Spöket

Karl Marx och Friedrich Engels talade i Det Kommunistiska Manifestet om kommunismens spöke som gick runt i Europa. Men Manifestet är ingen ”spökhistoria”, utan sammanfattningen på en vetenskaplig dialektisk och materialistisk analys av samhällsutvecklingen.
Borgerligheten med dess bundsförvanter inom såväl högerrevisionismen - VP & SAP - som vänster-revisionismen - trotskister och maoister - tar helt eller delvis avstånd från marxismen-leninismens dialektiska materialism och attackerar den vetenskapliga Akommunismens teori och praktik.
Efter de socialistiska ländernas sönderfall för drygt tio år sedan har höger-revisionismen ytterligare vridits åt höger, t.ex. i sitt accepterande av EU-Nato-expansionen, aktiehandeln, de fria marknadskrafternas utveckling osv. Samtidigt försöker dessa krafter att dödförklara kommunismen och gör allt för att se till att ”spöket” aldrig återuppstår.
Vänsterrevisionisterna låser in sig i heliga rum och låsta skrubbar i väntan på världsrevolutionen. Tiden fördriver de i de flesta fallen med ändlösa studier och ”testuggeri” på samma sätt som den s k ”Korpela”-rörelsen väntar på silverarken. Förevändningen för vänsterrevisionisterna är att vilja revidera Marx, Engels och Lenins lära, och följaktligen intar de en fientlig hållning gentemot de marxistiskt-leninistiska partierna. Kännetecknande för vänsterrevisionisterna är också deras sekteristiska förhållningsmönster till dagens massorganisationer såsom fackföreningar, hyresgästföreningar osv. Ett annat kännetecken är deras avståndstagande från den dagliga kampen för arbetarklassens intressen.
Det allvarligaste hotet mot de arbetandes befrielse är högerrevsionisternas förlamande inverkan på arbetarklassen till apati och passivitet i tron att samarbete med borgerligheten är det enda sättet att befria arbetarklassen.
Den politiska sekterismen inom vänsterrörelserna leder till en sinnevärld där kampen inom t.ex parlamenten ses som bortkastad tid och kontakten med massorna ses som något av minimal betydelse. Deras dogmatiska ideologi leder obönhörligt till den slutsatsen att allt politiskt arbete tillsammans med arbetarklassen är meningslöst. Med en sådan inställning kvarstår endast personkulten, som kännetecknar vänsterrevisionismen.
En annan sak som också kännetecknar revisionisterna, både på höger och vänsterkanten, är deras gemensamma angrepp på den reella socialismen.
Men allt fler människor frågar idag efter problemlösningar som präglas av den socialistiska tanken och socialistiska värderingar.
De reella kommunistiska partierna måste utöver kampen för arbetarklassens intressen, även vara skärpta och uppmärksam på de avarter som finns i den politiska verkligheten och som gör allt för att hindra socialismens utveckling.
SPÖKET LEVER! Leve det!
Bror Wennström