En halv sanning är en hel lögn

En halv sanning är en hel lögn säger det gamla ordspråket. Med en viss tvekan tar jag det som utgångspunkt efter att ha läst Åke Hammarstedts inlägg i Hälsinge Kuriren 10 februari. Tvekan därför att där Hammarstedt använder historiska fakta är de helt irrelevanta.
Dessutom blir det komiskt när Hammarstedt inleder med att säga att det är fel att moralisera över kommunisterna med 50 års säkerhetsavstånd när han sedan använder resten av artikeln till just detta.
Men vi har ingenting att skämmas över i vår historia, därför behöver vi i likhet med resten av det politiska Sverige inte förvanska historien. För de som genomgått den svenska skolans historieskrivning kan det vara av intresse att få veta hur folkets, inte härskarklassens, historieskrivning ser ut.
De svenska kommunisterna klassades som landsförrädare därför att det var det enda parti i Sverige som inte stödde Nazi Tyskland. Alla de andra partierna satt i den samlingsregering som efterkom alla de tyska kraven, Sverige var de facto Tysklands allierade. Kungahuset och industrin applåderade ivrigt denna politik, de som motsatte sig var den svenska arbetareklassen, inte bara kommunister utan även socialdemokrater på lägre nivå, syndikalister med flera. Men Sveriges Kommunistiska Parti var det enda partiet som motarbetade nazismen i Sverige och tillsammans med våra partibröder och -systrar i resten av Europa. Och som
Hammarstedt mycket riktigt påpekar, kommunisterna deltog i kampen för den lagliga spanska regeringen mot militärernas uppror lett av general Franco. Den svenska regeringen hade inga problem med att stödja Francos diktatur, man stiftade lagar som gjorde det brottsligt att stödja den valda regeringen i Spanien.
För brottet att inte stödja Hitler sattes kommunister i arbetsläger, tidningen Norrskensflamman sprängdes bokstavligen (även om man inte lyckades stoppa utgivningen en enda dag), svartlistning på arbetsplatser var så vanligt att det var lättare att hålla reda på var man som kommunist fick arbete än där man inte fick.
Detta system och tankemönster är än idag rådande. Än idag stämplas kommunister som landsförrädare för att vi vägrade att stödja Hitler då, för att vi kämpat mot den grekiska diktaturen på 1970-talet, för att vi hjälpte våra kamrater i Chile mot Pinochet och för att vi idag motsätter oss USAs anspråk på världshegemoni.
Men, vi är stolta över att kallas landsförrädare för att vi fått den stämpeln för att vi slagits för arbetareklassen i Sverige och i världen. Vi har aldrig förrått något land, vi har förrått härskareklassens anspråk på våra liv.
Hammarstedt nämner Quisling i Norge. Vilka var det då som gjorde motstånd i Norge och vilka var det som arbetade för Norges sak i Sverige?
Det ligger inte för mig att generellt ömma för kungahus men när den norske kungen vägrade att kapitulera för Tyskland och måste fly för sitt liv var för honom det naturliga flyktlandet Sverige. Han och den lagliga norska regeringen nekades skydd i Sverige, då undantog han sig själv och regeringen men vädjade för sin hustrus och sina barns liv. Kusinen, Sveriges kung, och Sveriges regering meddelade i ett kort telegram att de inte tillåts beträda svenskt territorium.
Men de svenska kommunisterna satte omedelbart igång att arbeta för Norges frigörelse. Man sände hjälp till Norge och man såg till att norska flyktingar kunde komma till Sverige. En mig närstående svensk kommunist satt i koncentrationslägret Mo i Rana där han skulle lära sig att lyda den svenska regeringen. Som historielärare har kanske Hammarstedt någon uppfattning om begrepp som koncentrationsläger, Geheime Staatspolizei (Gestapo) och vad dessa begrepp rent konkret kunde ta sig för uttryck för den som kämpade för folkens frihet.
Det är för att kommunisterna alltid arbetat för arbetareklassen som vi förföljts och utsatts för repressalier av makten. Då som nu är det oss som makten övervakar, avlyssnar och på andra sätt försöker utrota. Det är vad debatten i riksdagen och säkerhetstjänstkommissionens arbete handlar om. Även om kommissionens första prioritet har varit att skydda den svenska statsmakten och försvara dess agerande.
Finn Thunborg