Nu händer det igen. Bomber faller och raketer avfyras från amerikanska
och brittiska flygplan, efter de sedvanliga uttalandena från högre
ort om att civila mål inte skall träffas, att endast militära
anläggningar kommer att angripas, med kirurgisk precision.
Men civila mål träffas ändå, precis som i Irak, Jugoslavien,
Panama, Grenada och andra nationer som har blivit föremål för
terrorbombning från USA. Man erkänner till och med att Afghanistans
civila infrastruktur bombas, vilket är en krigsförbrytelse enligt
Genevkonventionen och Nürnberg-principerna. Och en gigantisk flyktingskatastrof
är nu på gång.
Under de närmaste dagarna kommer vi ännu en gång att höra
försäkringar om att det inte finns några civila dödsoffer.
Efter ytterligare några dagar kommer vi att höra att visst finns
det, men inte många, och att vissa negativa sidoeffekter inte kan undvikas.
Till sist kommer vi att höra att de civila bara har sig själva att
skylla. Precis som i Irak, Jugoslavien, Panama, Grenada och andra nationer.
Svepskälen för att bomba Afghanistan är att talibanerna inte
har lytt ordern från Washington och London att utelämna bin-Ladin.
I verkligheten är den grundläggande orsaken för attacken USA:s
önskan att etablera en stark militär närvaro i Afghanistan, för
att vidare destabilisera och eventuellt angripa Uzbekistan, Tadjikistan och
andra små stater på Rysslands södra gräns.
Utifrån Washingtons syn har talibanerna inte längre något nyttovärde,
nu har chansen kommit för USA att flytta in.
Talibanerna kommer sannolikt att ta plats bland en rad andra tidigare klienter
som måste kastas åt sidan, som bl a Diem i Vietnam, Noriega i Panama
och Sadam Hussein i Irak.
Tony Blairs syn på talibanerna är kanske lite annorlunda, förmodligen
därför att han inte har fattat hur vidriga de egentligen är.
Ty förra veckan sa han på TV att talibanerna antingen måste
utelämna bin-Ladin eller lämna makten. Vilket innebar i klarspråk
att om Talibanerna skulle utelämna bin-Ladin hade Blair ingenting emot
att de skulle fortsatta att styra Afghanistan.
Men tidigare har USA sett talibanerna - och bin-Ladin - som högst önskvärda
s k partners. Idag i DN (8.10.01) recenserar Peter Löfgren en bok som heter
“Talibanerna”, skriven av Ahmed Rashid. Boken ges ut på svenska
av Svenska Afghanistankommittén och beskriver hur USA skapade en mycket
stark islamisk fundamentalistisk krigsmakt i Afghanistan, som inkluderar talibanerna.
Denna krigsmakt har plundrat, mördat, våldtagit och förslavat
merparten av den afghanska befolkningen.
CIA:s inblandning i Afghanistan innebar rekrytering av mer än 30 000
fundamentalister från andra länder, inklusive Egypten och Saudi Arabien.
Men de större medierna i Sverige berättade ingenting om detta - då.
I stället fick svenska folket veta att de som kämpade mot den dåvarande
Kabul-regeringen var “frihetshjältar” som var drivna av patriotism
och hade reagerat mot Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan. Ingenting sades
då om verkligheten, alltså att en progressiv regering i Kabul som
försökte befria landet från en feodal struktur som dominerades
av storgodsägare och präster. Och som innebar då som nu slaveri
för den hälften av befolkningen som har oturen att bli födda
som flickor.
Det var USA:s fruktan för den afghanska regeringens strävan att dra
fram landet ur feodalism och religiöst förtryck som låg bakom
kriget. Ty befrielse skulle kanske ha blivit en framgång för socialismens
krafter.
Det afghanska folket har verkligen mycket att tacka Washington för. Först
talibanerna, och nu bomber.
Det fanns flera sanningar som borde slagits upp stort i den offentliga debatten.
Zbigniew Brzezinski var 1976-80 säkerhetsrådgivare till USA:s president
Jimmy Carter. I en intervju i den franska tidningen Le Nouvel Observateur i
januari 1998 erkände Brzezinski att CIA började finansiera och beväpna
fundamentalisterna i Afghanistan innan - inte efter - Sovjetunionens inmarsch.
Vitsen var att provocera Sovjetunionen, berättade Brzezinski med stolthet.
Nu kan hela världen betraktar resultatet av USA:s och Storbritanniens samarbete
med vissa av världens mest brutala och reaktionära krafter. Resultatet
kommer att bli värre när den nuvarande bombningen tar slut. Och ännu
värre om gangster som kallas för Norra Alliansen får bilda en
regering tillsammans med en f d kung, med hjälp av USA och Storbritannien.
Men en positiv sak kunde kanske kommer fram ur allt detta fruktansvärda
och onödiga lidande. Kanske skulle svenska folket kunna granska den version
av 1900-talets historia som det har anammat.
Lärarna på högstadiet och gymnasier skulle kunna jämför
informationen i Ahmed Rashids bok med vad som står skrivit om Afghanistankriget
i de svenska läroböckerna. Man kunde kanske börja ta reda på
sanningen bakom åratal av lögner och hemlighetsmakeri.
Sedan kunde man gå vidare och granska mediernas beskrivning av andra krig,
t ex i Jugoslavien, där USA också har finansierat islamska krigare,
både fundamentalister från Iran och UCK-gangster från Kosovo
och Albanien.
En intensivare granskning av de senaste 50-årens historia vore inte minst
viktig därför att händelsen i New York den 11 september, och
händelserna i Afghanistan idag mycket väl kan vara en försmak
till ännu värre händelser som kommer att bevisa sanningen i ett
välkänt citat: “Den som inte har lärt sig historien blir
dömd att upprepa den”.
Tal vid protestmöte mot krig och terror den 8 okt 2001 i Stockholm