Palestiniernas rätt att återvända

I 54 år har det palestinska folket varit berövat sitt hemland I 54 år har cirka fyra miljoner palestinier varit fördrivna från sina hem, från sina städer och byar.
Dessa människor lever idag i flyktingläger i Libanon, Jordanien och andra arabstater kring Palestina under alltmer vidriga och omänskliga förhållanden. De förvägras rätten att återvända, trots att denna rätt finns inskriven i internationell lag.
De palestinska flyktingarna väntar på att i enlighet med FN:s resolution 194 få flytta ut ur sina flyktingläger och återvända till sina hem och på att få kompensation som gör det möjligt att skapa en bättre framtid.
FN:s resolution *194 som antogs den 11 december 1948, ger faktiskt palestinierna rätt att återvända hem och slår fast att kompensation skall utbetalas för egendom av ansvariga regeringar i enlighet med internationell rätt.

Ett villkor för medlemskap
Att låta flyktingarna återvända var ett av FN:s villkor för att låta Israel bli medlem i organisationen i maj 1949. Israel är medlem i FN men löftena till de fördrivna palestinierna har inte uppfyllts, trots att resolutionen upprepats minst 100 gånger.
Omvärlden borde erinra/uppmärksamma vad FN:s medlare, svensken Folke Bernadotte sade redan 28 juni 1948: “Det skulle vara en förolämpning mot de grundläggande principerna för rättvisa om dessa oskyldiga offer i konflikten nekades rätten att återvända till sina hem, medan judiska immigranter strömmar in i Palestina”.

Etnisk rensning
Det sägs att staten Israel bildades på grund av européernas dåliga samvete för det lidande de utsatt judarna för. Länge har vi palestinier hört om detta, men jag undrar när det dåliga samvetet kommer att omfatta även oss palestinier. Konsekvenserna, för det palestinska folket, av att den judiska staten placerades på den jord som vi bebott i tusentals år har blivit katastrofala. Redan 1947 började den etniska rensningen av palestinier, utförd av judiska terrorgrupper som bland annat Hagana, Etzel, Lehis och Sternligan. Detta har därefter fortsatt under ledning av den iraeliska regeringen. Moshe Dayan sa 1969: “ Det finns inte en enda plats som byggts i detta land, vilken inte hade arabisk befolkning tidigare”. (HaAretz, 4 april 1969. Citatet hämtat från Davis och Merinsky, 1975, s 43).
Världen fördömer etnisk rensning på andra håll, men har bara sett på eller till och med gett sitt stöd när det gäller Israels handlande gentemot oss palestinier.

Svårt redan från början
Israel hävdar att ett palestinskt återvändande utgör ett hot mot den judiska statens framtid. Idén bakom FN:s delningsplan 1947 var att dela Palestina i två delar, en palestinsk och en judisk stat.
I praktiken av det redan då omöjligt och mycket svårt att få ihop en judisk stat. Palestinierna utgjorde landets majoritet även i den del som föreslogs bli judisk enligt FN:s delningsplan.
Lösningen var en medveten och välplanerad fördrivning och etnisk rensning av palestinierna. Detta finns väl dokumenterat och beskrivet bland annat av den palestinska historikern Walid Khalide “Before their Dispora” 1991 och “All that remains”, 1993. Samt av den välkände och respekterade israerliska historikern Benny Morris böcker. Två tredjedelar av det palestinska folket, ca 850.000 palestinier fördrevs och 418 städer och byar förstördes i en av de värsta och största folkfördrivningarna i modern tid.
“We must make immediate preparations for settlement of the abandoned villages with assistance of the Jewish National Found “ skrev David Ben Gurion i sin dagbok 5 juni 1948.

Lagen om återvändandet
Sedan 1950 finns en israelisk lag. “Lagen om återvändandet” Lagen garanterar varje jude i världen, idag ca 13 miljoner, omedelbart medborgarskap i Israel. 1952 inkorporerades den i Israels nationalitetslag. Sedan 1971 är det även möjligt för den israeliske inrikesministern att utfärda israeliskt medborgarskap till judar även innan de faktiskt immigrerar till Israel. (Blatt, Davis och Kleinenbaum, 1975 s 17 o 171.) Denna lag stadgar att alla judar i hela världen har rätt att bosätta sig i och erhålla medborgarskap i Israel, trots att de flesta av dem, ca 90 %, i princip aldrig eller åtminstone inte de senaste två årtusendena haft någon koppling till eller bott i Palestina.
Men jag som palestinier, född “statslös” och uppvuxen i ett palestinskt flyktingläger i Libanon, kan inte ens drömma om att besöka mina föräldrars hem i Galileen. 1995 gjorde jag ett försök tillsammans med tre andra svenskar. På uppdrag av Emmaus-Björkå ville vi undersöka möjligheten att hjälpa palestinska flyktingar ekonomiskt samt delta i fredsloppet i Beit Sahour. Mina tre svenska vänner fick komma in i landet, själv greps jag omedelbart av iusraeliska poliser på Lodflygplatsen och fick tillbringa natten i en cell. Dagen därpå sattes jag på första plan tillbaka. Den enda motivering jag fick var att risken var alltför stor att stanna i landet!

En rättvis behandling
Vi palestinier strävar efter att bli behandlade enligt folkrätt och internationella lagar. Vi efterlyser en stabil, långsiktig och rättvis lösning på vårt flyktingproblem i likhet med kosovoalbaner, östtimorer, libaneser (södra delen) och afghaner. I 50 år har Israel krävt och fått kompensation för vad som gjordes mot judarna i Europa. Varför ska Israel
slippa undan med detta? Har inte den israelisksa ockupationen inneburit stora och katastrofala förluster, med fördrivna människor och förstörda hus? Edward Said, välkänd palestinsk-amerikansk professor i engelsk litterattur vid Columbiauniversitetet i New York, sa i samband med ett besök i Göteborg i september 2000 - tre veckor innan Al-Aqsaintifadan startade, att en ny intifada var på gång.

Vad kan du göra?
Palestiniernas rätt till återvändande är inte något som kan förhandlas bort. Inte ens Arafat själv, som enligt flera tidningsartiklar nyligen har uttryckt sin förståelse för Israels demografiska krav, har rätt att förhandla bort detta. Grundläggande mänskliga rättigheter måste gälla alla.
USA och västvärlden måste erkänna de mänskliga rättigheter och internationella konventioner som inte minst varit resultat av lärdomar från nazitiden. Dessa måste även gälla Israels förhållande till palestinierna.Slutligen är det uppenbart att dagens Israel med krigsförbrytaren Ariel
Sharon vid makten saknar viljan till en rättvis och hållbar fred. Israel bryter dagligen mot FN:s stadgar och konventioner. Det är dags för internationella påtryckningar och sanktioner, i likhet med de sanktioner som tidigare riktats mot Sydafrika och Chile.Som läsare och privatperson har du ett val och ansvar. Köp inte israeliska varor! Res inte till Israel! Köp inte Citrusfrukter från Carmel eller Jaffa!
Köp inte Sharonfrukter som avocados eller israeliska viner som Adom Atic och Gamal!
Monzer El Sabini

Monzer El Sabini är född i flyktingläger i Libanon och verkar för palestiniernas rätt att återvända.

* FN-resolution 194, från 11 december 1948. Denna resolution har sedan 1948 årligen bekräftats av FN:s generalförsamling.
Generalförsamlingen beslutar att de flyktingar som önskar återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar ska tillåtas detta vid tidigaste tillämpbara datum och att kompensation ska utbetalas för egendom av ansvariga regeringar eller myndigheter, i enlighet med gällande internationell rätt eller sedvänja.