Det sägs att det pågår en kamp mellan det goda och det onda
i världen i dag, i viss mån stämmer det, men aktörerna
spelar kanske inte just den roll de påstår sig göra. Det är
något vi som åskådare måste avgöra, och vad är
då inte bättre än att se på galleriet med öppna ögon...
Terrorism och krig
Terror är enligt Lexins ordlista "(politiska) våldsaktioner
som drabbar blint" och terrorism definieras som "(riktade) våldsaktioner
i politiskt syfte", vilket drar upp linjen för vem som är terrorist
och inte. Krig är per definition "Strid med vapen mellan stater",
vilket blir en liten käpp i hjulet på retorikerna, såvida man
inte utpekar en handfull stater som terrorstater, vilket tillåter en att
bedriva krig just mot terrorn. Vad är det då som gör dessa stater
till att så påfallande passa in i definitionen på en "terrorstat",
jo, självklart terror. Men varför och vem bedriver terror?
Fattigdom
Den värld vi lever i har kommit till att utvecklas till ett växthus
av desperation. Även om vi har rikedomar, teknik och resurser att hålla
världen gående på ett livskraftigt och växande sätt
så slaktas den för att ge utrymme åt kapitalkrafternas behov
på ökande vinster. Att vara rikast är att ha mest, att göra
vinst är att tillskansa sig mer än andra. När då den västliga
världen drivs av detta behov för att fungera måste den resterande
delen av världen göra avkall på även de mest primära
behoven. Mat, kläder, bostad, sjukvård, skola, kultur och omsorg
är något vi ser som en självklarhet, medans de större delarna
av befolkningen på jorden står barblottad och naken inför kapitalhungern.
En ekonomisk terror som föder desperation och som till slut blommar den
ut i en reaktion. När man inte får möjligheten att leva och
livet blir en kamp för sin egen existens har man inga andra lösningar
för att slå sig fri. Det är då människor tar till
vapen i desperation.
Marknadsekonomin
När människorna i dessa områden inte längre vill lyda under
de ekonomiska lagar som rutat in dem i fattigdomen blir kapital ekonomin instabil
på grund av att den är beroende av kontinuerlig tillväxt. Behovet
att ta tillbaka kontroll över dessa områden och även ytterligare
resurser och områden blir ett faktum. Marknaden är beroende av utbredning
och när den blir mättad kan den inte längre expandera och expanderar
den inte så kraschar den. Imperialismen är själva medlet för
att fa kontroll över nya marknader och resurser. Internationella sällskap
tar kontroll över resurser och marknaden genom ekonomisk kontroll över
områden. I krisögonblicken måste produktionen snabbt öka
för att de fallande kurvorna ska resa sig igen och, hur cyniskt det än
låter, då är faktiskt vapen och krig den absolut bästa
lösningen på problemet. Det byggs dyra produkter som destrueras i
samma stund som de krossar infrastruktur och ger tillgång till nya områden
med naturtillgångar och skapar områden som är i behov av återbyggnad.
Vapen och marknaden
I USA är vapenindustrin en av hörnstenarna i ekonomin och genom att
skapa en tillspetsad situation så ökar investeringslusten i vapenproduktionen,
vilket leder till att de kan få bukt med en kommande kris. Men de har
då också ett behov att ge avkastning till investerarna som gör
att de inte har någon politiskt eller ekonomisk möjlighet att bromsa
tåget. Marknaden tillåter inte demokratiskt inflytande på
produktionen och var kapital investeras eftersom människors och marknadens
intressen är av helt skild karaktär. WTO förhandlingarna som
tog plats i Göteborg 2001 hade som syfte att reducera det offentliga inflytandet
på investeringarna i näringslivet med mål om en helt liberal
världsekonomi där profiten är drivkraften i samhället. Det
tydligaste exemplet på de skilda intressena är just vapenindustrin
som inte är ett behov bland människor, men ett måste för
den kapitalistiska ekonomin.
I den amerikanska regeringen sitter det aktieägare som har haft stora aktieportföljer
i just vapenindustrin. De gör med andra ord sig själv och sina affärskollegor
en tjänst när de går ut i krig och det faktum att stödet
till valkampanjerna till stor del kommer från vapenföretagen gör
bilden tydligare av det är politiska motiv som ligger bakom.
Energi i kris
Att världen också lider av en energikris förmildrar inte omständigheterna,
enligt Norska dagsavisen kommer oljeenergiförbrukningen i USA att fördubblas
på en tioårsperiod, vilket får förödande konsekvenser
för vår västliga ekonomi om inte tillgången på olja
säkras. Det faktum att Irak och Venezuela håller världens största
oljereservrar förklarar varför just USA är intresserade i dessa
områden, vilket i sin tur förklarar oroligheterna i områdena.
Efter Afghanistankriget har amerikanerna byggt pipelines genom de nu kontrollerade
områden, vilket också det tydliggör var de politiska motiven
bottnar. Det som anklagades för att vara kommunistpropaganda då är
i dag ett faktum.
