Arbetslöshetsersättning - ekonomiskt stöd
för dig som är arbetslös.
Jag hade här tänkt berätta lite om arbetslöshetsersättning
och av mina egna erfarenheter kring ämnet.
Vad a-kassa är vet nog de flesta, men vad som gäller för att
få "ekonomisk hjälp" är nog inte riktigt lika klart.
Vissa äldre, kanske aldrig ens kommit i kontakt med a-kassan, utan har
fått arbeta hela sitt liv utan att ha behövt bekymra sig över
arbetslöshet och dess konsekvenser. Vad som gäller för a-kassan
är inte något konstant, utan det ändras allt eftersom. Det är
t ex. regeringen som bestämmer storlek på högsta dagpenning
och grundbelopp.
Är man arbetslös så kan man under vissa omständigheter
få rätt till ekonomisk hjälp när man söker jobb, men
endast som en tillfällig lösning. Vid besked om att man riskerar att
bli arbetslös så måste man först och främst vända
sig till AF, Arbetsförmedlingen. För att få ersättning
så måste man besöka AF första dagen man är arbetslös.
Arbetslösersättningen betalas ut i två olika former, antingen
som grundbelopp eller som inkomstrelaterad ersättning.
Grundbeloppet är ett fast belopp för dig som inte är medlem i
en a-kassa eller som inte varit medlem tillräckligt länge. Det betalas
ut tidigast från den dag du fyller 20 år.
Inkomstrelaterad ersättning beräknas på din tidigare inkomst.
Man måste ha varit medlem i en a-kassa (fackförbund) under minst
12 månader (medlemsvillkor) innan man kan söka inkomstrelaterad ersättning.
Samt att man måste ha uppfyllt ett arbetsvillkor under medlemstiden.
Regler för att få arbetslöshetsersättning Du söker
arbete aktivt och är inskriven på Arbetsförmedlingen, är
beredd att ta lämpligt erbjudet arbete och besöker förmedlingen
på de tider som anges.
Du medverkar tillsammans med arbetsförmedlingen till att en handlingsplan
upprättas senast inom tre månader från det att du anmälde
dig som arbetslös.
Du har uppfyllt ett arbetsvillkor under de senaste 12 månaderna innan
du blev arbetslös, eller
Du har uppfyllt ett studerandevillkor. Studerandevillkoret är ett alternativ
bara för den som inte uppfyller ett arbetsvillkor.
Om man är egen företagare så gäller speciella regler Arbetsvillkoret
för både, grundbelopp och inkomstrelaterad ersättning är:
Att man under de senaste tolv månaderna innan du blev arbetslös måste
ha arbetat minst 70 timmar i månaden i minst sex månader, eller
minst 450 timmar fördelat på sex sammanhängande månaders
arbete. Då måste det finnas minst 45 timmars arbete varje månad.
Man får endast tillgodoräkna vanligt förvärvsarbete i arbetsvillkoret.
Det forns vissa saker man kan kringgå beroende på om man till exempel
varit sjuk, gjort totalförsvarsplikt, gått på viss utbildning,
deltagit i vissa arbetsmarknads politiska program eller vårdat eget barn
som är under två år. Sådant får man kolla upp mer
noggrant med AF.
I dag så finns det även något som kallas Studerandevillkor.
Med det så menas att, om man studerat och studierna är fullföljda
och avslutade kan man ha rätt till ersättning utan att uppfylla arbetsvillkoret.
För det gäller att studierna ska ha varit över grundskolenivå
och på heltid i minst ett läsår samt varit studiemedelsberättigade.
Man ska direkt efter utbildningen ha varit anmäld hos AF minst 90 dagar
eller ha arbetat tre månader under tio månader (ramtid) räknat
från utbildningens slut. De 90 dagarna kallas kvalifikationstid.
Ersättningen, hur mycket och hur länge?
Ersättningen betalas ut som dagpenning, högst fem dagar per vecka.
Ersättningsdagarna minskar om man arbetar. Det samma gäller för
om man är sjuk eller om man på något annat sätt är
förhindrad från att ta arbete. Den inkomstrelaterade ersättningen
grundar sig på hur mycket man har arbetat tidigare och vilken inkomst
man haft. Ersättningen är högst 80 procent av tidigare inkomst.
