FN:s generalsekreterare Kofi Annan, alltid beredd att följa order, har förklarat att han ser fram emot att få använda privata företagsarméer.
”I de fall vi behöver effektiva beväpnade soldater för att skilja mellan stridande och flyktingar ser jag själv gärna att vi anlitar ett privat företag för detta. Men världen i övrigt är kanske ännu inte beredd att på detta sätt privatisera freden.”
Blairregimen hänvisar till Kofi Annans stöd i den brittiska parlamentsrapporten ”Private military companies - options for regulations” från den 12 februari 2002. Detta är första gången ett officiellt regeringsdokument politiskt väcker frågan hur privata företagsarméer skall kunna användas och utvecklas globalt.
Som framgår av Kofi Annans uttalande är man dock medvetna om att det finns ett motstånd mot utvecklingen. I Frankrike antog senaten den 6 februari i år omedelbart en lagstiftning som skall hindra denna sorts krigsföretagande.
I Washington, London och Canberra stödjer man däremot utnyttjandet av privata företagsarméer, där vissa hoppas kunna ”skapa frivilliga legosoldater som är anställda hos privata företag för att sedan anlitas på kontraktsbasis för att föra krig för FN:s räkning”. En av de juridiska frågor som man vill lösa är att göra om Genevekonventionerna så att de skyddar också privata legoknektar.
Bland de första företagsarméerna fanns för tio år sedan Executive Outcomes från Sydafrika, Levdan från Israel, Sandline från Storbritannien och MPRI från USA, som utnyttjades i främst Angola och Sierra Leone av utländska oljebolag. Redan då anlitades de i viss mån direkt av internationella institutioner som Världsbanken.
Den franska tidningen Le Monde Diplomatique (april 2003) berättar hur industrin därefter vuxit enormt och hur privat anställda legoknektar numera dagligen verkar runt om i världen, utom varje nationell kontroll och som regel för Pentagons räkning: från Bosnien till Colombia, från Burundi till Kuwait. Många gånger verkar de hand i hand med privatfinansierade institutioner för välgörenhet, ”mänskliga rättigheter” och liknande.
Företagsarméerna är en del i globaliseringen och försvagandet av nationalstaten. De skall också ses i ljuset av övergången till professionella arméer i allt fler länder. Även i de länder som behåller den nationella värnplikten som Sverige privatiseras likväl många av de militära funktionerna: vaktuppgifter, underhåll och skötsel, planering, samverkan. Motsvarande privatisering sker när polisens uppgifter läggs ut på entreprenad till vaktbolag.
Den privata säkerhetsindustrin har idag en affärsomsättning
på mer än 50 miljarder dollar och två miljoner anställda,
varav 800.000 i Europa. Drygt 300.000 företag utför uppgifter åt
militären runt om i världen. Mer än 100 internationella militärföretag
arbetar i Afrika och i länder som Colombia och Indonesien. Dessa aktiebolag
tillhör de mest vinstgivande på börserna i New York, London
och Stockholm.
Den härskande liberalerna i de internationella finansiella institutionerna
och resten av den anglosaxiska världen försöker nu föra
fram denna utveckling ytterligare och finna lämpliga former för utnyttjandet
av privata militärföretag, konstaterar Le Monde Diplomatique.
En stor marknad öppnas genom ockupationen av Irak och den planerade privatiseringen av den irakiska nationen. Nya affärsidéer lär kunna prövas där, under Blairs fasta ledning och alltså som vanligt med Kofi Annans välvilliga bistånd.
DM