Amerikatoppmötet i Québec
Latinamerika i FTAA:s grepp

Från mötet med amerikanska stats- och regeringscheferna i kanadensiska Québec under sista aprilhelgen rapporterade de svenska medierna egentligen bara att det - som numera vanligt vid dessa toppmöten - utbröt gatukrig mellan demonstranter och massiva polisuppbåd. Men varför protesterade 25 000 människor under mötet ?
Mötet stod under mottot ”Demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling”, vilket visserligen inte hade någonting att göra med de frågor som verkligen diskuterades, men som i alla fall skulle motivera, varför Kuba som enda amerikanska stat inte hade bjudits in till Québec. För i fråga om ”mänskliga rättigheter” kan Kuba naturligtvis inte jämföras med de övriga 34 amerikanska staterna: Kuba saknar döds-skvadroner, kokstäder, barnhandel, analfabetism, utsugning, förtryck av minoriteter och hög barnadödlighet. Även ett tre meter högt staket som i Québec hade rests kring hela gamla staden för att skilja demonstrerande medborgare och politiker åt, är otänkbart i Kuba.
Kanadas regering mobiliserade 6 500 poliser, 1 200 soldater och tusentals civila insatsstyrkor, för att skydda sin ”skammens mur” mot de 25 000 globaliseringsmotståndarna. Detta lyckades inte riktigt, staketet vältes delvis och polisen ryckte fram med vattenkanoner och tårgas. 430 personer greps och minst 250 skadades, bland dessa 46 polismän. Gatukrig blev resultatet av stats- och regeringschefernas bidrag till ”demokrati och mänskliga rättigheter”.
Det veckolånga folkliga motmöte, som till skillnad från den USA-ledda Amerikatoppen belyste frihandelns konsekvenser för folkens levnadsbetingelser, framförde krav på arbets- och miljöskyddsnormer. Ett tema var t ex de sinande sötvattentillgångarna. Ett annat krav var att förhindra USA:s förestående grepp efter naturrikedomarna i Amazonområdet.

USA pressar sina ”partners”
De samlade presidenterna beslöt på sitt möte att upprätta en frihandelszon på hela kontinenten (se RP 5/2001, FTAA). På engelska kallas zonen FTAA - Free Trade Area of the Americas (Amerikas frihandelsområde), på spanska är förkortningen ALCA. FTAA ska starta i december 2005 och ska med 800 miljoner människor – 15 procent av världens befolkning – och en årlig bruttosocialprodukt på 11 biljoner US-dollar (11 000 000 000 000 $) bilda jordens största frihandelszon.
För att öppna denna gigantiska marknad för sina koncerner och samtidigt stänga den för konkurrenter utifrån, främst EU, använde sig USA av två linjer. För det första har man innan detta toppmöte under sju år fört förförhandlingar utan offentligt insyn, som nu ska följas upp med ytterligare fyra år för konkreta överenskommelser. För det andra pressar USA de skeptiska regeringarna att ingå bilaterala avtal med USA, som man redan har gjort med Chile. På det viset ska särskilt Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay, som bildat en egen frihandelszon Mercosur, pressas på USA-linjen. Och USA lyckades. Lockade av utsikten att eventuellt kunna få gynnsammare betingelser än stater som fortfarande spjärnar emot, förklarade sig nu även Uruguay och Argentina beredda till att uppta förhandlingar med Washington om bilaterala överenskommelser.
Bland de motsträviga finns främst Brasilien, vilket tillsammans med flera stater som sedan 1969 bildar frihandelszonen Andernas fördrag (Bolivia, Chile, Ecuador, Colombia och Peru) krävde ett betydligt långsammare tempo för den nya gigantiska sammanslutningen, för att först kunna stärka Latinamerikas och Karibiens egna industriproduktion, innan man ingår det ojämna partnerskapet med USA. Nordamerika står för 75 procent av dubbelkontinentens ekonomiska rörelser.

Enighet under press
Även militärstödet till Colombias regering för att krossa folkets upprorsrörelse har USA villkorat med att Colombias president Pastrana accepterar FTAA. Därmed hade Colombia tvingats att släppa solidariteten med Andernas fördragsstater, vilka USA sedan 1991 erbjudit handelsförmåner i fall länderna bekämpade kokaodlingen. Vid årsslutet 2001 försvinner dessa förmåner för alla utom Colombia.
Men trots USA:s totala dominans var det på toppmötet inte helt tyst angående dess egoistiska syften. President Bushs logik, att öppna marknader och avreglerad handel skulle vara förutsättningen för frihet och demokrati och att det bara gällde att använda sig av marknaden för att komma åt de fattigastes nöd, delades till en början inte. Språkligt lite skickligare var US-centralbankschef Allan Greenspan: Det skulle vara sorgligt om man skulle behöva stoppa framstegens hjul, bara för att ett antal fattiga kunde hamna under dem.

USA och Kanada firar FTAA
Brasiliens president Cardoso kritiserade speciellt subventionerna i USA, som Bush definitivt vill bibehålla för sitt jordbruk, samt importinskränkningarna för de latinamerikanska producenterna. Även Mexiko, som sedan 1994 har gjort onda erfarenheter med liknande inskränkningar i NAFTA-frihandelszonen med USA, krävde inför toppmötet att innehållet i frihandelsavtalet måste vara viktigare än tempot för dess tillkomst.
Under tiden har oppositionen i Argentina tvingat regeringen att utlova en folkomröstning om anslutningen till FTAA. Venezuelas president Chávez ställde samma sak i utsikt för sitt folk. Han blev sedan också den ende som framförde tvivel över fördelarna med frihandeln.

Emellertid har slutligen alla deltagarstater accepterat att FTAA ska bli verklighet vid årssskiftet 2005/2006 –om att parlamenten ratificerar avtalet. Bush vill snabbt köra det genom kongressen, vilket kan förefalla svårt, ifall ens en del av toppmötets kanadensiske värden Chretiens avslutningsdeklaration ska besannas: att social utveckling i förening med förverkligandet av människornas värdighet och frihet ska stå i centrum för FTAA. Men den ”risken” är nog försumbar. Slutligen rekommenderades att de Amerikanska staternas organisation på sin konferens i juni i Costa Rica ska besluta en ”demokratistadgan” som ska möjligheten att revidera eventuella valresultat som inte motsvarar USA:s önskemål: amerikanska stater som inte tillräckligt vill underordna sig FTAA ska kunna uteslutas ur frihandelszonen.
Som en framgång får väl USA och Kanada också se EU-handelskammarens första reaktion på toppmötet: istället för att satsa på östutvidgningen skulle EU behövt hålla en blick på Sydamerika, klagades där. Nu befarar EU-kretsar att denna marknad spärras genom USA.
Günter Pohl/UZ

Representanter för fackliga organisationer i Latinamerika, Karibien, USA och Kanada, som i början av maj var inbjudna till Kubas 18:e fackföreningskongress, kom överens om att bilda en internationell kommitté för att koordinera kampen mot FTAA. ’Regionala och subregionala kommittéer har bildats med målet att sammanföra arbetare, studenter, bönder, pensionärer, intellektuella, ekonomer, feministiska organisationer, konstnärer och alla andra som vill kämpa mot den nykoloniala planen. 22-24 juli ska i Caracas i Venezuela genomföras en konferens för att gå vidare med konkreta åtgärder.