Högsta ersättningen är 730 kr per dag under de 100 första
dagarna, under resten av perioden 680 kr/dag. För att kunna uppnå
högsta beloppet så måste man ha tjänat minst 20 075 kr/månad.
Har man tillsvidareanställning på deltid kan man få rätt
till förhöjt belopp i 20 kalenderveckor inom de första 100 dagarna
i ersättningsperioden. Särskilt utbildningsbidrag (UBS) samt aktivitetsstöd
kan också lämnas med förhöjt belopp. Grundbeloppet som
inte är inkomstrelaterat, är 320 kronor per dag för den som heltidsarbetat
eller uppfyllt studerandevillkoret och som söker heltidsarbete.
Dagpenningen är skattepliktig och pensionsgrundande. A-kassan drar preliminär
skatt.
Ersättningen får man i högst 300 dagar = en ersättningsperiod.
För ny period så måste man ha ett nytt arbetsvillkor. Men man
kan få ersättningsperioden förlängd med 300 nya dagar fast
man inte uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. Det om AF bedömer att man inte
bör erbjudas plats i den så kallade "Aktivitetsgarantin".
Det beslutar a-kassan(facket) om.
Angående karens så måste man uppfylla ett "karensvillkor".
Det betyder att det under de fem första dagarna som man är arbetslös
så betalas det inte ut någon ersättning. Karens ska göras
en gång före varje ny ersättningsperiod.
Man ska tydligen straffas om man är arbetslös
Det är många i dagens samhälle som tvingas att överleva
på ersättning från Akassa, på grund av arbetslöshet,
inte allt för sällan i kombination med socialbidrag. Myndigheter,
högt uppsatta pekar gärna ut arbetslösa, "stämplande"
som lata människor som hellre ligger hemma på sofflocket än
jobbar. Det speglar även av sig på många av de som har jobb,
vanliga arbetare kan till exempel tycka att det är fel att de som "jobbar"
och betalar skatt ska betala för lata dagdrivare. Men det nämns allt
för sällan om det konstigt uppbyggda systemet som inte ger många
arbetslösa så många val. Ta som ett exempel om man uppnått
högsta ersättning från a-kassan och blir arbetslös, det
är dåligt med jobb och framför allt inom det yrkesområdet
som man utbildat sig, vad gör man? Man kan hoppa på något annat
jobb, det som erbjuds, men med stor risk att då få sänkt a-kassa
för att lönenivån på det nya jobbet är betydligt
lägre än det som man tidigare hade. Arbetsförmedlingen kan inte,
idag i alla fall, inom ramen för vad som anses vara "lämpligt",
tvinga en att ta ett arbete där man går ner i lön så mycket
att ens ersättning kommer att sänkas. Med samma motiv som varför
man som arbetslös skulle tacka ja till ett jobb, som inte är "lämpligt"
och ger en mindre dagpenning än den man har om man stämplar. För
den skull så ska ersättningen inte sänkas. Men just detta med
ordet "lämpligt", vilket jobb och vilken lön som är
det och vem som bestämmer sådant? I faktabladet om arbetslöshetsersättning
som finns att hämta på närmaste Arbetsförmedling står
det att läsa:
Tacka ja till våra förslag
"För att du ska ha rätt till ersättning från a-kassa
måste du tacka ja till Arbetsförmedlingens förslag om lämpligt
arbete eller erbjudande om till exempel arbetspraktik, arbetsmarknadsutbildning
eller aktivitetsgarantin. Detsamma gäller om du blir erbjuden arbete direkt
av en arbetsgivare. Du måste också aktivt söka arbete på
egen hand. Det innebär att du själv gör vad du kan för att
hitta ett arbete. Om du kan få ett arbete utanför ditt yrkesområde
måste du säga ja till det om arbetsgivaren bedömer att du kan
klara arbetet. Under de första 100 dagarna (cirka fem månader) av
en ersättningsperiod kan du begräsa ditt arbetssökande till lämpliga
arbeten inom ditt yrke och inom normalt pendlingsavstånd. Därefter
måste du vara beredd att söka arbete inom andra yrken och att pendla
längre
bort eller flytta för att få ett arbete. Arbetsförmedlingen
kan tala om vad som är normalt pendlingsavstånd på din hemort.
