Så har då säkerhetstjänstkommisionens rapport blivit
publicerad och den gav som väntat en del muntra överraskningar.
Under rubriken ”Hotet från Vänster” har SÄPO upprättat
en särskild akt som behandlar Gävle Biståndsgrupp. Rapporten
blir inte mindre an märkningsvärd för det faktum att den skrevs
så sent som 1991.
I akten skriver SÄPO:
”Organisationen bedriver enligt uttalanden i massmedia biståndsverksamhet
i U-länder. Det har emellertid klart framgått att biståndsverksamheten
har utgjort en mindre del därav och att den politiska aktiviteten med klar
anknytning till KPML(r) är den mest dominerande.”
Undertecknad, som under i stort sett hela 90-talet var föreningens ordförande
och alltså kan föreningen utan- och innantill, vet att detta påståendet
är rena falsariet. Föreningen samlar årligen in ca: 300 ton
kläder i hela Gävleborg. Den insamlingen är organiserad på
så sätt att man ställer ut insamlingscontainers runt om i länet
som allmänheten sedan fyller med kläder. Dessa containers töms
en gång per vecka, därefter fraktas kläderna till Valbo där
Biståndsgruppen har sitt säte.
Biståndsgruppens verksamhet
I Valbo sorteras kläderna, det är tyvärr inte ovanligt att folk
lämnar rena skräpet till Biståndsgruppen. Sådana kläder
slängs.
Resten packas i balar som väger 250 kilo styck. Därefter lastas dessa
balar i en container för att sedan med båt fraktas till mottagaren.
I genomsnitt sker en lastning per månad. En frakt kostar ca: 50.000 kr.
Men innan allt detta sker har man redan tecknat avtal med mottagarländerna.
För Gävle Biståndsgrupp har man i huvudsak tre mottagare.
En av dessa är Angola. Det har ett avtal skrivits om att årligen
skicka 140 ton kläder till Angolas motsvarighet till socialstyrelsen.
Vidare finns ett avtal om att till Polisario i Västsahara skicka kläder
och även skor.
Till sist finns ett förbindande om att skicka kläder till Nicaragua,
samt i mån av tillgång även till andra latinamerikanska länder.
Avtal med SIDA
Avtal om att sända kontanter har endast träffats med Kuba. Det här
är som alla förstår en synnerligen dyrbar verksamhet, därför
har Biståndsgruppen tecknat ett avtal om fraktstöd med SIDA. Detta
avtal förlängs en gång per år och det är att betrakta
som en formalitet. De kläder som inte sänds, säljs direkt över
disk i Valbo och dessa pengar används i huvudsak till personalens löner
men även till direkt kontant stöd. Men inget parti eller annan svensk
organisation har rätt att ansöka om kontanta bidrag.
Det är tyvärr inte helt ovanligt att föreningen får in
något tårdrypande brev från någon Gävlebo som begär
ett ekonomiskt anslag för att t.ex. kunna köpa en ny tandprotes, men
det går alltså inte.
När det gäller kontanta bidrag till t.ex. Kuba, då går
det till så att man bildar 1:4 projekt. Det innebär att för
varje enskild krona som sänds så bidrar SIDA med ytterligare tre.
Biståndsgruppen har funnits i ca: 25 år och jag har i alla dessa
år varit aktiv i olika positioner. Under den period som SÄPO observerade
organisationen var jag ordförande. Under alla dessa år har det endast
funnits en medlem som sagt sig vara medlem i KPML(r ).
Slutsatsen av SÄPO- rapporten är alltså följande: KPML(r
) i Gävle har på ett mycket skickligt sätt infiltrerat Biståndsgruppen
och tagit över den. Vidare har man på ett lika raffinerat sätt
infiltrerat tjänstemän på SIDA som är ett organ som verkställer
riksdagens beslut i biståndsfrågor. Till ytterligare mera visso
har man även infiltrerat och kanske tagit över några kommunala
förvaltningar i Gävle, ty Biståndsgruppen har haft ett mycket
bra och givande samarbete med bl.a. miljöförvaltningen i Gävle
kommun. Dessutom har man infiltrerat och lurat olika skyddade arbetsplatser
för förståndshandikappade i bl.a. Kramfors och Sollefteå
då dessa har utfört ett gott arbete för Biståndsgruppen.
Det är naturligt för vänstermänniskor att söka sig
till Biståndsgruppen då det i dess stadgar står att föreningen
är patriotiskt obunden men arbetar efter antiimperialistisk grundsyn.
Att kunna organisera och genomföra detta är som alla förstår,
en enorm arbetsuppgift som förutom frivilliga krafter kräver 10 anställda
samt jättelokaler, fordon med mera. Allt detta, så har alltså
SÄPO kommit fram till, är av sekundär betydelse och det viktiga
har varit att arbeta för KPML(r ). Man kan ta sig för pannan för
mindre.
När man får klart för sig vilken total inkompetens SÄPO
arbetar med så kan man ställa sig frågan vad som skulle hända
om det verkligen betydde något vad deras rapporter gav för fakta.
Som det nu är, är det ju vettigare att gå in på närmaste
dagis och fråga vad barnen tycker.
Lars Lundberg