Herren i Vita huset har ställt världen inför alternativet:
”Den som inte är med oss är emot oss”. Av alla kompromisslösa,
onyanserade uttalanden som Washingtons maktelit under de senaste veckorna slungat
ur sig är detta det med den mest hotfulla och allvarliga. Ja eller nej
till USA:s politik, till USA:s krig avgör om du får leva eller om
du ska dö. USA som allena rådande måttstock och beslutsfattare
över krig eller fred i hela världen – naturligtvis i namn av
frihet och demokrati! Vad har det med demokrati att göra? Med nationellt
självbestämmande? Med effektiv kamp mot terrorattacker?
Den som inte är med oss är emot oss – det är inget annat
än öppen utpressning. Vi, hela världen ska tvingas välja
sida mellan de som utfört de fasansfulla terrordåden den 11 september
eller USA:s lika fasansfulla bombning av Afghanistan, som om det var de enda
möjliga alternativen.
Denna utpressning är så grov att man skulle vilja tro att den genast
skulle vända alla krafter med anspråk på att vara demokrater
mot utpressaren. Men icke! Göran Persson förklarade oss alla omedelbart
och utan att tveka till amerikaner. På samma sätt som Blair gjorde
i Storbritannien och Schröder i Tyskland. Hela EU inlemmades med ett slag
in i Bushs ”korståg” – mot vem? Terrorister, eller bin
Laden eller talibanerna eller islam eller Afghanistans folk, eller så
småningom fler folk?
Bushs gamla och nya frälse försöker förskansa sig bakom
FN:s säkerhetsråd och flertalet länder i världen som förklarat
sig villiga att delta i kampen mot terrorismen. Men kamp mot terrorism och stöd
för USA: s terrorkrig är två vitt skiljda saker. Hämnd
och terrorbombning mot civilbefolkning har ingen plats i folkrätten och
FN-stadgarna.
Det är inte sant att FN: s säkerhetsråd skulle har givit klartecken
för USA: s terrorkrig mot Afghanistan, som vår regering påstår.
Experter på folkrätt och FN som Sveriges mångårige FN-ambassadör
Maj-Britt Theorin, f d kabinettssekreterare Sverker Åström och folkrättsexperten
Gregor Noll tillbakavisar USA:s rätt till krig. Självförsvarsargumentet
faller eftersom USA startat sitt krig veckor efter terrorattacken. Definitionen
av händelserna den 11 september som ”krig” är fel eftersom
ingen stat står bakom anfallet. Det alliansfria neutrala Sverige borde
insistera på att alla åtgärder mot terroristerna ställs
under FN-kontroll, så som det även i säkerhetsrådets resolution
framhålls. Resolutionen har aldrig givit USA fria händer för
krig.
Men för utrikesminister Anna Lindh spelar det ingen roll om det är
FN eller USA som leder aktionen. I en intervju i TV-programmet Uppdrag granskning
16.10.01 framhärdar hon att det är onödigt att det är FN
som tar hand om terrorbekämpning, ”det går lika bra med USA
som ledare”. Därmed har hon väl sagt det mesta om vårt
lands nuvarande utrikespolitik!
Liksom nuvarande FN-ambassadören Pierre Schori ställer hon med emfas
upp för USA: s bombkrig för att det ska förhindra fortsatta terrorattacker!
Med samma emfas anklagade hon i en tidigare TV-intervju Ryssland för övergrepp
mot Tjetjenien. ”Inget civiliserat land bombar andra folk” framhöll
hon då, bomber är ingen lösning i kampen mot terrorister, sa
hon.
I partiledardebatten den 17. oktober blev Göran Persson riktigt arg när
Gudrun Schyman med samma argument ifrågasatte USA-kriget och det oreserverade
svenska stödet för bomberna mot Afghanistan. För Persson-regeringen
gäller: Allt vad USA nu företar sig är riktigt. Eventuella brott
mot folkrätten kan ”granskas efteråt”! Hur var ordet -
aktiv fredspolitik?
