Vad har åratal av USA:s och Storbritanniens bombning av Irak och de senaste erbjudanden att släppa sanktionerna mot vissa villkor, att göra med energikrisen i Kalifornien? Uppenbart en hel del.
Sedan början av året hemsöks den amerikanska solstaten Kalifornien
av timslånga elavbrott och andra nödåtgärder. Det otänkbara
har blivit dyster verklighet: I USA av alla stater, som tidigare presidenten
Reagan hade utnämnd till ”Frihetens fyrtorn” slocknade trafikljusen,
stannade hissar och frysskåp.
Bakgrunden: Mellan 1990 och 2000 hade efterfrågan på el i Kalifornien
stigit från ca 240 000 gigawatttimmar till över 300 000
medan elleverantörernas kapacitet sjönk med 10 procent. På samma
period hade Kalifornien följt den allmänna politiska trenden och privatiserat
energiindustrin – fast med villkoret att konsumentpriserna för enskilda
abonnenter skulle hållas stabilt. De privatiserade elproducenterna kände
sig alltså tvungna att köpa energi utifrån, eftersom –
så deras argument – det vid garanterade maxpriser inte skulle löna
sig att rusta upp de gamla kraftverken och ännu mindre att investera i
nya. Resultatet blev en allt högre skuldsättning av dessa elkoncerner,
som slutligen hamnade i betalnings- och leveranssvårigheter och därmed
elavstängningar.
Sedan krisens uppkomst, vars kulm först väntas när statens klimaanläggningar
går i gång för fullt på sommaren, strider de politiska
lägren, om krisen är ett resultat av privatiseringen eller –
som även DN 20.5.2001 på ledarsida påskiner – en följd
av en endast halvhjärtad privatisering med garanterade konsumentpriser.
Det sistnämnda är positionen av republikanerna, som i Kalifornien
befinner sig i opposition. Liksom Bushregeringen i Washington ser de ingen anledning
att kringgärda de privata koncernernas makt, utan vill istället att
priserna släpps fria.
Men de är entydigt i minoritet. Enligt flera opinionsmätningar stödjer
85 procent av invånarna att kraftverken återförs i allmän
egendom. I överensstämmelse med detta har Kaliforniens senat –
tvärtemot republikanernas krav och Washingtons råd – antagit
en lag som etablerar en ”statlig energiförvaltning” vilken ska
”bygga, köpa och äga” offentliga kraftverk för leverans
av billig el till konsumenterna.
Det är en förnuftig väg som har stöd av majoriteten av Kaliforniens
befolkning. Bushregeringen försöker under tiden att utnyttja folks
missnöje med den nu rådande energibristen i helt andra syften.
Kaliforniens energiproblem togs till anledning för en ny federal energilagstiftning
som har vållat stor internationell protest. Bushadministrationen beslöt
att strunta i Kyotoprotokollet för internationell begränsning av koldioxidutsläppen,
man kommer att satsa på energiutvinning i miljöskyddade områden
och man kommer att öka stormaktspolitiken gentemot oljestater som inte
vill böja sig för Washingtons diktat.
En plan för miljardinvesteringar för oljeutvinning i Alaskas naturreservat
är redan klar. För att stimulera dessa investeringar lockas de amerikanska
oljekoncernerna med omfattande skattesänkningar. Dessa oljekoncerner betalade
med 1,5 miljarder dollar en betydande del till Bushs valkampanj, det är
de som bildar den finansiella grunden gör Bushclanen, och det är deras
representanter som nästan utan undantag bildar ”övergångsteamen
för energidepartementet” från Clinton till Bush.
Den socialistiska amerikanska veckotidningen ”People’s Weekly World”
drog i samband med de massiva bombanfallen mot Bagdad på våren slutsatsen:
”Det är mer än anmärkningsvärt att Irak bombas just
vid den tidpunkt då denna lagstiftning är på gång. Ungefär
750 000 barrel (1 barrel=159 l) olja kommer dagligen från Irak till
USA. Det är inte första gången som etiketter om ”djävulsriket”
eller ”skurkstater” används för att jämna vägen
för de amerikanska oljekoncernernas profit. George Bush senior har varit
expert på detta område”.
Gång på gång har den republikanske senatorn Frank Murkowski
från Alaska under senaste tiden repeterat frågan: ”Vi är
till 56 procent beroende av olja som vårt land importerar. Hur långt
måste vi gå innan vår nationella säkerhet står
på spel?”
Nationell säkerhet heter för honom och hans falang profitsäkring
för de US-amerikanska oljebolagen. För detta är man beredd att
skjuta vägen fri till de billigast möjliga oljekällor och utvinningsrättigheter
i hela världen. Och – som extrareserv på marginalen – är
man beredd att förstöra ett av de sista amerikanska naturreservaten
för att ha en reserv i bakfickan som i nödfall kan stå till
förfogande som utpressningsmedel gentemot motsträviga handels-”partner”.
Elbristen i en av delstaterna är för dessa kretsar ingen uppmaning
till handling i den berörda befolkningens intresse, utan enbart ett välkommet
verktyg för nationell demagogi.
Om denna kalkyl håller, så förestår för invånarna
i Kalifornien och på många andra håll i världen betydligt
värre problem än bara slocknande trafikljus och avstängda kylskåp.
Manfred Sohn