Fackföreningarna börjar snegla alltmer mot privata lösningar.
I Perstorp har redan en fackförening överenskommit med arbetsgivaren
om försäkringar för förtur i sjuk- och läkarköer.
I de privata sjukhusen St. Göran i Stockholm och Simrishamn sjukhus har
redan nu patienter med förtursförsäkring garanterats förtur
till sjukvård. Villkoren för att erhålla en dylik försäkring
är att du är fullt frisk vid tecknandet av försäkringen
och att du är i åldern mellan 18 och 65. Barn och pensionärer
omfattas inte av försäkringen. Konkret innebär det att en fullt
frisk i aktiv ålder med en åkomma som t.ex. nageltrång får
förtur istället för en person under 18 år eller en pensionär
med en allvarligare sjukdom. Dessa får vackert vänta på sin
tur, troligtvis får personen under 18 år förtur före pensionären.
De höga sjuktalen i Sverige beror inte på annat än en arbetsmiljö
som blir allt mer omänsklig och där arbetsgivaren verkar vara totalt
ointresserad av att angripa orsaken, utan istället inriktar sig på
tillfälliga lösningar av den verkan som uppstår på grund
av den omänskliga arbetsmiljön.
Tyvärr så anammar fackföreningarna arbetsgivarens filosofi om
förturer genom försäkringar istället för att prioritera
kampen för en mänskligare arbetsmiljö.
Medlemmarna i dagens fackföreningar borde vara på det klara med:
för det första om du blir så illa skadad av din bristfälliga
arbetsmiljö, fysiskt eller psykiskt och av dessa anledningar inte enligt
arbetsgivarens filosofi är lönsam att rehabilitera, utan ställs
istället till arbetsmarknadens förfogande. Då gäller inte
din förtursförsäkring till sjukvård inte heller den dagen
du blir pensionär.
Du vanlige lönearbetare kommer bara kortsiktigt undan solidariteten till
barn och pensionärer genom att ansluta dig till privata försäkringar
och ekonomiska lösningar, du kommer på något sätt att
drabbas av den nedrustning och rasering av det sociala skyddsnätet som
du fortfarande tror existera.
Däremot så drabbas inte de privata kapitalägarna, de har råd
att privat betala både för sig själva och också sina närmaste,
för såväl vård, som förtur till vård. Deras
fallskärmar och generösa avgångsvederlag tryggar även deras
tid som pensionärer.
Den fråga som man måste ställa i första hand till fackföreningarna,
är det denna framtid som fackföreningarna aktivt skall arbeta och
verka för?
Solidariteten har alltid varit och kommer framgent vara de ärligt arbetande
människornas styrka och dess enda vapen mot klassamhällets utveckling.
Bror Wennström