Byggindustrierna gav upp.

Det blev i sanning en yt terst märklig avtalsrörelse mellan Byggnads och dess motpart. Avtalsrörelsen inleddes med att byggindustrierna (BI) gick ut stenhårt och förklarade med att man inte ville göra upp med Byggnads utan direkt med dess ”medarbetare”. När så byggnads svarade på detta med att det inte vara att tänka på, ja då varslade BI genast om konflikt. Byggnads å sin sida var då tvungna att svara på detta och det svaret innebar att man tog ut 4.000 man i strejk. Ett varsel som många ansåg vara i klenaste laget. Bland annat tyckte Riktpunkt att varslet hade kunna vara lite hårdare. Dock visade det sig att dessa farhågor var helt utan grund.
Det märkliga i det hela var att efter två dagars strejk backade BI på samtliga punkter och strejken kunde avblåsas. Total seger för Byggnads och dess hundraprocentiga sammanhållning. Första dagen efter strejken blev det därför tårtkalas på alla arbetsplatser som deltagit i strejken. Vad som fick BI till att göra denna totala helomvändning kan vi bara spekulera i, men troligtvis ville man göra ett test på hur stor enigheten var bland Byggnads medlemmar och svaret på det testet fick sannolikt BI att blekna. Docks ska ingen tro att BI därför för all framtid grävt ner stridsyxan. Nej, man bidar sin tid.
I absolut korthet innebär det nya avtalet följande:
Avtalet är treårigt och ger 8,5 procent på tre år. Det nya avtalet ger löneökningar i nivå med tidigare träffade avtal. Avtalet innebär bland annat att helglönen kommer att vara helt genomför i och med avtalsperioden samt att en arbetstidsförkortning påbörjas under tredje året. Sist men inte minst kommer utbetalningsnivåerna att höjas och taket tas bort.
Byggföretaget Skanska, som genom åren agerat som plog när det gäller att knäcka Byggnads, gjorde sitt första utspel veckan efter att strejken var avblåst. Man förklarade då följande, hör och häpna:
”Vi vill medverka till ökade jämlikhet mellan könen på arbetsmarknaden och vill därför teckna ett avtal med Byggnads lokalavdelningar om att vi vid pappaledighet ersätter de pappalediga med mellanskillnaden så att de verkligen får ut 80 procent av sin lön vid pappaledigheten.”
Vid en första anblick av detta ”erbjudande” kan man kanske tro att Skanska äntligen blivit ett företag som menar allvar med pratet om vikten av nöjda och stimulerade ”medarbetare”.
Men vid närmare eftertanke inser man snabbt att bakom retoriken döljer det sig en bockfot.
Vad förslaget egentligen innebär är att Skanska vill träffa ett avtal mellan Skanska och Byggnads som gäller enbart dessa. Detta innebär i sin förlängning att man sätter kollektivavtalet ur spel och det första och avgörande steget är taget för att slippa kommande avtalsrörelser. Skanska ledning är inga dumskallar, därför var det naturligtvis lämpligt att som ingång till detta använda sig av debatten om jämlikhet mellan könen på arbetsmarknaden.
Hade Skanska menat allvar med sina propåer hade man naturligtvis i egenskap av BI:s ojämförligt största medlem tagit upp frågan i avtalsrörelsen för några veckor sedan för att föra in detta i kollektivavtalet. Då hade detta gällt alla byggnadsarbetare och blivit förhandlat i vanlig ordning. Men icke. NCC, ett annat byggföretag, har redan infört denna regel, men – och det är det viktiga- detta har man gjort utan avtal och det är principiellt mycket viktigt. Avtalets skrifter ska ses som ett golv. Väljer ett företag att betala de anställda mer än vad avtalet föreskriver så är det företagets ensak och ingenting som Byggnads lägger sig i. Betalar man däremot mindre än vad kollektivavtalet föreskriver tar det hus i helvete. Därför kan och får inte ett företag självt förhandla bort kollektivavtalet enligt Skanskas önskemål
Sammanfattningsvis kan vi därför konstatera att BI gav helt upp i avtalsförhand-lingarna och gav Byggnads en delseger. Men, och det är viktigt, BI har inte gett upp. Man har skickat ut Skanska för att sondera terrängen för att knäcka Byggnads och kollektivavtalet på annat sätt. Det gick inte vid förhandlingsbordet och därför söker man nya vägar.
Det enda vi vet är att BI inte kommer att lyckas, det kommer byggnadsarbetarna och dess fackförbund att se till.
Lars Lundberg