För drygt två månader sen höll landets 3000 byggnadselever
i årskurs tre sitt förhoppningsvis sista jullov. Tidningen Byggnadsarbetaren,
organ för Byggnadsarbetarförbundet gjorde i sista numret innan jul
ett intressant reportage om svartjobb och inställningen till svartjobb
hos byggelever.
Byggnads har under en längre tid aktivt bekämpat den arbetskraft som
kommer hit, i huvudsak från öststaterna och dumpar lönerna genom
att ta ut en alldeles för låg lön, och utan sociala försäkringar,
dvs. svartjobb.
Men det är inte bara illegal arbetskraft som arbetar svart. Omkring 10
% av de elever som går i årskurs tre, på byggprogrammet, har
någon gång jobbat svart åt ett företag. Jobben de utfört
är alltså inga staketbyggen till grannarna, utan det är allt
från lägenhetsrenoveringar, till nybyggen. Lönen som en byggelev
i årskurs tre far ut kan bli ändå upp till 200 kr i timmen,
men normalt ligger det på 70 - 100 kr i timmen på svartjobb. Nästan
40 % av de 100 slumpvalt tillfrågade i undersökningen uppger att
de blivit erbjudna svartjobb. Hur många av dessa som varit åt företag
stod det inget om.
"Föräldrarnas fel att unga jobbar svart"
Bo Antonio, vd för Sveriges Byggindustrier kommenterar det hela med: "Tyvärr
förekommer det väldigt mycket svartjobb när folk ska ha hjälp
med sina badrum och kök. Och det är klart att det här ser barnen.
Det är fullt naturligt att barn tar efter föräldrarnas beteende."
Att detta skulle vara en betydande orsak till att det i så hög grad
förekommer svartjobbserbjudande till de unga byggarna från företag
är en lögn. Bo Antonio fördömer förvisso de företag
som anlitar dessa skolelever till svart arbetskraft, men till ingen nytta.
Det verkliga problemet är att Bo Antonio och hans kompisar inom de olika
företagen utnyttjar ungdomar. Och då är det inte främst
på loven som reportagen handlar om. Det är de 3-4 dagar i veckan,
eleverna är ute hos ett företag, på såkallad praktik,
och utför precis samma jobb, som de utför som jobbar svart för
100 kr i timmen, eller de som jobbar vitt för 64 kr i timmen på sina
lov. Det finns ingen skillnad, jobben är desamma. Praktikanter är
inget annat än gratis arbetskraft. Förvisso utför det inte jobbet
i samma tempo som en full betald byggnadsarbetare, men de gör det inte
på loven heller, och därför får dem ungefär en halv
lön. Skulle eleverna här ha fatt en lön för det arbete de
utför, förslagsvis 64 kronor i timmen även på praktiken
till skillnad på de 48 kronor om dagen de far för att täcka
mat utgifterna, så skulle det inte finnas någon anledning till att
jobba svart och utsätta sig för en massa onödiga risker. Det
skulle ge ungdomarna pengar så de klarar sig, det skulle ge pengar för
jobbet, de skulle ha känt sig värda något. Och det är där
en av orsakerna till det stora svartjobbande bland byggelever ligger. De far
inte sin del av vinsten för produktionen. Ett studiebidrag på 850
kronor i månaden för en som utför ett arbete 3 - 4 dagar i veckan,
8 timmar om dagen är en diskriminering, som man döljer genom ordet
praktik.
Risker med svartjobb
Inställningen till svartjobb varierar. Tyvärr så är en
stor del positiv till svartjobb. Orsaken till det varierar. En av de tillfrågade
säger: "Det är jävligt fel egentligen. Andra får betala
liksom. Men när pengarna väl ligger där vill man ha dom. Det
är för jävligt."
En annan säger:
"Skatten går inte till det som den är tänkt för, vägar
och sjukhus och sånt. Politikerna plockar på sig, det är ett
jävla sätt. Får man en chans att blåsa dem så gör
man det."
Hans Tilly, Byggnads ordförande, är bekymrad över siffrorna,
och tillägger:
"Det är oroande om vi är på väg mot en utveckling
där svartarbetandet ökar. Problemet är att unga killar inte ser
vilka risker de utsätter sig för när de jobbar svart. Om något
händer är de helt oförsäkrade."
Det stämmer bra vad Hans Tilly säger, men det räcker inte med
att beklaga sig, han måste se till att rätta till det verkliga problemet,
nämligen diskrimineringen som sker genom att inte ge lön för
det arbete som man försöker dölja genom att kalla det praktik.
Men det kommer inte Hans Tilly att göra förrän byggeleverna
engagerar sig i fackföreningen så fort de påbörjar sin
praktik. Att de ställer krav på att de ska ha sin del av produktionen.
Och byggnads har här ett stort ansvar, att se till så ingen diskriminering
sker gentemot sina medlemmar. De ska sätta krav på skolan, och speciellt
företagen. Lika lön för likvärdigt arbete ska gälla
alla, oavsett ålder, ingen diskriminering av ungdomen!
Vikten av avtalen, och om varför vi har dom, informerar facket först
om efter skolans slut, när man anställs som lärling, och då
på en frivillig medlemsutbildning. Denna utbildning skulle givetvis ha
skett redan i skolan, och varit obligatorisk för de som ska bli byggnadsarbetare,
liksom alla andra yrkesgrupper, alla ska känna till avtalen och sina rättigheter,
och varför vi har dom.
Facken har problem
Samtliga fackföreningar står idag inför samma problem: att fa
ungdomen engagerad. Att fler ungdomar ser de dumheter som fackpampar hittar
på, som att ta ut löner som en vanlig medlem inte ens kan drömma
om, eller köp av lyxlägenheter på medlemmarnas bekostnad. Kan
nämna att Hans Tilly har en månadslön på 41 750 kr, utöver
det så får han arvoden för arbete åt andra organisationer.
Men man ska inte ge upp för att det finns dåliga sidor, tvärtom,
det gäller att mana till kamp för sina rättigheter, och mot pamparnas
välde. Det är vårt fackförbund, medlemmarnas fackförbund,
det är vi som bestämmer... bara vi vill.
Håkan Jönsson, SKU