Medan Maj-Britt Theorin och Sverker Åström och många andra
experter och kulturarbetare varnar för att ”djungelns lag” håller
på att ersätta folkrätten, viftar Anna Lindh och Göran
Persson med frasen att de flesta regeringar idag står bakom USA.
Och visst bevittnar vi för närvarande en upprörande undfallenhet
på många håll. Men den belyser bara den situation som råder
i världen. Utpressningen som USA utövar mot andra stater i kraft av
sin ekonomiska och militära övermakt är enorm. För att pressa
fram stöd för sin krigsstrategi har USA plötsligen avbrutit sanktioner
och bojkotter mot länder som Indien och Pakistan, som länge utnämnts
till Amerikas farliga fiender för att de – i likhet med USA –
skaffat sig kärnvapen. Andra nya ”bundsförvanter” har korrumperats
med lån och ekonomiskt stöd. En annan grupp, som t ex Ryssland, har
lovat Bush sitt stöd mot att de själva försvinner ur USA:s skottlinje
och får absolution för den egna ”terror-bekämpningen”
i Tjetjenien.
FN har inte gett klartecken för USA:s krig. Det är viktigt att stärka
FN som garant för folkrätten, men det räcker inte att överlåta
beslut om världens framtid enbart till ett säkerhetsråd, eftersom
även dess beslut alltid är en återspegling av styrkeförhållandet
i världen.
I en värld, där de 200 största transnationella koncernerna kontrollerar
mer än en tredjedel av hela världens produktion och samtidigt var
fjärde människa på jorden lever i fattigdom, återspeglas
denna klyfta mellan rika och fattiga, mellan mäktiga och maktlösa,
naturligtvis också i FN.
Det är aldrig nog att blint följa beslut i olika institutioner, slutligen
måste var och en själv ta ställning. Och många människor
världen över gör det. Den 13 oktober var det hundratusentals
människor runt om på alla kontinenter som demonstrerade att de inte
kommer att böja sig för USA:s utpressning. 250 000 i Italien,
200 000 i London, 50 000 i Berlin, 50 000 i Athen …listan
över mäktiga manifestationer mot terror och krig i dessa dagar är
lång. Även om det inte återspeglas i de stora medierna, så
säger folken nej till USA:s krig mot Afghanistan just därför
att de är mot terror över huvud taget. Därför att bomber
och missiler inte undanröjer terror utan multiplicerar lidandet och förstörelsen.
USA:s och Natos militära anfall kommer att lämna efter sig döda,
förstörelse, flyktingkatastrofer och nytt hat. Kriget kommer inte
att förstöra terrorn, utan istället kommer det att rekrytera
tiotusentals nya soldater till terrorns arméer.
De formerna av terrorism som skördat tusentals oskyldiga offer i New York
har visat sig vara ett effektivt vapen i händerna på människor
som annars känner sig maktlösa inför världens största
krigsmaskin. Det kan vara fundamentalistiska, reaktionära religiösa
grupperingar, och det kan vara förtvivlade förtryckta som inte längre
har någonting att förlora än en sista bit av värdighet.
Detta är inget försvar för terrorism, men väl en förklaring
av dess orsaker. I det krig som USA/Nato nu utlöst handlar det inte om
försvaret och spridningen av universella mänskliga rättigheter
eller demokrati och religion. I verklighet handlar det om USA:s makt, om olja
och gas, vars största fyndigheter befinner sig under de islamiska länderna.
Saudi-Arabien, Förenade Arabemiraten, Oman, Bahrain är alla reaktionära
feodala regimer – men de är också USA:s dollarvänner. Skillnaden
mellan talibanregimen i Afghanistan och härskarna i Saudi-Arabien ligger
inte i kvalitén på demokrati utan endast i frågan om de underlättar
eller försvårar för USA att komma åt olja och naturgas.
