Det har gått en tid sedan riksdagen diskuterade vårbudgeten. Men eftersom vi svenska ska leva med de folkvaldas beslut, så finns det trots allt skäl att dröja lite med vad som sades. Detta gäller inte minst vänsterpartiets åsikter, vars talesman – Lars Bäckström – är från Uddevalla.
Sagoberättare Lars …
Han inledde med att berätta att statens ekonomi har förbättrats
på grund av att arbetslösheten minskat under senare år. Det
är att ha kort perspektiv på politiken. År 1991 var arbetslösheten
1,4 procent. Hur stor den är i dag vet vi inte. Officiellt är den
cirka 4 procent, men alla vet att den torde vara minst det dubbla.
Ett annat avsnitt i Bäckströms tal var ”Sverige ska inte styras
av några storföretag.” Men han undvek att berätta hur vänsterpartiet
då kan samarbeta om en politik som innebär privatiseringar av statliga
företag. Hans inlägg var inte särskilt klarläggande men
ställde en mängd frågor.
Vad är rusningstid?
När riksdagsdebatten tog slut kom jag att tänka på en gammal
historia. Den lille sonen på stan med pappa frågar: ”Pappa,
vad är rusningstid?” ”Jo, min son, rusningstid är den tid
på dagen då all trafik står stilla”, blev pappans svar.
Enligt Bäckström går allt framåt i Sverige i dag. Men
märkligt nog är vi säkert flera miljoner, som ser att allt står
stilla eller går bakåt – i varje fal för flertalet.
I de lugnaste vattnen …
Under det senaste halvåret har jag fått tid att läsa en mängd
böcker som jag inte hann med tidigare. Bland det lästa är före
detta utrikesministern och partisekreteraren i SAP, Sten Anderssons memoarer
”I de lugnaste vattnen”.
I ett avsnitt beskriver han upplevelser från 1964 då han var inbjuden
att följa presidentvalskampanjen i USA. Han beskriver hur han såg
en enorm fattigdom, utslagna människor, tusentals bostadslösa på
gatorna … och han undrade: Skulle Sverige på nytt kunna förvandlas
till ett samhälle med allt fler utslagna människor, växande klassklyftor,
social oro och stigande kriminalitet. Han bok trycktes 1993.
I dag måste Sten Andersson inse att även om vi inte nått USA:s
nivå så är vi på väg i samma riktning i rask takt.
Demokrati i Uddevalla
Jag har tidigare berättat att fullmäktige i Uddevalla tillsatt en
speciell demokratigrupp med representanter för samtliga fullmäktiges
partier. Detta i det vällovliga syftet att förbättra demokratin
i kommunen. Ni kanske också minns att jag då nämnde att uttalanden
från gruppens ordförande (s) och vänsterpartiets kommunalråd
var så luddiga om vad man ville uppnå, att jag citerade Henrik Tikkanen.
“”u har jag fått all information -–nu vill jag veta vad
i helvete det handlar om.” Efter 2,5 år har inget redovisats från
gruppen. Men nu ska det bli fart på demokratiutredningen.
Bengt Göransson, före detta kulturminister, som fått en reträttplats
som ordförande i den statliga demokratiutredningen, har besökt Uddevalla.
Nu framträder de nämnda representanterna i den lokala utredningen
och meddelar – nu ska det blir resultat. Man har ställt upp ”klara
målsättningar”.
1. Frågan om brukarmedverkan
2. Att finna mötesplatser
3. Hur öka valdeltagandet.
Jag känner faktiskt för att citera Tikkanen en gång till. Men
i fråga om punkt 3 tror jag att jag kan medverka med ett litet råd.
Genomför en politik som gagnar flertalet så blir valdeltagande högre.
Bättre för pensionärerna
I riksdagsdebatten sade sig alla partier värna om pensionärerna. Med
siffror söker man visa hur mycket bättre pensionärerna fått
det. I genomsnitt har pensionerna ökat ganska mycket. Det påminner
mig om den gamla förklaringen om vad genomsnitt är: Om du står
med ena foten på en varm kokplatta och med andra foten i en frysbox har
du det i genomsnitt ganska skönt. Ungefär så är det med
genomsnittet av pensionerna.
De med allra lägsta pensionerna avlider efter hand samtidigt som de med
mycket höga pensioner blir allt fler – politiker, företagsledare
och andra grupper.
Det höjer genomsnittet utan att de nu levande med de sämsta pensionerna
fått det bättre. Vanliga ATP-pensionärer och de men garantipension
kan inte få det bättre som systemet är uppbyggt. Ökade
levnadskostnader under ett år ska i efterskott kompenseras året
därpå med samma procentuella höjning av pensionerna. Och inte
ens detta har tillämpats under åren som gått. Bara genom direkta
höjningar av pensionerna kan förbättring ske.
Jag och min fru kan få vara ett exempel- Våra pensioner höjdes
i år med 0,9 procent, med 96 plus 28 kronor i månaden, tillsammans
124 kronor i månaden. Genom höjning av landstingsskatten blev det
9 kronor netto tillsammans. Så vi har i flera dagar funderat över
hur vi ska använda dessa pengar. Ska vi ge oss ut på aktiemarknaden?
Kanske aktier i företag som tillverkar läkemedel – för så
dyra som de är så måste dessa företag vara lönsamma?
Men min fru fann lösningen. Vi lägger de nio kronorna i en plastask
hon har för småpengar. Det blir 108 kronor på ett år.
Då kan vi festa upp pengarna på ett konditori med kaffe, ett wienerbröd
och en bakelse – kanske veckan före jul.