Norrbottens läns landsting har sedan valet 1998 rustat ned på ett
förödande sätt för sjuka och vårdbehövande. Från
att ha varit ett av landets bästa landsting har den politiska ledningen
under täckmanteln ” TVINGANDE BESPARINGAR” åderlåtit
hela länets sjukvård så att personal av alla kategorier nu
går på knäna och nästa steg är att de faller omkull
- utbrändheten är ett faktum, vilket vi ser tydliga bevis på
i form av hela tiden accelererande sjukskrivningstal.
De anställda ORKAR alltså inte längre. Köerna till behandlingar,
operationer, ja vård överhuvudtaget blir allt längre –
människor får utstå mer och mer lidande innan åtgärder
sätts in. De administrativa resurserna – som skall ge nödvändig
service till personalen i direkta vården – har minskats så
radikalt att personal som behövs för vård och behandling av
patienterna nu tvingas sköta alltmer administrativt arbete. Detta sker
trots att man vet att man står inför ett av de största problem
samhället haft – nämligen personalförsörjningen. Det
kommer inte att finnas personal att anställa för att klara verksamheterna
i framtiden. Den politiska ledningen har nogsamt sett till att förvärra
situationen genom den personalfientliga politik som förts denna mandatperiod.
Och vad har de ledande politikerna då åstadkommit förutom en
våldsam förödelse? Vilka fantastiska”besparingar”
har gjorts för att få budget i balans? Ingenting annat än att
öka de så kallade underskotten ännu mer. Genom de omorganisationer
som gjorts där man avskedat människor som finns ute i direkta vården
– de som behövs för att ge omvårdnad – har man ÖKAT
underskotten genom de konsekvenser som detta medfört. Man har också
avskedat de nödvändiga administrativa resurspersoner som är absolut
nödvändiga för fungerande sjukhusförvaltningar. Observera
att det är personal – i huvudsak kvinnor i de allra lägsta löneklasserna
som avskedas. De s k ”avvecklingspaket” som enligt lagar och avtal
måste erbjudas kostar miljoner och åter miljoner och sedan står
man där utan kompetens, utan resurser. Samtidigt tillsätts en chefsorganisation
som kostar ca 600 miljoner per år.
Primärvården som skulle ha byggts ut för att avlasta akutsjukvården
för minst 10 år sedan står på samma nivå än.
Detta var ju ett medel för att minska kostnaderna för den dyra akutsjukvården
och möta behoven från kommunerna efter Ädel-och psyk-ädelreformerna.
Detta har alltså inte gjorts.
Alla de ” åtgärder ” som vidtagits för att ”få
en budget i balans” har alltså haft rakt motsatt effekt med stora
försämringar får både patienter och personal. Det inhumana
, mycket märkliga krav från statsmakterna att kommunerna ska ha en
budget i balans 2002 – efter att ha lastat över de flesta kostnaderna
på kommunerna – har inte bemötts med de motkrav som varit berättigade
från landtingspolitikerna utan man har bugat och bockat och snällt
börjat riva hela bygget. Samtidigt verkar den socialdemokratiska majoriteten
för att alltmer inom landstingsuppgifterna läggs ut på entreprenad
eller privatiseras. Detta också finansierat med våra skattepengar.
SKP går till landstingsval med följande krav:
- återställande av personalbemanning inom vård och administration
- de fem sjukhus som finns skall finnas kvar
- Lönenivåerna för de stora låglönegrupperna måste
höjas rejält
- Hälsofrämjande åtgärder för personalen
- Förebygga ohälsa och rehabilitera de drabbade
- Stoppa privatiseringsvansinnet.
- Människor skall ha rätt att välja den behandling och vård
de har rätt till även utanför landstingsgränserna.
- Främja alternativa vårdformer inom offentliga vården.