Att på parkettplats bevittna skådespelet med Percy Barnevik och
Göran Lindahl om ABB-pensionerna får mig att minnas en naturfilm
där en flock korpar och två örnar bråkade om ett renkadaver.
Filmen började med att renen raglade runt i snön, utmattad och utmärglad.
Renens dödskamp bevittnades av några korpar som med sitt högljudda
kraxande lockade dit allt fler korpar och även andra as ätande fåglar,
bl.a. skator. Renen orkade till slut inte kämpa vidare, utan la sig ner
och gav upp. Om renen var död eller inte innan kalasandet under livligt
kraxande påbörjades framgick inte av filmen.
Den här festen bevittnades ifrån skyn av två förbiflygande
örnar, som omedelbart dök ner för att delta i kalaset. Så
snart de landade flög de flesta korp- och skatfåglarna upp i träden,
några modiga stannade kvar och försökte norpa åt sig en
bit, med mer eller mindre lyckat resultat. Efter det fantastiska frossandet
lyfte örnarna, proppmätta och tunga. Väl i luften blev de attackerade
av korparna och skatorna, med påföljden att örnarna tvingades
lätta på sig genom att spy ut en del av frossandet. Spyan hamnade
på marken och blev till föda för de efterföljande fåglarna.
De allra minsta småfåglarna, talgoxen, entitor o.s.v. fanns också
på plats i avvaktande på de småsmulor som eventuellt kunde
blir över.
Det här är ett naturligt beteende i naturen som inte kan ifrågasättas.
Men när människor försöker efterlikna detta beteende, då
måste det ifrågasättas. Beteendemönstret hör inte
hemma i en demokratisk civiliserad värld. De fria marknadskrafterna, kapitalismen,
är och förblir ett rovsamhälle, där de starkaste roffar
åt sig det stora bytet och endast smulor efterlämnas åt de
små.
*
Skådespelarna som förekommer i mitt kåseri är:
Två örnar: Percy Barnevik och Göran Lindahl
Skatorna och korparna: smådirektörerna i ABB
Småfåglarna: vanliga anställda i ABB
Bror Wennström
bror.wennström@skp.se