Den 14 mars hade USAs intressekontor i Havanna (se nedan) bjudit in ett 30-tal "oberoende journalister" m fl till "Första Nationella Seminariet om Journalistisk Etik". Den supermakt som sedan över 40 år bedriver kriminell ekonomisk krigföring mot Kuba bjuder till "Nationellt" möte! Så mycket tydligare kan supermaktens anspråk på överhöghet inte uttryckas.
Den nuvarande chefen för intressekontoret, som tillträdde i september,
har mer oförblommerat än sina föregångare ägnat all
sin tid åt att besöka de grupper och individer runt om på Kuba
som samarbetar med USA, för att stödja dem materiellt och politiskt.
Han har personligen tillryggalagt över 1000 mil - Kuba är ca 100 mil
långt och ca 10 mil brett - i detta syfte. Han har medverkat vid möten
med de USA-stödda grupperna och deltagit i överläggningar om
hur arbetet ska bedrivas för att rättfärdiga och skärpa
USA-blockadens effekter och störta regeringen.
Sådant är normalt inte tillåtet för diplomater. Enligt
de konventioner som reglerar de mellanstatliga förbindelserna är det
diplomaternas uppgift att företräda sina hemländer gentemot värdländerna,
men de får inte bedriva politisk aktivism i värdländerna. Som
blir alltmer bekant och uppenbart anser sig USA inte bundet av internationell
lag, och denna verksamhet på Kuba har trappats upp påtagligt under
90-talet, för att med James Canson alltså gå så långt
som att göra anspråk på ordna "Nationella" evenemang.
Redan innan detta senaste brott mot internationella konventioner hade den kubanska
regeringen varnat Canson, och USA, att den inte tänkte tolerera hans aktiva
omstörtande verksamhet. Och varnat att om inte detta upphörde skulle
Kuba överväga att säga upp avtalet om intressekontor. Med tanke
på W Bush´s upptrappade ekonomiska och politiska krigspolitik har
kubanerna inte mycket att förlora på att beröva USA-regimen
denna plattform.
Måndagen 17 mars visade kubansk TV ett utförligt reportage om James
Cansons verksamhet och uttalanden och på onsdagen den 19:e begränsade
Kuba rörelsefriheten för de drygt 50 USA-diplomaterna. De måste
nu begära tillstånd för resor utanför Havannas län.
Och samma dag arresterades de som deltagit i "seminariet" på
USAs intressekontor den 14:e mars, och anklagades för samarbete med fientligt
sinnad utländsk makt, dvs USA som bedriver ekonomisk krigföring och
stöder terroristaktioner mot Kuba.
Att Folkpartiet och förhärskande massmedia i USA och Sverige tolkar
detta som ett övergrepp på samarbetsmännens mänskliga rättigheter
beror naturligtvis på deras uppslutning kring USA-regimens självsyn
som demokratins och frihetens högborg med rätt att tillsätta
och avsätta regimer i andra länder. De som uppfattar USA som en arrogant
supermakt som eftersträvar världsherravälde är snarare förvånade
över att Kuba så länge tillåtit medborgare att samarbeta
med USAs intressekontor.
Grym och omänsklig behandling av kubaner i USAs fängelser
Det hör till saken att USA inte bara stöder och skyddar terroristaktioner
mot Kuba, utan också fängslar dem som avslöjar denna verksamhet
och utsätter dem för grym och omänsklig behandling.
USAs intressekontor i Havanna
Dåvarande president Carter öppnade 1977 dialog med Kuba och de kom
överens om att etablera intressekontor i respektive länder i avvaktan
på lämpligt tillfälle att återuppta de diplomatiska förbindelser
som USA bröt 3 januari 1961, inför invasionsförsöket i Grisbukten.
Men det blev inget mer, för 1979 segrade sandinisterna i Nicaragua, och
Carter återgick till traditionell härskarpolitik gentemot Latinamerika..
Idén med intressekontoren var att kunna sköta konsulära ärenden,
visum mm. Men mycket snart blev USAs intressekontor i Havanna centrum för
omstörtande verksamhet. Med jämna mellanrum har kubanska myndigheter
och media avslöjat hur de drygt 50 USA-diplomaterna aktivt arbetat för
att bygga upp sabotageverksamhet och grupper av femtekolonnare på Kuba
som samarbetat med intressekontoret för att stärka den ekonomiska
blockaden, och på 90-talet skapa en s k dissidentrörelse. Hundratals
miljoner kronor har använts för detta och antalet smågrupper
har vuxit i takt med penningströmmen till att bli ett drygt hundratal bestående
av vardera en handfull personer. De presenteras i västvärlden som
"oberoende" journalister, bibliotek, partier, fack mm men är
i verkligenheten helt och hållet USA-beroende. En del av dem får
också stöd från regeringar i EU, framför allt Spanien,
men också från politiska partier i Sverige som Folkpartiet och KDU.
Eva Björklund