Om du inte har minderåriga barn krävs att du ska kunna vara borta
från hemmet upp till tolv timmar per dag. Detta gäller under hela
ersättningsperioden."
Här får man klart och tydligt beskrivet av vad man som arbetslös
kan bli tvungen att göra. Men det nämns inget om vad som är "lämpligt"
och inte. Självklart så är det en fråga från fall
till fall, från arbetsförmedling och kommun att komma fram till.
Men som det ser ut i brukssamhällena i norr och i inlandskommunerna, med
den allt växande arbetslösheten och utflyttning eller nedläggning
av bland annat kärnindustrier så börjar detta "tvånget"
att allt mer ta fart. Det har inte märkts så mycket än, för
ungdomarna flyr självmant (!?) arbetslösheten och tristessen för
att söka lyckan i storstäderna. Det blir en form utav arbetslöshetsexport
som givetvis gör sig fint i statistiken, men där och endast där.
Förövrigt står det att läsa i tidigare nämnt faktablad:
Nedsättning av ersättningen
"Om du tackar nej till lämpligt arbete eller program måste du
ha godtagbara skäl till detta, annars riskerar du att få nedsatt
ersättning under en tid. Arbetsförmedlingen informerar då din
a-kassa om att du tackat nej och varför. Det är sedan a-kassan som
avgör om din ersättning ska sättas ned. Första gången
du tackar nej till ett arbete kan ersättningen sättas ned med 25 procent
i 40 ersättningsdagar (8 veckor). Om du tackar nej en gång till kan
ersättningen sättas ned med 50 procent i ytterligare 40 ersättningsdagar
(8 veckor). Tackar du nej en tredje gång
under samma ersättningsperiod upphör rätten till ersättning
helt. Du måste i sådant fall uppfylla ett nytt arbetsvillkor innan
du kan få ersättning igen. Du fortsätter att vara anmäld
på Arbetsförmedlingen även om din ersättning är nedsatt."
Avstängning från ersättning "Om du själv sagt upp
dig från ett arbete eller avbryter ett program utan giltig anledning kan
du bli helt avstängd från ersättning i högst 45 dagar (nio
veckor). Om detta inträffar under samma ersättningsperiod kan rätten
till ersättning upphöra helt. Du måste i sådant fall uppfylla
ett nytt arbetsvillkor innan du kan få ersättning igen. Om du blir
avstängd måste du fortfarande söka arbete genom arbetsförmedlingen.
Annars kan du förlora ersättningen för en längre tid."
Då var vi där igen, "lämpligt" arbete, tacka nej och
bestraffas, hårdare och hårdare behandlad och bemött av myndigheter,
för att snälla kapitalisten inte vill köpa min arbetskraft. Sedan
får du börja om från början, förmodligen snällare
och beskedligare och fortsatt anmäld på Arbetsförmedlingen.
Passar bättre att kalla den Arbetsförmodligen eller varför inte
Arbetsförnedringen. Till och med förmedlarna tappar sugen, när
det inte finns något att förmedla. Varför de sätter sådana
här lagar och regler är för att kunna tvinga den ständigt
växande arbetslösa massan till underkastelse. Arbetslösa börjar
fundera om det är de själva det är fel på. Mottot från
staten tycks vara: "Belasta och tyck synd om dig själv, bara du gör
det på våra villkor."
Gällivare kommun - arbetslöshetens högborg Jag är född
och uppvuxen i Gällivare kommun, närmare bestämt i Malmberget.
Vet inte i dagsläget hur hög arbetslösheten är, med tanke
på att väldigt många är i åtgärdsprogram samt
att ungdomarna flyr kommunen i en strid ström. Den öppna arbetslösheten
har legat mellan 1215 procent, så gissningsvis så är den totala
över 20 procent. Det hade samtidigt varit ett intressant scenario att se
om fem stycken årskullar i följd av avgångsklasser, studenter
stannade kvar. Vad hade siffrorna i statistiken då varit?
Mina egna erfarenheter av a-kassan är färska. Blev berättigad
först i februari 2002, fast jag gick ut gymnasiet redan i mitten av 90-talet.
