Curman föll offer för systemfel

SVT:s problem med anställningen av chefspersoner fortsätter. Den senaste, men säkert inte den sista i raden som fick gå efter turbulens kring sin privatekonomi var vd Maria Curman. Det har visserligen stormat kring henne nästan oavbrutet sedan hon anställdes på SVT i januari 2000 och orsakerna för hennes avgång kan vara fler. Huvudproblemet är att idén med public service ständigt hamnar i konflikt med ett samhälle som bit för bit privatiseras, avregleras och individualiseras.
Public service måste ha trovärdig personal utan egna ekonomiska intressen i konkurrerande företag eller företag vars verksamhet granskas. Denna regel är riktig och nödvändig! Problemet är bara att den blir allt svårare att förverkliga i det nyliberala samhället som mer och mer breder ut sig och som ständigt propageras som vår nya samhällsmodell. I realiteten har det nya pensionssystemet redan förvandlat alla arbetande människor till aktieägare. Aktiekurser och aktievinster framstår som den mekanism som ersatt demokratiska beslut och som blir högsta målsättning för varje verksamhet.
För de grupper som kommer i fråga för jobb av den karaktär Maria Curman, Lars Weiss, Mikael Olsson och Thomas Nilsson m fl innehade resp var tilltänkta för, har det skapats löner och förmåner som konvertibler med förebilder från företagar- och aktievärlden. De ger också utrymme för skattesmitare och alla möjliga ekonomiska tricks som innebär att den moral som public service förutsätter allt mer urgröps.
Lars Weiss, tilltänkt vd för SVD, avskedades innan han tillträtt jobbet på grund av skalbolagsaffärer i mångmiljonklass; programdirektör Mikael Olsson fick gå på grund av stora skatteskulder; programchef Thomas Nilsson ertappades med stora optionsposter i SVT-konkurrenten TV4, och vd Maria Curman tvingades alltså till avgång när det avslöjades att hon hade aktier i Stenbeckägda MTG.
Samhällssystemet ger ständigt mer näring åt den cancersvulst som undergräver alla moraliska värderingar. När astronomiska löner och jakten efter möjligheter att maximera dessa med hjälp av skatteplanering och aktiespekulation upphöjs till nyckeln till framgång och motorn för samhället – då blir det lätt att inneha ”fel aktier” – och allt svårare att hålla sig på moralens smala bana.
Det moraliska dilemmat kring Curman är inte över med hennes avgång. Hon får en fallskärm på två årslöner, 3,3 miljoner mark. Hur moraliskt är det? När hon 1992 tvingades lämna posten som vice vd för statliga läromedelsföretaget Liber gick hon hem även då med två årslöner i bagaget – pengar som hon enligt tidens regler förmodligen sökte placera med vinst – kanske är det de som förvandlades till MTG-aktier. Lars Weiss’ miljonfallskärm drogs tillbaka efter en storm av protester, tvisten krig skattefifflaren Mikael Olssons fallskärm är ännu inte avgjort.

Facit: Moralen som public service påbjuder är en svår balansgång när samhället i övrigt styrs av normer som i alla delar motverkar just moral. Detta är inget försvar för Maria Curman, men väl en gissning att det lätt kan bli fler anställda inom den offentliga sektorn som kommer att ramla ner i detta samhällets fallgropar. För här handlar det inte bara om personliga fel utan om ett principiellt systemfel.
Rolf Hagel