Vill vi verkligen ha ett samhälle där den politiska och ekonomiska
"eliten" skall kunna roffa åt sig en allt större andel
av de arbetandes gemensamt skapade resurser. Eller vill vi ha ett samhälle
som präglas av gemenskap och solidaritet, där demokratin utvecklas
till att omfatta alla delar av samhället.
Tendensen är tydlig på vilket samhälle vi går emot, inte
på vilket samhälle vi vill ha, och då är det inte bara
det massmedialt gångbara som Gudrun Schymans avdrag, Percy Barneviks pensioner
eller andra liknade fenomen som av massmedia utmålats som något
ovanligt för det här samhället. Sanningen är ju att det
är det normala för ett samhälle med ett kapitalistiskt ägande
och en kapitalistisk styrelseform.
För ett sådant samhälle är det normalt att "eliten"
spenderar en normal arbetares veckolön för att hämta en bortglömd
väska eller andra abnormiteter som en vanlig arbetande inte skulle kunna
föreställa sig.
För ett sådant samhälle är det också normalt att
statschefen uttrycker sig om att ett kortvarigt krig kan vara bra för konjunkturen.
Att kanske hundratusentals människor blir lemlästade, dödade
eller bostadslösa, får naturligtvis inte stå i vägen för
en konjunkturuppgång. Det är en självklarhet att svenska redare
skall få tillfälle att göra profit och tjäna pengar på
att transportera verktygen för att morden och lemlästningarna skall
kunna genomföras planenligt och därmed bidra till konjunkturuppgången.
Och för det här samhällssystemet är det också naturligt
med imperialistisk dominans av världens naturtillgångar, därför
att kapitalism, marknadsekonomi och imperialism är två sidor av samma
sak. Därför tycker storfinansen och monopolföretagen i främst
USA och England att det är fullt berättigat att lemlästa och
döda för att säkra sin tillgång av olja, oavsett var den
finns. Dom försöker dölja sin rovgirighet i vackra fraser om
demokrati, humanism, befrielse från diktatur och vapenhot, men det enda
dom planerar för är hur dom skall kunna upprätta en diktatur
som säkrar deras intressen.
Även här hemma i Sverige agerar storfinans och monopolföretagen
för att säkra sin makt och sin diktatur över hur produktionens
resultat skall fördelas. Man tar hjälp av det nyliberala EU och dess
ekonomiska avläggare EMU, som genom direktiv skall förhindra folkvalda
med sociala ambitioner att stifta lagar om produktionsresultatets fördelning
på andra premisser än de kapitalistiska och nyliberala.
Även här döljer man sina planer för att framstå som
om man vill förnya och utveckla de samhälliga strukturerna och fördelningsmekanismerna.
Raseringen av arbetarrörelsens kollektiva och solidariska lösningar
förklaras som en åtgärd för att öka mångfalden,
valfriheten och effektiviteten. Konkurrensutsättning och användandet
av marknadsmekanismer har blivit modeord som skall övertyga de tvehågsna
om det kapitalistiska systemets effektivitet om det får utvecklas utan
inblandning av politiker och samhälleliga särintressen.
Politikerna av olika kulörer i vår riksdag har fattat storfinansens
direktiv och har under de senaste 15 åren beslutat om avregleringar, bolagiseringar
och utförsäljningar, oftast i enighet, men ibland med skiftande politiskt
stöd. Genom att flytta pengar från den offentliga sektorn till kapitalägarna
och monopolföretagen skall allt bli effektivare och bättre, vi skall
få en bättre och billigare skola, äldre- och barnomsorg, sjukvård,
elektricitet, telefoni och tågresor. Skattepengar tas bort från
verksamheter och skänks till storfinansen och monopolföretagen, det
skall bli mer av mindre.
"Pensionsreformen" som skulle säkra dina levnadsbetingelser på
ett betydligt effektivare sätt än det "förlegade" ATP-systemet
överlämnades med varm hand till samma storfinans och bidrog till en
enorm kursstegring på aktier och andra spekulationsobjekt, men framförallt
till att öka deras inflytande och makt genom att det kapital som storfinansen
kunde styra mångdubblades. I deras värld är det endast storleken
på kapitalet som man förfogar över som ger makt.
Vi kommunister kallar den nuvarande fasen av kapitalismen för det statsmonopolistiska
stadiet, d.v.s. att staten och monopolkapitalets intressen har vävts samman
och statens uppgift har i det närmaste reducerats till att försvara
storfinansens och monopolföretagens intressen.
Så är det idag och det är anledningen till att vi kan läsa
om vanvård av gamla, utbrändhet, ökad social utslagning och
massarbetslöshet, men också till att stora delar av vårt pensionssparande
försvann i spekulationsekonomin och storfinansens fickor. Vi har fått
just det samhälle som vi inte ville ha. Det är också anledningen
till det ökade krigshotet i Irak och förtrycket i Palestina, det är
samma krafter, men på olika plan.
Den här utvecklingen kan och måste förändras, den kan förändras
genom kamp mot ett människofientligt system såväl nationellt
som internationellt. Börja kämpa där du står, i kommunala
församlingar, i facket, i massorganisationer och delta i manifestationer
mot kriget i Irak.
Jan Jönsson