Michael Salin är svensk ambassadör i Jugoslavien. Det är han
som en bombmorgon i Belgrad fick fönster på sitt residens krossade,
vilket i sin tur fick vår utrikesminister Anna Lindh att utbrista: ”De
behöver väl inte använda så starka bomber”. ”De”
var USA/NATO/EU som bombade sönder och samman hela Serbien. Sveriges utrikesminister
stödde – bortsett från de krossade ambassadfönstren –
kriget intensivt och tyckte att det var enda vägen att tvinga Jugoslavien
på knä. Två år senare förverkligades hennes önskan
med hjälp av enorma summor dollar.
Salin, från landet som är ordförande i EU, yttrade sig på
”Europadagen” i den största serbiska tidningen ”Politika”:
- Jag tycker att EU:s roll, under vår ledning, förstärktes när
det gäller problemlösning i Makedonien och Presevodalen i södra
Serbien. Det gav oss storuppskattning, sade Salin.
Enligt ambassadören har Sverige gjort mycket för att hjälpa Jugoslavien,
humanitärt framförallt. Salin radar upp flera sådana ”humanitära
insatser”:
- Företrädare för flera stora svenska firmor har redan besökt
ert land. Vissa – som Volvo eller Eriksson - lämnade aldrig landet.
På hösten väntar vi att ännu en näringsdelegation
under ledning av vår handelsminister kommer hit, fast jag skulle önska
ännu intensivare samarbete. En av våra första betydande donationer
kom från ABB. Det handlade om reservdelar till serbiska energisystem.
Det är kanske inte så viktigt vad ambassadören säger, utan
vad han förtiger. Jugoslavien bjöds efter 10 år av förödande
ekonomiska och politiska sanktioner på ”humanitära” bombningar
utan like i historien – dag och natt under 78 dagar – naturligtvis
i demokratins namn. Energisystemet i Serbien bombades sönder. ABB erbjöd
att hjälpa till med nämnda reservdelar men statliga hjälporganet
SIDA avböjde det med motiveringen att Sverige inte vill hjälpa Milosevic.
När Milosevic hade blivit eliminerad och en NATO-vänlig regim hade
installerats med hjälp av förödande propaganda och miljoner dollar
i Belgrad– då plötsligt blev Sveriges humanism väckt och,
simsalabim, ABB kunde hjälpa Serbien.
Persson besökte landet med ett stort följe av näringslivets toppar
som gjorde ännu större business, de plundrar nu jugoslaverna på
det lilla som de hade kvar. Eriksson gjorde affär för över 350
miljoner dollar. Andra ville inte säga något om sina förtjänster.
Bistånd och bistånd. Humanism utan gränser.
Men, som ambassadör Salin säger, måste det bli intensivare,
det finns mer pengar att tjäna i Jugoslavien, vars industri jämnades
med marken.
Först nu, efter bomberna, minns ambassadören att Sverige samarbetade
mycket med det alliansfria Jugoslavien, som han kallar ”en av ledarna i
den alliansfria rörelsen”.
- Vi ser EU som ett projekt för fredens frambringande och bevarande, säger
han också.
När tidningen Politika -nu USA/NATO/EU-vänlig som alla andra medier
- frågar efter svenska erfarenheter som man kunde använda i Jugoslavien,
eftersom även jugoslaver eftersträvar den svenska modellen för
social rättvisa –spottar Salin jättegrodor:
- Vi har inte längre dessa sociala program som en gång i tiden gav
oss epiteten ”halvsocialistiskt” land, de visade sig inte vara tillräckligt
effektiva. Framförallt var vi tvungna att anpassa oss till kraven för
medlemskap i EU. Er anpassning blir förmodligen svårare och smärtsammare
och det blir svårt att övertyga människor om att alla offer,
för att komma i EU, verkligen är nödvändiga.
Mitt råd är: glöm tidigare modeller för ”social rättvisa”
och förbered er till ett intåg i EU!
Han ger många råd, den svenske ambassadören. Bland annat läxar
Salin upp de vilda juggarna: de skall lära sig att lösa sina konflikter
med fredlig överenskommelse, inte med vapen och dödandet. Så
som Europa gör, enligt honom.
För att dumma jugoslaver skulle lättare förstå tog Salin
svensk historia till hjälp:
- Genom många krig i historien, i vilka Sverige förlorade stora territorier
och inflytande, har vi lärt oss att använda oss, istället för
vapen och revanschism, av en annan sorts ”erövringar” –
inom de egna gränserna.
- Mitt råd till er är alltså att så fort som möjligt
kopplas till regionala initiativ, till exempel Stabilitetspakten för sydöstra
Europa.
Salin måste ha drabbats av en allvarlig form av verklighetsförlust.
Han som sitter där borta på krutdurken, tycker han att det råder
”stabila” förhållanden på Balkan sedan EU och NATO
blandade korten och ingrep i den iscensatta konflikten?
Dusan Lazarevic