Som utbildad elektriker så jobbade jag sommaren och en bit in på
hösten direkt efter examen. Gick med i facket, Gruv 4: an (numera Metall)
samma sommar och har sedan dess kontinuerligt betalat fackavgift. På den
tiden så var Studerandevillkoret inte riktigt likadant, de gjorde om i
systemet just vid den tiden så jag blev aldrig berättigad till något
grundbelopp den dag jag fyllde 20 år. Sedan så har det varit sommarjobb
och ströjobb, aldrig sammanhängande i ett halvår. Så jag
blev aldrig berättigad till a-kassa förrän efter sju års
tid som medlem i facket. Har alltid varit med i Metall fast jag jobbat inom
yrkesområden som ligger under andra fackförbund. Har tänkt att
det inte är någon idé att byta när det bara rör
sig om tillfälliga jobb. Men hösten 2001 så hoppade jag på
ett jobb som kock/kokerska, i ett företag som är ägt av kommunen
och landstinget, som producerar mat åt skolor, daghem, äldreboende,
hemtjänsten samt har restaurangservering på Gällivare lasarett.
Anställd som tillfällig personal, "springvick", rings ut
vid behov. Jobbar alltså inte heltid om jag inte har fått ett längre
vick för någon som är sjukskriven. Vissa veckor kan det bli
en strödag hit och en strödag dit i något av produktionsköken
eller i skolornas mottagningskök.
Efter sex månaders arbetande, utan ersättning på arbetslösa
dagar, så ansökte jag om ersättning från a-kassan och
blev beviljad, hade uppfyllt kraven. Ersättningen visade sig vara väldigt
låg, lönen är inte dålig, men när det även grundar
sig på arbetade timmar så blev den som den blev. Detta var inget
som jag visste innan, medan jag jobbade. Gick på 75 procents scheman och
dylikt, var glad för att få lite pengar i fickan att röra sig
med. Sedan när man blivit beviljad ersättning så stämplar
man de dagarna man inte får jobba och är rätt nöjd med
det. När jag hade jobbat över ett halvår till och mycket heltid
så tog jag kontakt med facket för att få en ny prövning
på ersättningsbeloppet. Men det visar sig inte gå, för
jag har stämplat under den gångna tiden som ny beräkning skulle
göras på. Ska man kunna få högre "stämpling"
så är man satt i samma sits som när man kämpade för
att bli beviljad a-kasse ersättning. De dagarna du inte har jobb får
du gå utan pengar. Stämplar du en enda dag under 6 månaders
perioden i fråga så tillgodoräknas inte en ny prövning
för högre ersättning.
Detta var inget som man hade blivit informerad om från någon Arbetsförmedling,
utan något som man måste ta reda på själv. Alla ens arbetskamrater
tog det också för givet att man stämplar de dagarna man inte
jobbar om man går på vikariat. Alla såg det som en självklarhet.
Jobbar man ibland bara runt 100 timmar i månaden, eller mindre så
stämplar man för att få det gå ihop ekonomiskt. Vad har
man för val? Sedan så underlättar det inte att företaget
man jobbar åt varslar 44 stycken av sina anställda, cirka .( av bemanningen.
Det ska gås över till "cock & chill" metoden för
matlagning och hantering så det kommer med andra ord inte behövas
personal, enligt de visa, samtidigt som de ljuger om att det kommer bli billigare
Med de förutsättningarna så ges man nog ingen möjlighet
som vikarie att jobba några sex månader i följd utan att behöva
stämpla.
Stämpla eller icke, det är frågan?
Under alla dessa år som man gått utan ersättning från
a-kassan så har de heller inte kunnat hota en med repressalier det är
en fördel, men samtidigt så måste man då söka pengar
någon annanstans ifrån. Jag har klarat mig förhållandevis
bra utan att ha behövt blanda in sociala myndigheterna mer än en gång
(Då pga. att lönen skulle komma en månad längre fram).
