Riktpunkt beklagade nedläggningen av tidningen Arbetet. Vi berättade
om den betydelse som tidningen haft, men även om dess svek. Med reservation
för att undertecknad inte har vare sig Skånska Dagbladet eller andra
lokala skånska tidningar till vardaglig läsning, måste det
konstateras att Arbetet saknas. Sydsvenskans dominans är total, inte minst
beroende på ägandet av andra lokala tidningar.
Denna dominans blir när det gäller utrikesfrågor dessvärre
nästan outhärdlig, då den totalt domineras av Per T Ohlsson.
Per T är mannen som, när Georg W Bush seglade upp som favorit i det
amerikanska presidentvalet, ifrågasatte betänkligheterna kring Bush
med följande resonemang. Ni får ursäkta om det låter som
en satir. I en krönika går han igenom alla de frågetecken som
funnits mot blivande amerikanska presidenter. Minns jag rätt så var
det från Kennedy till Clinton. Väl på plats, visade det sig,
trots illvilliga farhågor, att de alla var kompetenta utövare av
presidentskapet. Lögner, brott mot mänskligheten, Vietnam, Panama,
Chile etc. etc. Nix, här snackar vi om gedigna presidenter. Så, de
betänkligheter som mötte Bush Jr:s kandidatur skulle förmodligen
också falla platt till marken. Per T fick rätt, åtminstone
i Sydsvenskan.
Per T har nyligen kommit tillbaks efter en tids sjukfrånvaro. Lyckligast
över denna återkomst måste Sydsvenskans övriga politiska
utrikesredaktörer vara. Sällan har man sett USA/lrak-relaterade ledare
så präglade av en ängslig blick mot sjukbädden. Det måste
också nämnas att Per T vid sin återkomst delade Sydsvenskans
ledarsida med ingen mindre än Jack Straw som skrev under rubriken Aktuella
frågor.
Låt oss bara ta en snabb titt på de värderingar som dominerar
Skånsk press. Nedan valda citat är snabbt framplockade från
"sydsvenskan.se," OBS. Detta är inte satir, därför
lägger vi in några kommentarer.
1.Barneviks pension baseras på många års framgångsrik
verksamhet i ABB. När han avgick som VD 1996 var den svensk-schweiziska
koncernen ett starkt företag som genererat tusentals arbetstillfällen
och enorma skatteintäkter. Det glömmer en del kritiker bort. De ser
bara inkarnationen av girighet.
2. Vi litar inte till slaktarens, bryggarens eller bagarens särskilda välvilja,
när vi önskar få något till middag, utan till deras egen
fördel. Vi vädjar inte till deras människokärlek, utan till
deras själviskhet, och säger dem ingenting om våra egna trängande
behov, utan talar om vad de vinner på affärerna. (Adam Smith, välvilligt
citerad av Per T)
Tydligare än så kan det inte sägas. Vi bygger samhället
på egoism. Och!! Vem är det som genererar värdet??
3. Varför behandlas Kim annorlunda än Saddam Hussein i Irak? Saddam
har, till skillnad från sin tyrannfrände i Pyongyang, inte bara skaffat
massförstörelsevapen, han har dessutom använt dem: mot Iran i
kriget 1980-1988 och mot kurderna 1987-1988. Tyvärr finns det inga garantier
för att skillnaden består.
Det forns bara en nation som har tillgång till alla massförstörelsevapen.
Samma nation har dessutom använt dem alla, mot människor. Nationen
är USA. 4. Under det kalla krigets första decennier hade säkerhetstjänsten
all anledning att hålla ett öga på "våra hemmakommunister",
för att använda Tage Erlanders uttryck. De var lojala med Moskva.
En mängd dokumentation från det kalla krigets dagar har nu blivit
kända. När den dåvarande försvarsministern Sven Andersson,
på sjuttiotalet, efter många turer blev naglad som lögnare,
var hans försvar, att man i hans position stundom måste ljuga för
att värna om nationens intresse. Är det så demokratin ser ut?
Vi väljer dem som är duktiga att ljuga för att värna om
oss?
5. "Det finns idag ingenting som berättigar ens tankar på ett
militärt ingripande", menar den franske utrikesministern Dominique
de Villepin.
Orden måste låta som musik i Saddams öron.
6. Perspektivet håller på att förskjutas i den europeiska diskussionen.
En fullt begriplig tveksamhet inför ett krig exploateras av hysteriska
USA-hatare.
7. Men förutsättningen är att det militära hotet består.
I detta fall äger Titus Livius ord giltighet: Si vis pacem para bellum
- om du vill ha fred, rusta för krig.
Nu, efter de franska krumbukterna..... Citaten 5,6, och 7 illustrerar Per T:s
svaghet. Han beskriver fienden som han vill att den skall se ut. Kolla citaten
"musik i Saddams öron", "franska krumbukterna" och
"hysteriska USA-hatare". Vi väntar denna dag 2003-02-08 på
hur Per T skall kommentera att Colin Powell i säkerhetsrådet lutade
sig mot en engelsk rapport som i sin tur var baserad på en 10 år
gammal studentuppsats.
Per T Ohlsson har i en annan artikel försökt misskreditera Noam Chomsky.
Den intresserade läsaren kan ta del av hur Gunnar Fredriksson i Aftonbladet
massakrerar Per T:s lögner.
Sällan får vi läsa eller höra, för här är
Sydsvenskan inte ensam, om de dagliga bombningarna av Irak. Om det som råder
i Irak idag kallas fred, vill vi inte veta vad krig betyder.
Låt oss också demonstrera ett klipp, från en artikel i Aftonbladet,
som definitivt aldrig någonsin skulle publiceras i Sydsvenskan. Författaren
är John Pilger.
Enligt min erfarenhet är "blod på hans händer" särskilt
tillämpligt på de politiska ledare som saknar personlig erfarenhet
av krig, som exempelvis George W Bush, vilken lyckades slippa ifrån militärtjänstgöring
under Vietnamkriget, och den förvekligade Tony Blair. De utstrålar
den inneboende fegheten hos män som orsakar död och lidande inte med
sina egna händer utan genom en orderkedja som bekräftar deras "auktoritet.
För att sluta där vi började. Tidningen Arbetet kunde haft en
stor uppgift. Risken är dock betydande för att tidningen skulle valt
Göran Perssons och Anna Lindhs väg. I det scenariot kanske det rentav
är bättre att Arbetet inte längre finns.
För att sluta där vi började. Tidningen Arbetet kunde ha haft
en stor uppgift. Risken är dock betydande för att tidningen skulle
ha valt Göran Perssons och Anna Lindhs väg. I det scenariot kanske
det rentav är bättre att Arbetet inte längre finns.
Ögat i Skåne