Att IT- bubblan skulle spricka var väl inte precis någon överraskning
för någon med undantag för de slynglar i 20 års åldern
som lekte med miljardbelopp. Trots att det som nästan alla visste skulle
ske så blev det likväl en mindre katastrof när det inträffade.
Värst drabbade är naturligtvis Ericssons och Telias anställda
som fått betala slynglarnas lek med sina jobb.
Men de är inte ensamma. Fackförenings-rörelsen har också
blivit mycket hårt drabbad. Då tänker vi inte bara på
de frikostiga pensionsavtal som LO- topparna beviljat sig själva och som
nu är tömda. Nej, problemen återfinns också på lokal
nivå och slår mycket hårt.
Bakgrunden till problematiken är följande, och nu beskriver vi Byggnads
olika avdelningar. Alla byggnads lokalavdelningar har ett sparkapital i varierande
omfång. Det är pengar som man avsatt i olika räntefonder och
vars avkastning sedan har använts i den dagliga verksamheten. Syftet har
varit att ha en bra verksamhet utan att behöva ta ut alla kostnader via
medlemsavgifter.
Genom detta system har Byggnads generellt sett haft en bra verksamhet som inte
kostat medlemmarna särskilt mycket via medlemsavgiften. Man har alltså
haft en verksamhet som inte har varit finansierad av inkomster. Förlusterna
har täckts via kapitalinkomster. Det genomgående temat har genom
åren varit att inte ta ut högre avgifter än vad som varit absolut
nödvändigt. Men som sagt, i och med IT- bubblans kollaps så
går det inte längre.
Inför de kommande årsmötena och förberedelserna för
dessa har detta kommit som en kalldusch för de flesta av Byggnads avdelningar.
Tidigare balanserade budgetar visar sig nu bli enorma underskott.
Som för avdelningarna i Dalarna, Gästrikland och Hälsingland
handlar det om underskott mellan 500 000 och upp till en miljon. Dessa tre nämnda
avdelningar är förhållandevis små avdelningar med ca 3000
medlemmar var.
När styrelsen för Byggnads avd 26 Gästrikland skulle föreslå
en budget för 2003, en budget med oförändrad verksamhet visade
det sig att underskottet skulle bli 700 000:-. Styrelsen beslutade sig då
för att vända på varje sten i verksamheten för att kunna
spara pengar. Det visade sig då att alla tänkbara besparingar som
inte rörde personalen bara var småpotatis. Exempelvis så skulle
en nedläggning av medlemstidningen som utkommer med 4 nummer per år
spara 80.000:-.Kort sagt liknade besparingar var i sammanhanget att betrakta
som peanuts. Dessutom måste ju avdelningen ha en fungerande kontakt med
medlemmarna och sådant måste få kosta. Vidare har medlemmarna
en absolut rätt till nödvändig facklig utbildning och sådant
måste också fä kosta pengar. De enda reella alternativ som
avdelningsstyrelsen hade var två: Antingen chockhöja medlemsavgiften
eller avskeda personal. Ett tredje alternativ skulle kunna vara att ta av kapitalet
för att täcka underskottet. Det skulle man kunna göra i 8 år
för att sedan gå i konkurs. Alltså inget alternativ för
en styrelse som känner sitt ansvar. Att avskeda personal är en åtgärd
som spar mycket pengar. En ombudsman kostar ca 450 000:- per år och en
kontorist 350 000:-. För att förstå vilken kniptång styrelsen
sitter i skall man veta att det lönesystem Byggnads enligt avtal tillämpar
dvs prestationslönesystem är mycket kostsamt rent administrativt för
Byggnads men i gengäld ger det Byggnads medlemmar en unik kontroll över
lönesystemet samt en förhållandevis bra löneutveckling.
Det var bl.a. för bevarandet av det systemet som Byggnads medlemmar gick
ut i strejk år 2000. Alltså finns det en gräns för hur
få ombudsmän Byggnads kan ha för att klara medlemsservicen.
Man skall också veta att Byggnads de senaste 10 åren har slimmat
sin organisation till ett minimum. Nåväl, ett underskott på
700 000:- kan inte pratas bort. Aterstår alltså att höja medlemsavgifterna.
För att helt täcka underskottet skulle Byggnads i Gästrikland
behöva höja medlemsavgiften med 50:-/mån, något som styrelsen
ansåg vara alldeles för mycket.
Man beslutade sig då för att föreslå en avgiftshöjning
på 25:-/mån vilket i
sig är en rekordhöjning och resten av underskottet skall täckas
av besparingar på personalsidan. Det innebär att Byggnads i Gästrikland
inte ställer sig främmande inför tanken att på olika sätt
tillgripa nedskärningar på personalsidan. Detta är i första
hand en insikt som handlar om att värna medlemmarnas löneutveckling,
inte att hålla ombudsmän om ryggen.
Vidare genomgår A-kassan nu stora förändringar rent administrativt
och var det skall sluta vet ingen, det enda som är klart är att det
finns mycket starka krafter i samhället som strävar efter att skilja
A-kassan från facket och att dessa krafter agerar dagligen och stundligen
med denna målsättning.
Problemen som nu beskrivits är ganska likartade mellan Byggnads avdelningar
i Gästrikland, Hälsingland och Dalarna. Lösningarna likaså.
Medlemmarna i dessa avdelningar föreslås därför att få
en likartad avgiftshöjning.
Att försvara en sådan höjning kan säkert på en del
arbetsplatser vara problematiskt då det tillfälligtvis kan ge ett
spelrum för de krafter som finns och som menar att facket består
av en rad pampar som bara vill sko sig själva. Att facket på lokal
nivå består av hängivna medlemmar som på sina arbetsplatser
och sin fritid försvarar sina medlemmars intressen brukar dessa mörkermän
glömma bort.
Den hållning Styrelsen för Byggnads i Gästrikland har är
att vill man inte bidra till kollektivets utveckling, ja så är ju
fackmedlemskapet trots allt frivilligt. Men vi tänker inte frivilligt låta
någon åka snålskjuts på arbetskamraternas bekostnad.
Lars Lundberg