Moderaterna har lovat att om de vinner valet så ska de får ner
antalet långtidssjukskrivningar och förtidspensionärer. Människor
ska tydligen arbeta oavsett om de är sjuka.
Göran Persson går i deras fotspår och lovar samma sak.
Stefan Fölster och en till från Svenskt Näringsliv skrev för
ett tag sedan en debattartikel i DN. De propagerar för att människor
måste ut i jobb - det ökar tillväxten och välståndet
i landet.
Men frågan är vilken typ av samhäll vi vill ha. Vill vi ha ett
där alla jobbar in pengar och sedan kan anlita städning hemma och
lämna in t ex bilen på reparation? Eller vill vi ha ett samhälle
med lägre tillväxt där folk tillåts vara sjuka och arbeta
mindre? Då kan man ägna mer tid åt att meka med sin bil själv
och städa. Eller kanske odla sina egna grönsaker på en kolonistuga.
Svenskt Näringsliv gillar inte den senare modellen, som dock säkert
är bättre ur perspektivet att skapa ett ekologiskt uthållbart
lågtillväxtsamhälle. I Mao´s Kina var folket stolta över
att vara bönder. Det ansågs vara samhällets grund att stå
på. Utan den kollapsar samhället. Det tror jag också. Det moderna
industri och tjänste-samhället har en tendens att slita ut människor
med hög arbetstakt och ibland låga löner.
Nu säger Läkarförbundet att politikerna har rätt - läkarna
är för frikostiga med långtidssjukskrivningar. Kanske är
det ett bättre recept att skriva ut människor till arbete?
Men jag tror denna inställning snarare kan stjälpa än hjälpa.
Man riskerar att slita ut en sjuk människa så att hon kollapsar.
Vinner samhället på det?
Och - om teoretiskt många fler sjuka går ut i arbetslivet - finns
det jobb åt dem? Vi har i och för sig en ganska låg arbetslöshet
nu. Men OECD förespråkar att vi behöver en högre arbetslöshet
för att samhällsekonomin ska må bra. Det är en ekvation
jag inte får att gå ihop.
Annika El Mourabit Olsson