Påståendet att regeringarna i Moskva och i de andra socialistiska
länderna nitiskt skulle ha övervakat alla medborgare och kontrollerat
deras liv i detalj har varit en huvudkomponent i den antikommunistiska propagandan
sedan andra världskriget. Särskilt utpekades DDR för sitt övervakningssystem,
där skulle varannan medborgare ha deltagit som angivare om man får
tro Sydsvenska Dagbladet.
Otaliga variationer på detta tema förekom i västerländska
medier. I slutet på 1950-talet rapporterade t ex New York Times (NYT)
att samtliga nybyggda lägenheter i Sovjetunion utrustades med en radio
som var monterad i väggen. Enligt regeringen i Moskva var tanken att så
många medborgare som möjligt på detta sätt skulle få
lätt och kostnadsfri tillgång till information och nyheter, men enligt
NYT fanns det en mikrofon dold i radion så att den sovjetiska underrättelsetjänsten
skulle kunna avlyssna alla samtal inom lägenheten.
Myten om den socialistiska staten som Storebror – den allseende och allvetande
förtryckaren – nådde sin höjdpunkt i George Orwells bok
”1984”. Orwell var en hängiven antikommunist, och angav själv
socialistiska författarkollegor till den brittiska säkerhetspolisen.
Han var också bland de första att skylla den spanska republikens
nederlag 1939 på regeringen i Moskva. Uttrycket ”Storebror bevakar
dig” från”1984” blev en vedertagen beskrivning i Väst
av medborgarnas utsatthet i de socialistiska länderna.
Samtidigt var – och är – den vedertagna sanningen att staterna
i Den Fria Världen alltid har varit stenhårda försvarare av
individens rätt till egna åsikter, yttrandefrihet, demokratiska rättigheter
och personlig integritet. Det senare är ett svårdefinierat begrepp,
som i Sverige verkar betyda rätten att slippa myndigheternas granskning
när man har begått ett ekonomiskt brott eller inte betalat inkomstskatt.
Alla stater bevakar sina fiender
Frånsett all propaganda är det en realitet att alla stater försöker
övervaka och samla information om de människor, organisationer och
nationer som man anser vara ett hot. Det vore konstigt annars, ty den samhällsklass
som styr staten är sällan benägen att släppa sin makt. Statens
främsta uppgift är att överleva, och för att klara detta
måste statens fiender identifieras och bekämpas, både inne
i landet och utomlands.
I bl a antikens Aten, det romerska imperiet, 1500-talets Italien och nu USA,
visar historien att statens övervakning ökar och minskar i enlighet
med den styrande klassens upplevelse av hotet, eller ”hotbild” som
man säger inom dagens svenska underrättelsetjänst. Ju större
hotet upplevs, desto mer omfattande blir bevakningen.
Historien visar också att de som styr staten ofta måste framställa
hotet för allmänheten på ett sätt som inte stämmer
överens med verkligheten. Redan 1918 upplevde den västerländska
överklassen Sovjetunionen som ett hot mot sin existens. Winston Churchill
förklarade i det brittiska parlamentet: ”Bolsjevismen måste
strypas i sin vagga”.
Det hot som Churchill upplevde var naturligtvis ideologiskt och politiskt. Om
arbetarklassen i Väst skulle följa samma väg som den sovjetiska,
skulle Winston och resten av hans klass förlora makt, rikedom och privilegier.
Men det hade inte varit särskilt klokt eller lätt att försöka
övertyga det brittiska folket att Sovjetunionen måste bekämpas
för att rädda den brittiska överklassen.
I stället presenterades därför Sovjetunionen som ett hot mot
alla. Fram till slutet av andra världskriget beskylldes det Gudlösa
Sovjet för att vilja genomföra en världsrevolution som skulle
innebära Slutet På Vår Civilisation, inklusive förslavandet
av arbetare, tjänstemän och bönder.
Sedan Röda armén hade besegrat fascisterna framställdes Sovjetunionen
givetvis som ett stort militärt hot, trots att överklassen i Väst
visste att så inte var fallet. Även George F Kennan, en nyckelfigur
i den amerikanska antisovjetiska politiken, konstaterade 1947 att hotet från
Sovjetunionen var politiskt, inte militärt.
Men Kennan, Churchill och andra representanter för Den Fria Världen
insåg att på något sätt måste man kunna förklara
varför det sovjetiska folket hade stridit så hårt för
att bevara sitt land och sitt samhälle – om de nu i själva verket
levde i ett förslavande elände. Det är då som bilden växer
fram av Storebror, som övervakar och kontrollerar alla medborgare.
Hotbilden som den sovjetiska staten presenterade för sina medborgare var
däremot enklare och mera riktig. Det var kapitalisterna som var hotet,
och de ville förinta socialismen och etablera herravälde över
arbetare och bönder. Det fanns gott om historiska bevis för detta.
Först och främst det militära angrepp som fjorton kapitalistiska
länder genomförde 1919-1922, vilket ledde till minst tio miljoner
döda (enligt Encyclopedia Britannica) och ett ödelagt produktionssystem.
