Med blick på den rådande situationen i världen tränger
sig historiska paralleller på: München avtalet mellan Hitler, Chamberlain
och Daladier 1938 (Nazityskland, Storbritannien och Frankrike). Enligt Chamberlain
skulle avtalet innebära ” Fred i vår tid ”. Resultatet:
Hitler inledde med Englands och Frankrikes goda minne ockupationen av Sudettyskland
och Tjeckoslovakien och Tyskland lämnade Nationernas Förbund (NF).
Nu upprepar sig på sätt och vis historien. USA inledde invaderingen
av Irak påhejad av Blair, som i sin retorik framställer överfallet
mot Irak som en fredsinsats. Förenta Nationernas protest lämnade Bush
och Blair oberörda. I likhet med Hitler nonchalerar de världsopinionen.
Världsopinionen var splittrat 1938 i Nationernas Förbund. Likheten
med dagens FN är ett faktum.
Dåvarande Sovjetunionen fördömde ockupationen och gjorde försök
att få England och Frankrike att med gemensamma insatser hejda den tyska
imperialismens expansion – förgäves, inte minst därför
att båda delade den tyska fascismens målsättning att krossa
socialistiska Sovjetunionen.
Dagens imperialism strävar igen efter ”Lebensraum”, med samma
mål som Hitler på sin tid, att komma över oljefälten i
Kaukasus och Mellanöstern, från Balkan till Kinesiska gränsen.
Bush och Blair har samma mål.
Frankrike verkar fortfarande minnas 1938 och tagit lärdom av det misstag
som gjordes då med total tysk ockupation av Frankrike som följd.
Frankrike vill spela en egen roll och inte underordna sig en enda imperium,
därav ställningstagandet mot USA:s krig i FNs Säkerhetsråd
tillsammans med bland andra Ryssland som också fått betala ett högt
pris för imperialismens expansiva planer.
Sverige år 1938 var protyskt och såg Hitler och nazismen som världens
frälsare från kommunismen i likhet med Chamberlain och Churchills
England, samt Frankrikes Daladier. I och med Sovjetunionens seger i Stalingrad
1943 började Sverige vända kappan efter vinden och fick plötsligt
ett antinazistisk betraktelsesätt.
I dag verkar Sverige ha lika svårt att kunna se skillnaden mellan imperialistisk
expansion och världsfredens bevarande. Göran Persson och Anna Lindh
har stora problem med att bestämma vilken fot dom skall stå på.
Skall man följa Bush och Blair eller FN-stadgan och folkrätten?
Svenska folket verkar vara mer medvetna än vad den svenska regeringen ger
uttryck för.
Nu har den alltmer växande svenska fredsrörelsen fått Göran
Persson och Anna Lindh att svaja lite grand i rätt riktning, vilket måste
tolkas som en signal till alla krigsmotståndare att fortsätta och
förstärka sina ansträngningar att lemma in vårt land i
den internationella fredsfronten.
En viktig fråga, där det gäller att öka påtryckningarna
på regeringen är den svenska vapenexporten. Den svenska grundlagen
förbjuder export av svenska vapen till krigförande länder.
Men lagen verkar inte vara förpliktande för regeringens ställningstagande
utan kringgås med motiveringen om förväntade importproblem av
amerikanska komponenter till svenska vapensystem och att svensk vapenindustri
till stor del ägs av amerikanska och brittiska vapenindustrier. Tydligare
än så kan man inte bekräfta att svensk neutralitet och alliansfrihet
endast är tomma ord idag.
Sveriges suveränitet underordnas de intressen som styr världsimperialismens
affärer.
Likaså utgår demokratins tolkningar från en president som
är tillsatt genom domstolsmanipulationer efter ett presidentval där
inte mer än ca 25 procent av USA:s medborgare deltog.
Bush erhöll enligt domstolsutslaget 13 procent av de avlämnade röster.
Berättigad fråga: Kan man kalla detta för demokrati? Vem företräder
USA:s nuvarande president? Knappast det amerikanska folket, men väl den
amerikanska imperialismen.
Det tidigare hindret mot imperialismens expensionssträvanden var socialismen
med Sovjetunionen i spetsen. Efter socialismens och Sovjetunionens fall intensifierade
imperialisterna såväl i Europa som i USA sina expansionssträvanden.
Hotet mot dessa expansionsplaner kallas i dag för ” terrorism ”
och skall självklart nedkämpas enligt Bush och Blair. Men det är
de som med sina planer på världsherravälde står för
terrorismen i dag, så som Hitlers ”tusenåriga rike”
gjorde det för ett halvt sekel sedan.
Samma terrorism är bilden av 1930– och 40 talet som den i dag. Skillnaden finns bara i det att motståndet mot den imperialistiska terrorismen var bättre organiserad på 1930– 40 talet, tack vare socialismens och Sovjetunionens homogena struktur, än vad fallet är i dag.
Trots allt så går det upp för allt fler människor i vår
värld vad som är terrorism och krigshot och vem och vilka som administrerar
det hela.
Folkens strävan efter fred, demokrati och ett människovärdigt
liv kan vare sig bortförklaras eller bombas bort, hur hårt imperialismen
än kämpar.
Bror Wennström