Bushregimens har lagt fast sin nya politik när det gäller användningen
av kärnvapen och hänvisar till “vad vi lärt oss av den 11
september”.
USA planerar för kärnvapenkrig mot i vart fall sju länder: Ryssland,
Irak, Iran, Nordkorea, Kina, Libyen och Syrien. Man ändrar nu helt på
den politik som bedrivits under mycket lång tid och som gick ut på
att kärnvapen borde vara en sista utväg. Politiken beskrivs i ett
dokument, Nuclear Posture Review (NRP), som överlämnades till kongressen
den 8 januari.
NRP vill främja taktiska och s.k. “anpassade” kärnvapen
för att hantera situationer där omfattande kärnvapenarsenal är
svåra att använda.
I vilka situationer skall de nya kärnvapnen utnyttjas?
I NRP sägs att de “kan användas mot mål som kan motstå
ett angrepp utan kärnvapen” eller som vedergällning mot kärnvapen
eller kemiska eller biologiska vapen eller “i händelse av en överraskande
militär utveckling” av inte närmare beskriven innebörd.
En omfattande upprustning och utveckling dras igång: kärnvapen för
att slå sönder skyddsrum som inte kan nås annars, s.k. bunker-busters,
kirurgiska kärnvapen som kan koncentrera skadorna mot ett visst mål
och kärnvapen som kan användas mot mindre mål, t.ex. truppsammandragningar.
USA:s förband Special Forces skall i hemliga operationer på marken
kunna samla information om och bestämma lämpliga mål för
kärnvapenattacker såsom de nu hjälper till vid konventionella
bomb-ningar, t.ex. i Jugoslavien och Afghanistan. Rymdkriget skall bli en integrerad
del av kärnvapenstyrkorna. Kärnvapen skall ingå även i
många av de konventionella system som är under uppbyggnad, bl.a.
skall flygvapnets nya konventionella långdistansmissil kunna utrustas
med kärnvapen liksom det nya flygplanet F-35 Joint Strike Fighter “till
ett billigt pris”. Kärnvapen skall läggas in i de 3 000
kilos bomber som har dödlig verkan långt under jordytan.
Idag har USA 6 000 kärnvapenstridsspetsar.
Tidigare har kärnvapenstrategin funnits som något alldeles extraordinärt
och vid sidan av USA:s dagliga säkerhetspolitik. Kärnvapen var bara
något som skulle användas som en sista utväg, något som
egentligen skulle behöva tillgripas när nationens själva överlevnad
var i fara, dvs. vid en domedagskonfrontation med Sovjetunionen.
Men enligt NRP skall kärnvapenstrategin i fortsättningen vara en naturlig
del av utrikespolitiken.
DM
dm@skp.se