Får man jobba då och då och har något sinne för
ekonomi så får man det att gå ihop. Det behöver inte
vara omöjligt att leva utan a-kassa fast man är arbetslös. Det
talas i samhällsdebatten ofta om hur synd det är för de som tvingas
leva på a-kassa och vad de måste göra för att få
sin ersättning, ALU-anställningar, diverse arbetsmarknadsåtgärder
man hamnar i etc. Visst, det kan vara synd om dem, men varför tas det aldrig
upp om dem som inte ens har kommit in i hjulet? De som har varit med i facket
i många år men aldrig blivit berättigad till någon ersättning?
Detta måste ses över, för detta komplexa samhällssystem
skapar komplexa situationer.
Nu när man är berättigad till a-kassa så kan de hota med
att successivt minska den eller för att i slutändan helt stänga
en ute från den. Jag tror att, med vetskap och erfarenhet i ämnet,
så kan man nog ändå bemöta en sådan situation. För
om man har hamnat i en sådan så har man nog redan varit förberedd,
man har inte accepterat de kraven som ställts på en och på
så sätt varit beredd på vad som kan hända. Hade jag i
dagsläget blivit arbetslös så hade min ekonomiska situation
blivit besvärligare än om jag inte fick "stämpla".
Då hade jag först fått göra beräkningar på
hur mycket/lite jag hade fått ihop i månaden genom a-kasse ersättning.
Sedan så hade jag fått gå till det sociala med resultatet
och fått be dem komplettera det som saknas, för att få det
gå ihop. Hade jag inte haft ersättning från a-kassan så
hade jag direkt kunnat gå det sociala och de hade gjort en kalkyl över
hur mycket jag är berättigad. Det blir alltid besvärligare, mer
byråkrati, ju fler instanser, myndigheter som är inblandade.
Stämpla eller icke, det är frågan? Det är upp till var
och en att bestämma och göra sina utvärderingar. Jag tycker att
alla ni ungdomar (!?) som ännu inte har blivit berättigad till ersättning
från a-kassan ändå bör se över hur mycket ni kommer
att få jobba och hur länge om ni blir erbjuden jobb. Kravet kan faktiskt
vara berättigat att få jobba heltid för att få ihop till
en dräglig a-kasse ersättning. De som redan är ute i förvärvslivet
ställer sådana krav om de kommer till en ny arbetsplats, den rätten
har även ungdomar!
De driver oss långsamt ut ur facket!
Det talas en del om det är någon vits med att vara ansluten i fackförbund.
Många ungdomar tycker att de inte tjänar något på att
vara med, att de endast får betala höga medlemsavgifter och att deras
röst ändå inte hörs.
Med den höga arbetslöshet som vi idag har och de få jobb som
finns så tvingas man ofta att söka sig utanför sitt yrkesområde.
Detta hattande mellan olika yrkeskategorier gör att ingen fast punkt finns,
man byter inte fackförbund för att jobba en kortare tid med annat
jobb. Man håller sig till ett fackförbund, ids inte vara aktiv när
man jobbar med något helt an
nat än inom sitt fackområde eller så struntar man i fack och
endast betalar till a-kassan. De driver oss alltså långsamt ut ur
facket, en hel samhällelig utrensning på sikt. Allt för att
göra det svårare för arbetare att agera och göra sin röst
hörd, sina rättmätiga krav som arbetarrörelsen genom historien
förskansat sig.
Jag tycker självklart att man ska gå med i facket. Är man med
i facket så kan man påverka, kanske inte ensam men om man är
flera. Många förtroendevalda inom facket har sålt sin själ,
ser uppdraget som ett avstamp för att komma högre upp i karriären
för att avsluta sina dagar hos SAF. Deras roll i mångt och mycket
har blivit att försöka förklara, övertyga arbetarna över
arbetsledningens förträfflighet och kloka beslut. Sådana personer
ska bort. Facket ska alltid ställa sig på arbetarnas sida, oavsett
vad det gäller. Alltid lyssna till arbetarna först, inte börja
förhandla enligt vad arbetsledning eller LO-ledning tycker. Vi får
inte tappa tron på fackföreningsrörelsen som helhet, den är
och blir vad vi arbetare gör den till!
Engagera er fackligt! Arbete åt alla!
6 timmars arbetsdag med bibehållen lön!
Lika lön för lika arbete!
Fredric Olofsson SKU Malmberget