MALMÖ -- Khaled Bayomi ser lite förvånad ut när den amerikanska
officeren i tv beklagar att de inte har resurser att hejda plundringen i Bagdad.
- Jag råkade vara på plats just när USA-trupperna uppmanade
folk att inleda plundringen.
Khaled Bayomi for från Malmö till Bagdad som mänsklig sköld
och kom fram samma dag som striderna började. Om detta kan han berätta
mycket och länge, men det intressantaste är nog hans vittnesmål
om plundringsvågen.
- Jag hade hälsat på några vänner som bor vid ett nergånget
område strax bortom Haifaavenyn på Tigris västra sida. Det
var den 8 april och striderna var så hårda att jag inte kunde ta
mig tillbaka till andra sidan floden. På eftermiddagen blev det alldeles
tyst och fyra amerikanska pansarfordon ställde upp sig i utkanten av slumområdet.
Från stridsvagnarna hördes ivriga rop på arabiska som manade
befolkningen att komma fram till dem.
- Under morgonen hade alla som försökte ta sig över gatorna blivit
beskjutna. Men i den märkliga tystnaden efter allt skjutande blev folk
till sist nyfikna. Efter tre kvart vågade de första Bagdadborna sig
fram. Då sköt soldaterna de två sudanesiska vakter som stod
posterade utanför en lokal administrationsbyggnad på andra sidan
Haifaavenyn.
- Jag stod bara 300 meter därifrån när vakterna mördades.
Sedan sköt de sönder porten till byggnaden och de arabiska tolkarna
i stridsvagnarna uppmanade folk att ta för sig inne i byggnaden. Ryktet
spred sig snabbt och huset länsades. Lite senare krossade pansarfordonen
porten till justitiedepartementet, som låg i grannbyggnaden, och plundringen
fortsatte de är.
- Jag stod i en stor folkmassa som såg det tillsammans med mig. De deltog
inte i plundringen men vågade inte ingripa. Många hade tårar
i ögonen av skam. Nästa morgon spred sig plundringen till moderna
museet som ligger 500 meter längre norrut. Där var också två
folkmassor, en som plundrade och en som såg på med avsky.
Påstår du att det var USA-trupperna som initierade plundringen?
- Absolut. Avsaknaden av glädjescener gjorde att USA-trupperna behövde
bilder av irakier som på olika sätt demonstrerade avsky för
Saddams regim.
Bagdadborna rev ju en stor staty av Saddam?
- Gjorde dom? Det var en stridsvagn från USA som gjord det, strax intill
hotellet där alla journalister bor. Fram till lunchtid den 9 april såg
jag inte en enda sönderriven Saddambild. Hade folk velat välta statyer
hade de kunnat riva några av all små statyer, utan hjälp av
någon amerikanska stridsvagn. Hade det varit ett politiskt uppror hade
befolkningen vält statyer först och plundrat sen.
Hemma i Sverige är Khaled Bayomi doktorand vid Lunds universitet där
han sedan tio år undervisar och forskar om konflikterna i Mellersta Östern.
Han är mycket väl insatt både i konflikterna och i propagandakriget.
Är det inte bra att Saddam är borta?
- Han är inte borta. Han har upplöst sin arme i små, små
grupper. Det är därför det aldrig blev något stort slag.
Som stat kan man säga att Saddam upplöste den redan 1992 och har haft
en parallell stamstruktur som är helt avgörande i Irak. När USA
inledde kriget övergav Saddam staten helt och förlitar sig nu på
denna stamstruktur. Det var därför han övergav storstäderna
utan strid.
- Nu tvingas USA göra allt själva för det finns ingen politisk kraft inifrån som vill utmana den befintliga strukturen. Det två som kommit in utifrån lynchades direkt
Khaled Bayomi syftar på det som hände generalen Nazar al-Khazraji, som flytt från Danmark, och den shiamuslimska ledaren Abdul Majid al-Khoei.
De höggs i stycken med svärd och knivskars av en rasande folkmassa i Najaf, för att de ansågs vara amerikanska marionetter. Enligt den danska tidningen BT hämtades al-Khazraji av CIA i Danmark och förde honom till Irak.
- Nu har vi en ockupationsmakt på plats i Irak som inte sagt hur länge de ska stanna, inte angett någon tidsplan för civilt styre och inget datum för allmänna val. Nu väntar bara ett stort kaos.