Med den rubriken kan man sammanfatta den demonstration som hölls i Gällivare fredagen den 12 april, mot de pågående och planerade nedskärningarna inom skolsektorn i kommunen.
Vi i Gällivare kommun har under de senaste 5-6 åren varit utsatta
för kraftiga nedskärningar och försämringar inom skola och
utbildning. Under perioden 1996-2000 har det dragits in över 15 000
kr per elev. Klasserna har ökat i storlek, detsamma gäller för
barngrupperna på förskola och dagis. Eleverna har inaktuellt studiematerial,
lektioner har fallit bort på grund av att lärartjänsterna har
blivit färre eller att adekvat lärarutbildning saknas.
Bussturer, så kallade ”badbussar” som går mellan byarnas
skolor och tätortens badhus, har dragits in. Skolor på landsbygden
ska läggas ner, vilket kommer att leda till att högstadieelever kommer
att få pendla 10-15 mil dagligen. Detta är bara en del av det som
gjorts samtidigt som fler neddragningar är att vänta. Kommunens Barn
och Utbildningsnämnd förväntas att ”spara in” 20 miljoner
under de två kommande åren. I dagsläget har man hittat 11 miljoner
kronor att dra in, trots att gränsen är nådd för länge
sen.
Detta var anledningen till demonstrationen. Initiativtagare var Lärarnas
Riksförbund samt Lärarförbundet. Inbjudan till partierna, bl
a SKP, hade gått ut. Varje parti skulle få 10 minuter på sig
att berätta sin syn på skolan och vad de ville med den. Vi ställde
självklart upp.
Samling denna fredag var utsatt till klockan 16 utanför Sjöparkskolan,
som är en åk 1-9 skola i Gällivare. Lärare kom med olika
plakat. Givetvis hade vi egna plakat, bl a med texterna: ”Skolan –
kommunal ekonomisk regulator, NEJ!”, ”Nej till privatskolor”,
”För en levande landsbygd, bevara byarnas skolor!”, ”Nej,
till bostadsrivningar – Ja, till billigt ungdomsboende!”.
Demonstrationståget genom centrala Gällivare till Vassaratorget
omfattade mer än 200 personer, mestadels lärare, men även barn,
ungdomar och föräldrar. Upp som första talare, efter inledande
representanten från Lärarnas Riksförbund var Vänsterpartiets
Karl Taivalsaari, tillika ordförande för Barn och Utbildningsnämnden.
Hans tal omfattade mestadels visioner, om hur de ville att allt skulle eller
borde vara. Inget fokuserande på rådande situation eller vad som
har förorsakat dessa nedskärningar. Som tidigare nämnt så
var det 10 minuter avsatt per talare, efter en kvart så började demonstranterna
bua och ropa: - Inget valtal! Men Kalle fortsatte. Denna totala nonchalans gentemot
de efterkommande talarna speglar tydligt den av Vänsterpartiet förda
kommunalpolitiken över huvudtaget. Självklart att han inte kan tala
om vad som förorsakat dessa besparingsplaner eller de redan gjorda nedskärningarna.
Med Vänsterpartiets 13 av 41 mandat i kommunen så förstår
vi mycket väl att han hellre talar om drömmar och visioner än
om det faktiska orsakerna. Slår man sedan ihop ”svansarnas”
(v) mandat med ”trollens” (sossarna) så är de i total majoritet,
26 mandat tillsammans. Ansvaret till den förda politiken och nedskärningarna
kan inte finnas någon annanstans än inne i ”Trollberget”
(Kommunhuset).
Upp som andra talare är sossarnas Laila Furskog som inleder med att fräsa
till åt talande demonstranter, något i stil med: - Kan ni vara tyst?
Jag kräver respekt, det är ni som har bjudit in oss hit! Talet i övrigt
var lika bortförklarande som Vänsterns, fast med tappra försök
att peka på bra saker som sossarna åstadkommit. Sedan hade stunden
kommit till tredje parti på turlistan, SKP, talare var undertecknad. Jag
inledde med att presentera min tillhörighet, SKP & SKU och ifrågasatte
varför inget ungdomsförbund var inbjudet, med tanke på att de
flesta ungdomsförbunden har skolan som ett av huvudämnena i sina program.
Talet förklarade hur vi kommunister ser på skolan och tycker att
det skall vara, rätt så kort och koncist. Utan att gå in på
innehållet i detalj kan man säga att det var formulerat på
ett sådant sätt så att folk förstår. Pekade på
olika försämringar som gjorts i skolorna i Gällivare kommun och
vad för konsekvenser det kommer att få för de barn och ungdomar
som växer upp i kommunen. Skolan blir mer och mer odemokratisk, att det
idag är kommunernas ekonomi som fäller ett avgörande om barn
och ungdomar skall få en god utbildning. Jag visade på olika krav
som vi ifrån SKP & SKU ställer och att vi kommunister ser och
tar allvarligt på skolans problem. Påpekade även att vi påtalat
detta vid ett flertal tillfällen i kommunfullmäktige. Hade med artikel
28 från FNs barnkonvention – Rätten till utbildning och berörde
olika områden som Sverige har fått kritik på, av FNs barnkommitté.
Talet fick bra respons, avbröts två gånger för applåder,
som jag tackade för. Jag avslutade med orden:
Det sägs att kunskap är makt – en del av kunskapen får
man från skolan. Genom att kämpa för en demokratisk och likvärdig
skola så kämpar vi även för makten – folkets makt!
Varför inte låta detta bli startskottet? Varför inte börja
kämpa, här och nu!
De efterföljande talarna var moderaterna och Norrbottens sjukvårdsparti
som gemensamt äntrade scenen och talade turvis. Sedan följde KD som
med vacker sprödhet och något religiöst i blicken talade om
kärnfamiljens roll och betydelse för skolan. När de sista talarnas,
centerns och miljöpartiets, tur var kommen hade vi redan lämnat platsen,
för helgen och den stundande distriktskonferensen.
I det stora hela var det en bra genomförd demonstration. Med det korta
varsel som inbjudan till deltagande kom med, mindre än två veckor
och kanske inte den bästa utav dagar, en fredag, en vårvinterdag,
så måste jag säga att det var över mina förväntningar.
Fredric Olofsson
fredric.olofsson@skp.se