Ekonomiska kriser
Den kris världsbörserna upplever idag är den värsta sedan
kraschen 1928, något som påverkar så nära som vår
kommunalekonomi med våldsam effekt. De ekonomiska kriserna kommer av att
marknaden stagnera. Det leder till arbetslöshet, rovdrift på arbetarnas
rättigheter och ökad privatisering, detta för att kunna möjliggöra
en ökad profit inom sina egna områden. Men de ekonomiska expansionsmöjligheterna
är väldigt begränsade inom de egna områdena eftersom konsekvenserna
blir en fattigare befolkning med oroligheter som följd. Konsekvensen blir
att man måste söka sig utanför sina egna och sina bundsförvanters
ekonomiskt kontrollerade områden för att säkra sin överlevnad.
Den globaliseringsprocess vi ser i dag drivs fram av detta behov och konsekvenserna
blir ren desperation i stora områden.
Det är dock alltid bättre att ha kaoset på håll än
att ha det på sin egen bakgård, varför utsugningen av den fattiga
världen inte ses som ett problem, utan som en möjlighet och lösning.
I regel blandar man detta med en retorik där man säger sig ta till
denna lösning för sitt land och sitt folk. Resultatet blir att befolkningen
identifierar sig med kapitalets behov för ny marknad och ser att om de
kan ta sig ur sin egen situation genom detta så är det också
det bästa som kan göras. "Hellre de än jag.” Steget
är inte långt till en fascism och konsekvenserna blir därefter
också.
Påståendena om att det skulle vara en idealistisk kamp mot ondskan
och terrorn är en retorik för att få folket att sluta upp bakom
angreppen, men när man ser på historien och de ekonomiska motiven
förstår man snabbt att det inte är mer än en fasad.
Case study: Irak
Ta Saddam Hussein som exempel. Det var med hjälp av CIA han kom till makten
i Irak, då var han USA-vänlig och en viktig bricka i det imperialistiska
maktspelet i området. Han fick tillgång till vapenteknologi, så
som kemiska stridsmedel och kärnvapen av USA och när han använde
senapsgas mot kurderna i Halabja 1988 blev inte kommentarerna grövre än
att "He's a bastard, but he's our bastard". Med andra ord kan det
inte vara massförstörelsevapnen eller bristen på demokrati som
driver Irakintresset framåt. Inte heller kan det vara det att de amerikanska
politikerna har ett humanitärt intresserade av det irakiska folket. Det
var ju trots allt de som sprängde vattenreningsanläggningarna i Irak,
lämnade kärnavfall och genom det lyckats döda 500 000 barn. I
raderna av text som spys ut av Amerikansk press, som också de har intresse
av att den västliga ekonomin går bra, far man inte höra någonting
om att de faktiskt har fortsatt bomba Irak ända sedan Gulf-kriget fick
sitt slut.
Terrorism är per definition "(riktade) våldsaktioner i politiskt
syfte" och Krig är "strid med vapen mellan stater"; Politiska
syften finns det gott om, de mest uppenbara från den västliga världens
planhalva. Krig är våld och krig har politiska syften.
Ordet Terror definieras "(politiska) våldsaktioner som drabbar blint"
och krig drabbar blint, i största utsträckning de civila.
Krig ÄR terrorism fast med en större budget! Hur bekämpar man
då terrorismen?
Det är uppenbart att kriget mot terrorismen inte är någon lösning
på de problem det kapitalistiska systemet upplever i dag och det är
ett faktum att det inte heller finns några andra lösningar för
dess fortlevnad. Inom en troligtvis snar framtid kommer vi nå den punkt
då det inte längre går att expandera. Om det är när
naturresurserna är slut eller när halva jordens befolkning dött
av svält, bomber och sjukdomar är omöjligt att svara på,
men det blir allt tydligare att kapitalexpansion inte är en fungerande
ekonomi i en begränsad värld. Vårt rådande ekonomiska
system lever på övertid och möjligheterna för dess och
vår överlevnad minskar i rasande fart. Krig kommer ständigt
att blossa upp och vi som vanliga arbetande människor har inget att vinna
på det. Vi behöver få slut på desperationen och enda
möjligheten är att ha en socialekonomi som sätter naturens och
människornas behov i fokus. Vi är människor och med "vi"
räknas självklart det irakiska och afghanska folket med. För
makteliten är det sak samma om det är du, jag eller Sagir som dör
av 10 000$ bomber. Hade de varit intresserade av människorna hade de inte
fällt bomber eller ljugit åt dem.
I Iraks fall hade det inte varit några problem att stötta oppositionen
i landet om man var intresserad av att lösa de problem det irakiska folket
lider av; Men risken finns ju att man då inte får kontroll över
områdena och då bjuder man ju djävulen till sin egen bakgård.
Christer Olofsson, SKU