Ungefär samtidigt föll den folkvalda socialistregeringen i Finland
på grund av ett militärt angrepp från Tyskland, finansierat
av Storbritannien och Frankrike.
Sedan igångsattes en mångårig ekonomisk och politisk blockad
av Sovjetunionen jämte spionage och sabotage mot landet. Den folkvalda
regeringen i Spanien föll, på grund av Västs svek. Ivrigt påhejade
av kapitalisterna i andra västländer gick det kapitalistiska Tyskland
till angrepp mot Sovjetunionen 1941.
Efter andra världskriget fortsatte vad man kallade Korståget mot
kommunismen, i form av militär, politisk och ekonomisk aggression mot varje
land som försökte bygga socialismen.
Dagens Ryssland är kanske det bästa beviset för att den hotbild
som sovjetregeringen presenterade var sann. Sedan socialismens rasering och
kapitalismens intåg har arbetarklassen och bönderna i Ryssland och
de andra socialistiska länderna ruinerats. Enligt FN minskar Rysslands
befolkning med 2.500 om dagen.
Vem hotade Sverige?
I Sverige ”har hotbilden alltid kommit från öst”, som
Rolf Ekéus sade på TV strax före julen 2002. Och den svenska
staten har nu erkänt vad de svenska kommunisterna visste hela tiden, att
man har gjort just det som Sovjetunionen beskylldes för: bevakat och avlyssnat
sina egna medborgare, ofta helt i strid med lagstiftningen.
Genom publiceringen av rapporten om Säpos bevakning av kommunisterna i
Sverige anses denna sak nu vara ur världen, på klassiskt svenskt
manér. Att Sverige deltog med USA i militärt spionage mot Sovjetunionen
har man också vidgått, och likaså detta kapitel anses nu vara
avslutat en gång för alla.
Men det är inte sant att bevakningen av svenska medborgare hör till
det förgångna. Den svenska staten deltar idag i världshistoriens
största övervakningssystem.
Ett globalt bevakningssystem
ECHELON är ett globalt spionagesystem, som kan fånga in och analysera
telefonsamtal (däribland mobiltelefonsamtal), telefax, telex och e-post
över hela världen. Systemet började utvecklas under det s k kalla
kriget av USA:s National Security Agency (NSA).
En del av ECHELON utgörs av datoriserade lexika, d v s ordlistor med utvalda
nyckelord och uttryck. All kommunikation där de utvalda orden förekommer
samlas automatiskt in för vidare analys. Man kan t ex ställa in ett
lexikon för att bevaka kommunikationerna mellan Tyskland och Sverige och
automatiskt samla in alla de kommunikationer där ordet ”marxism-leninism”
någon gång förekommer. ECHELON-lexika kan rymma ett praktiskt
taget obegränsat antal ord och fraser.
ECHELON drivs av NSA i samarbete med underrättelseorganisationerna i Storbritannien,
Australien, Nya Zeeland och Kanada, i enlighet med en överenskommelse från
1948 kallad UKUSA. Innehållet i UKUSA är hemligt ännu idag.
Vad som också fortfarande är hemligt är innehållet i de
direktiv som president Truman utfärdade vid upprättandet av NSA 1952.
Det tog fem år innan den amerikanska regeringen erkände att NSA överhuvudtaget
existerade.
ECHELON avslöjades först under 1970-talet av några forskare
i Storbritannien. Den mest detaljerad beskrivningen av ECHELON finns i Nickey
Hagers Secret Power, som utgavs 1996. Artiklar om ECHELON har förekommit
i Sverige i bl a tidskriften Statstjänstemannen 1998, Svenska Dagbladet
1998 och Aftonbladet 2000. Enligt Svenska Dagbladet medverkar det svenska försvarets
radioanstalt på Ekerö i Stockholm i avlyssningssamarbetet med NSA.
Enligt rapporten En utvärdering av teknologi för politisk kontroll
(An appraisal of the technologies of political control), som togs fram 1998
av Omega Foundation i Storbritannien på uppdrag av EU-parlamentet, används
ECHELON numera för övervakning av ”oliktänkande, aktivister,
journalister, studenter, minoriteter, fackföreningsledare och politiskt
motståndare” och av regeringar och företag. Det är nämligen
så att ECHELON används delvis för ekonomisk spionage, till gagn
för vissa amerikanska storföretags intressen.
Av rapporten framgår att ”all kommunikation med e-post, telefon
och telefax inom Europa rutinmässigt fångas in och vidarebefordras
till NSA” för analys. Även annan övervakningsteknologi
behandlas i rapporten.
Som exempel på vad EU:s underrättelsetjänster använder
kan nämnas parabolmikrofoner, som utnyttjas för avlyssning av samtal
på långt avstånd (över en kilometer), särskilda
laserversioner av mikrofonerna med vilka man kan avlyssna ett samtal som förs
inne i en byggnad bakom ett stängt fönster, en stroboskopisk kamera,
som utvecklats av ett dansk företag, med vilken hundratals bilder kan tas
på bara ett par sekunder och som därmed möjliggör fotografering
av alla deltagare i en demonstration, samt ett automatiserat system som kan
följa enskilda fordon i en stad.