Orsaken för den sociala och politiska misären i många islamiska
länder är samröret mellan den inhemska eliten och de mäktiga
i västvärlden som gemensamt skamlöst utnyttjar naturrikedomarna
och arbetskraften och delar på profiten. När folken försöker
att skaka av sig detta ok möter de den besuttna klassens koncentrerade
makt.
När Kuba efter mångårig befrielsekamp lyckades att störta
diktatorn Batista, organiserade USA en invasion, och, när den krossades
av folkets motstånd, en blockad som förde landet till svältens
brant. När Chiles folk i fria val installerade en vänsterregering
som ville begränsa de utländska koncernernas makt i landet, organiserade
och finansierade CIA en blodig kupp som kostade många tusen demokraters
liv. Chile lider fortfarande under dessa händelser.
En liknande historia föregick även talibanernas reaktionära herravälde
i Afghanistan och som de flesta av oss vet har de som nu uppmanar till krig
mot terror lämnat tydliga spår av blod och skam på många
fler platser i världen.
Det alarmerande är att även socialdemokratiska politiker som den svenska
regeringen nu ställer upp bakom världspolisen. Den 11 september har
förändrat världen, heter förklaringen, men det stämmer
inte, världen är sig lik i grunden. Förändringen är
att de mest reaktionära krafterna har fångat ögonblickets chans
att med ännu hårdare medel än hittills befästa sin makt.
De försöker att göra hela världen till en polisstat, eftersom
de fruktar att de annars inte längre kan upprätthålla sitt globala
utsugningssystem. Var tredje timma svälter på jorden fler människor
ihjäl än vad terrorattacken i New York kostade. På sikt kommer
den största delen av mänskligheten inte att tiga still när den
rika världens storbolag och stater vill fortsätta att hålla
den i fattigdom och förtryck.
Nu ropar politiker i Västvärlden efter mer militär, större
underrättelsetjänster och gravt inskränkta demokratiska rättigheter.
För att bekämpa terrorister, säger de. För att ännu
perfektare organisera förtrycket av all opposition, menar de i verklighet.
Hanteringen av protesterna mot EU i Göteborg ger en fingervisning åt
vilket håll det går. Skrämda medborgare håller till godo
i den naiva förhoppningen att man med några ”kirurgiska”
militära attacker, helst långt ifrån den egna bostaden, ska
kunna rensa bort den fula terrorismen och sedan återgå till ett
lugnt liv.
Men lugnet är, tyvärr, mycket avlägset. Det förutsätter
att miljontals människor i hela världen engagerar sig för en
värld, där folken kan utnyttja sina rikedomar och sin arbetskraft
för att täcka de egna behoven, där de slipper att slita för
någras ökande profit. Vi vill att arbetets vinster inte till 95 procent
används för global spekulation, som det nu är fallet, utan endast
för att täcka verkliga behov och produktiva syften.
Ett första steg måste vara att spiralen av våld och motvåld
stoppas. Alla former av rasism och intolerans, oberoende vilken gud, nationalitet
eller etnicitet man åberopar, kan bara leda in i en ännu djupare
återvändsgränd. Terror, krig och förtryck bidrar inte till
att lösa ekonomiska, politiska och sociala problem i folkflertalets intresse.
I vår tid, med den moderna globala tekniska och teknologiska sammanflätningen,
med risk för exploderande kärnvapen och biologiska och kemiska massförstörelsevapen
innebär de ett hot för mänsklighetens existens.
Rolf Hagel
rolf.hagel@skp.se
En internationell Gallupundersökning i 35 länder visar:
”I 32 av 35 länder föredrog de tillfrågade juridisk och
polisiär brottsbekämpning före en militär aktion som svar
på terroristattackerna i Amerika. Siffrorna talar klarspråk: 67-88
procent av de tillfrågade i Nato/Västländer och 83-94 procent
i Latinamerika ville ha en ickemilitär lösning. T o m i USA stötte
30 procent denna attityd, trots att de medierna totalt ignorerar den.
(www.gallup-international.com/terrorismpoll_figures.htm)