”pansarbrytande” vapen.
När det blivit omöjligt att förneka dessa fakta, sökte Nato
tillflykt till nästa cyniska lögn: att ammunitionen med utarmad uran
och berylliummantel inte skulle vara farligare än vilken kula som helst.
Förakt för de mest elementära mänskliga rättigheter
och folkrätten löper som en röd tråd genom USA-imperialismens
historia – från Hiroshima och Nagasaki till våra dagars krig
mot Irak och Jugoslavien och rymdmissilprogrammet. Det är denna militärmakt
EU och Sverige ser som nödvändig ledare i kampen för frihet,
demokrati och mänskliga rättigheter i världen.
”Vi måste arbeta med andra likasinnade nationer för att förhindra
att terrorvapen kommer i orätta händer”, framhöll USA-president
Georg W Bush i ett tal på 1 maj, syftande på ett nödvändigt
samarbete mellan Nato och EU-militären.
Vad som är orätta händer, och vilka som ska bekämpas som
”terrorister”,det vill Washington bestämma.
Barbara Hagel