Ingenting kan vara mer uppfriskande än att öppna Riktpunkt för
att där finna två unga arga fackföreningsmedlemmar och att de
dessutom är ungklubbister gör inte saken sämre, tvärtom.
Håkan Jönsson och Fredrik Olofsson slår dessvärre in vidöppna
dörrar i sin befriande ilska. Det är misstag som man får och
skall göra ibland när man är ung och arg.
Man kan lite förenklat säga att Håkan Jönsson skäller
upp vårt gemensamma fack, Byggnads för att inte försvara byggeleverna
när de fullgör sin praktik ute på arbetsplatserna. Låt
oss först och främst slå fast att byggnadsarbetarens yrke är
ett svårt och komplicerat yrke som det tar åratal att behärska.
Bara det faktum att man fullgjort sin lärlingstid och blivit fullbetald
innebär inte att man för den sakens skull är fullt utbildad.
När det gäller ungdomsutbildningen så är det så att
det är skolan som hela tiden har ansvaret för eleverna, alltså
även när utbildningen är förlagd till en arbetsplats. Det
innebär att något anställningsförhållande mellan
eleven och byggföretaget inte råder, därför kan inte Byggnads
gå in och förhandla om ersättningen till eleverna. När
skolutbildningen är avslutad gäller däremot ett vanligt anställningsförhållande
och Byggnads förhandlar då för lärlingarna och deras löner.
Det är ganska okomplicerat då lärlingslönerna är procentuellt
kopplade till det övriga arbetslagets förtjänst. Några
ungdomslöner, d v s lönenivå baserad på ålder, finns
inte inom Byggnads avtalsområde, förutom vid feriearbete. Feriearbete
innebär att någon ungdom vanligtvis följer med sin pappa för
att jobba på jul- och sommarlov.
Vidare är det så att Byggnads elever får när de går
i årskurs tre möjlighet att bli medlemmar i Byggnads. Vid detta tillfälle
erbjuds också eleverna en facklig grundutbildning. Den kan ske på
lite olika sätt i landet men det är ganska vanligt att man gör
som vi inom avd 26 gör. Vi tar med oss alla avgångselever som vill
till en kursgård där vi under två dagar går igenom vad
som gäller i arbetslivet, facket. A-kassan osv. Själv har jag vid
ett tiotal tillfällen medverkat vid dessa utbildningar och då har
min uppgift varit att ge ungdomarna en första marxistisk introduktion.
Jag har i detta arbete utgått från Leo Hubermans socialismens ABC.
Håkan Jönsson efterlyser också att Byggnads skulle vara mer
aktivt för att ge byggeleverna en schemabunden facklig utbildning. Det
kravet delar Håkan med Byggnads, problemet är att det är rektorn
som bestämmer. Däremot går det alltid att tillsammans med lärarna
diskutera frågan, det brukar gå ganska lätt då många
av lärarna har varit byggnadsarbetare och därför är bekanta
med sina gamla kollegor. Här i Gävle och avdelning 26 är det
inte ovanligt att skolan lägger in lektioner på våra fackliga
möten, senast skedde det på vårt årsmöte. Ett mycket
uppskattat inslag.
Håkan Jönsson tar också upp frågan om Byggnads fastighetsinnehav.
Sant är att Byggnads tidigare ägde mängder av fastigheter runt
om i hela Sverige. Det var i huvudsak konfliktfonderna som var placerade i dessa
fastigheter. Det där innebar ett etiskt och även politiskt problem
och dessa fastigheter är nu sålda. Byggnads dåvarande ekonomichef
var så stark motståndare till detta att han fick sparken. Numera
äger Byggnads bara en fastighet och den ligger i Stockholm. Anledningen
till att även vi kommunister i förbundsfullmäktige röstade
för den affären är att om vi skall kunna rekrytera personal till
förbundet från hela landet måste vi kunna erbjuda lägenheter
till de som flyttar till Stockholm, några lyxlägenheter finns inte.
Fredrik Olofsson gör ett misstag som på intet sätt är ovanligt,
han sätter likhetstecken mellan facket och A-kassan. Det är inte ovanligt
att man tror att det är facket som bestämmer över A-kassan och
därmed också över vilka som eventuellt skall stängas av
eller bli föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Så är det inte. Det är AMS som gör detta. Däremot
är det en stor facklig styrka att A-kassan hanteras av det lokala facket.
Inte minst är det viktigt för oss byggnadsarbetare. Kopplingen mellan
fack och A-kassa upplevs av många som naturlig, det är ett av de
viktigaste skälen till att man från politiskt håll sedan 10
år tillbaka hela tiden tafsar på A-kassans organisation. Folkpartiet
och Kristdemokraterna ser helst att hela A-kassesystemet flyttas över till
Försäkringskassan .Detta för att en gång för alla
riva sambandet mellan fackförening och A-kassa.
Många förbund, bland annat Handels och Kommuna,l har centraliserat
sina kassor med för medlemmarna katastrofala resultat. Det är inte
ovanligt att arbetslösa medlemmar fått vänta i mer än tre
månader på sin ersättning. Så ska vi inte ha det inom
Byggnads. .Det är därför av yttersta vikt att Byggnads medlemmar
deltar idet remissarbete som nu pågår inom förbundet beträffande
vår A-kassa. Remisstiden går ut den 1 juni och skall ta ställning
till hur A-kassan skall se ut from 2005.
Kravet för inträde i Byggnads A-kassa är medlemskap i 1 år
samt att man arbetat minst 6 månader och haft en arbetstid på minst
70 tim/mån. Max ersättning som kan utgå är 730 kronor
per dag.
Sammanfattningsvis kan man säga att vi kommunister alltid haft ett hyggligt
inflytande i Byggnads och det har vi även i dag. Det märks inte minst
på Byggnads kongresser att det alltid finns kommunister bland ombuden
och det kommer det att finnas även framgent. Däremot skulle vi kunna
uträtta betydligt mer inom facket om vi samordnade våra resurser
lite bättre. Som det nu är gör var och en lite som de själva
tycker. Vi har stora utmaningar framför oss som skulle må bra om
kommunisterna var lite mer genomtänkta, inte minst när det gäller
lönesystemets framtida utseende. Andra frågor som kräver diskussioner
är hur de framtida lokalavdelningarna skall se ut. En annan viktig fråga
som är akut gäller varifrån kommande ombudsmän skall komma.
Åldersstrukturen på våra ombudsmän är sådan
att det inom 5 år måste anställas minst 50 stycken. Varifrån
skall dessa komma? Gör vi inget är risken uppenbar att man dammsuger
SSU och då kan det bara gå åt pipsvängen.
Lars Lundberg