Hemligt EU-USA bevakningsprojekt
Statewatch i London är en grupp bestående av bl a journalister, forskare
och advokater. I februari 1997 avslöjade Statewatch att EU i hemlighet
hade bestämt sig för att etablera ett internationellt nätverk
för telefonavlyssning genom hemliga kommittéer som tillsattes under
den s k tredje pelaren i Maastrichtavtalet, d v s samarbetet om lag och ordning.
Huvudpunkterna i detta projekt beskrivs i ett dokument som 1995 undertecknades
av EU-länderna, inklusive Sverige. Dokumentet är fortfarande hemligstämplat.
Det är högst sannolikt att samarbete med ECHELON är en viktig
del av projektet.
Det bör noteras att USA:s president 1995 var William Jefferson Clinton,
inte George Dubya Bush. Det finns en olycklig tendens bland s k oppositionella
grupper att peka ut Bush, inte det kapitalistiska systemet, som folkets fiende.
Det nämnda projektet har aldrig diskuterats av något nationellt parlament.
Beslutet att gå vidare fattades i hemlighet av EU-regeringarna, som sagt
däribland den svenska.
Enligt officiella EU-rapporter har EU-regeringarna kommit överens om ett
nära samarbete med FBI. Statewatch anmärker att initiativet till detta
samarbete kom från Washington. Och projektet har utvidgats till att omfatta
även USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. De som driver projektet har
inget ansvar gentemot nationella parlament eller EU-parlamentet.
Hemligt EU-USA antiterrorismprojekt
Man börjar med att bevaka individer och organisationer och att samla in
information. Sedan måste informationen analyseras och samordnas med andra
länders underrättelsetjänster. Slutligen fattas beslut om vad
som skall hända med dem som bevakas.
Enligt Statewatch pågår förhandlingar mellan EU och USA i hemlighet
om ett avtal, som skall blir ett svar på den skrivelse som G W Bush skickade
till EU-kommissionen i oktober 2001 och där presidenten begärde att
EU skulle ”hjälpa USA i den internationella kampen mot terrorismen”,
ett minst sagt underligt uttryck.
Till brevet fogades en lista på mer än 40 amerikanska krav på
samarbete. Det rör sig bl a om gemensamma polisutredningar, gemensam behandling
och definition av anklagades rättigheter, skyldighet att utlämna misstänkta
till annat land, gränskontroll och asylpolitik.
Vi har tidigare rapporterat om EU:s rambeslut om terrorism, vilket antogs av
den svenska riksdagen våren 2002. Beslutet gör det möjligt att
stämpla var och en som terrorist som opponerar sig mot den rådande
ordningen.
Statewatch har krävt att få tillgång till texten till det avtal
som EU och USA nu diskuterar. Men EU vägrar att lämna ut den och hänvisar
till att ”intresset av att skydda vad rådet vill uppnå väger
tyngre än intresset av ’demokratisk kontroll’” (citattecknen
från uttalandet).
Denna magnifika formulering bör kompletteras med slutsatsen vid ett seminarium
om den tredje världen och liberal demokrati, vilken sponsrades, som det
heter, av den brittiska regeringen 1996, alltså fem år innan World
Trade Center förintades:
”Demokrati bör inte förväxlas med kapitalism. Det förra
är ett politiskt system, medan det senare är ett ekonomiskt system.
Fastän många kapitalistiska länder är demokratier kan kapitalism
existera utan demokrati”.
Dessa två citat återspeglar överklassens oro i en tid där
fler och fler människor ifrågasätter kapitalismens effekter,
och många ifrågasätter själva kapitalismen. Under senare
år har vi sett hur myndigheter behandlar medborgare som demonstrerar och
protesterar mot EU, Världshandelsorganisationen och Världsbanken.
Eftersom kapitalismens ekonomiska kris intensifieras och den sociala oron ökar,
blir det allt klarare att systemet har farliga fiender inom sina gränser
– trots alla försöken att konstruera nya externa hotbilder,
såsom ”terrorism”.
En medborgare som försöker utöva sina demokratiska rättigheter
inom ramen för gällande lagar och ordningar är alltså nu
statens fiende, och detta gäller inte bara demonstranter. Det gäller
också ”oliktänkande, aktivister, journalister, studenter, minoriteter,
fackföreningsledare och politiska motståndare”, med andra ord
vem som helst som eventuellt kunde bidra till kampen mot kapitalismen.
Därför måste praktiskt tagit alla som inte tillhör överklassen
eller statens kontrollapparat övervakas och kontrolleras, i en omfattning
som den mest rabida antikommunistiska mytmakare inte ens kunnat drömma
om. Det är denna verklighets Storebror som bevakar dig idag.
År 1994, när Sverige anslöts till EU, skrev undertecknad att
Maastrichtavtalet var början på den sista akten i den långa
tragikomedin som kallas europeisk borgerlig demokrati. Och utvecklingen sedan
dess bekräftar detta.
P C