Jeanne d’Arc (1412-1431) var en fattig och modig flicka med ett obevekligt
samvete som blev en stor militärledare. Sedan lång tid var Frankrike
sönderslaget och folket hänsynslöst förtryckt av engelsmännens
ockupation och deras brutala franska samarbetsmän. Bondflickan Jeanne begav
sig till den besegrade och uppgivne franske kronpretenden-ten och övertalade
denne att ställa 12.000 man till hennes förfogande för att försöka
rädda landet. Mirakulöst befriade hennes armé sedan den belägrade
strategiskt viktiga staden Orléans och hon ledde sedan folket vidare
mot frihet. Efter oförsonliga och blodiga men segerrika strider där
hon själv skadats blev hon tillfångatagen av fienden. Hon ställdes
till svars i en politisk rättegång med en tribunal av ockupationsmaktens
engelska lorder och välfödda förrädiska franska biskopar.
Tribunalen hade svårt att hantera henne - ”Ni är ingen riktig
domstol - jag varnar er för att döma mig”, förklarade hon
när rättegången inleddes. Men efter en årslång rättegång
dömdes hon, som från början uppgjort, till slut till döden
och avrättades, 19 år gammal.
Hennes trotsiga kamp hade alltid gett hopp till förtryckta och varit en
symbol för vänstern i Frankrike. När Pétain kidnappade
henne och förklarade Jeanne d’Arcs dag den 11 maj till helgdag som
ett alternativ till den 14 juli väckte det omfattande protester. Det förbjudna
kommunistpartiets underjordiska organ L’Humanité utbrast ”Hur
vågar han!” och skrev att ”Jeanne d’Arc satte sig i täten
för den armé som drev ut ockupanterna”.
Vichys försök att själv utnyttja henne i propagandan misslyckades,
och hon blev i stället till en tydlig symbol för motståndet
mot samarbetet med den tyska ockupationen, t.ex. i Claude Vermorels teaterstycke
”Jeanne avec nous” (”Jeanne med oss”) som sattes upp 1942.
I pjäsen var Frankrikes fiender visserligen engelsmännen, men de åskådare
som flockades till teatrarna insåg mycket väl den historiska parallellen
om brutala ockupanter som hjälptes av förrädare och kollaboratörer.
I de Gaulles första radiosändning från London till det ockuperade
Frankrike använde han Jeanne d’Arcs ord ”Frankrike har förlorat
slaget! Men Frankrike har inte förlorat kriget!”. De Fria Frankrikes
trupper tog som sitt tecken hennes vita lorrainekors. Kommunistiska motståndsgrupper
inspirerades och uppkallades efter henne.
I rättegången sade hon att det bara fanns en sak hon var rädd
för - sveket.
DM
dm@skp.se