Bland det första som arbetarrörelsens pionjärer företog
sig att skapa var vid sidan av de fackliga organisationerna att skapa en arbetslöshetskassa.
Det gick så till att förutom fackföreningsavgiften så
erlade man en penning som gick direkt till arbetslöshetskassan. Ur denna
kassa kunde sedan medlemmarna vid arbetslöshet få lite bistånd
för att förhoppningsvis hålla svälten utanför dörren.
Med tiden och arbetarrörelsens mer framträdande roll i samhällsbygget
kom de lokala A-kassorna att hamna under samhällets ansvarsområde.
Tanken var och är att varje medborgare skulle ha en grundtrygghet vid arbetslöshet.
Man skulle inte bli tvingad att lämna gård och grund för en
ofrivillig arbetslöshet.
Vad som nu beskrivits är de rent ekonomiska skälen för inrättandet
av en allmän A-kassa. Samhället har genom arbetsmarkandsstyrelsen
AMS givits uppdraget att organisera dessa kassor. Ingen kan nog betona vikten
av att A-kassorna hanteras av personer som besitter branschkännedom. När
det gäller Byggnads kan det nära samarbetet mellan fack och A-kassa
inte nog betonas. Som ett bevis på vad branschkännedomen betyder
kan nämnas att när arbetslösheten under 90-talets värsta
år slog det ena bottenrekordet efter det andra och Byggnads avd 26 noterade
en arbetslöshet på 50,2 procent så lyckades kassan med bedriften
att ingen medlem blev utförsäkrad. Genom ett oförtrutet och icke
konventionellt tänkande lyckades kassan med bedriften att ingen medlem
blev hänvisad till socialtjänsten för sitt uppehälle. Detta
nära samband mellan fack och A-kassa är självklart ett faktum
som inte lämnar samhällets reaktionära tänkare någon
ro. Det har framförallt visat sig att Folkpartiet inte för sitt liv
kunnat förlika sig med det samband som råder mellan fack och A-kassa.
När det gäller arbetarklassen och A-kassan skall man också ha
i minnet att det inte bara är en rent ekonomisk fråga. Det är
en i allra högsta grad ideologisk fråga. Alla som vill ha och önskar
en seriös arbetsmarknad slår vakt om en väl fungerande arbetslöshetskassa.
Fp vill dumpa lönerna
Varför gör vi då detta? Låt oss för ett ögonblick
tänka tanken ut vad som skulle hända om samhällets mest reaktionära
folkpartister skulle få ett avgörande inflytande över A-kassan.
Låt oss för ett ögonblick anta att Folkpartiets alla önskedrömmar
om A-kassan skulle slå in och ersättningen till de arbetslösa
skulle låt oss säga minska med hälften till 350 kronor per dag.
Låt oss vidare anta att den drabbade skulle vara en ensamstående
förälder. Är det troligt att denne familjeförsörjare
skulle sitta med armarna i kors och lugnt och stilla konstatera att allt går
åt helvete? Naturligtvis inte. Den drabbade skulle naturligtvis inte sky
några medel för att trygga sin egen och barnens existens. Risken
är uppenbar att den drabbade skulle ge sig ut på arbetsmarkanden
med ett erbjudande om att arbeta för en lägre ersättning än
vad gällande avtal stipulerar. En lönedumpning skulle vara svår
att förhindra. En arbetsmarkand präglad av arbetsköparens godtycke
skulle snart vara oundviklig. Detta är naturligtvis vad Folkpartiets mest
reaktionära tänkare eftersträvar, men knappast vad arbetarklassens
organisationer vill, då vår önskan och krav är en seriös
och reglerad arbetsmarknad.
A-kassans finansiering
Finansieringen av A-kassan är ett annat tema som inte lämnar Folkpartiet
någon ro. Just nu betalar A-kassans medlemmar en symbolisk medlemsavgift
till A-kassan. Enligt Folkpartiets mest reaktionära och folkfientliga tänkare
så skall de s k egenavgifterna till A-kassan öka betydligt. På
sikt är naturligtvis önskedrömmen att egenavgifterna skall bli
så höga att folk av ekonomiska skäl avstår från
medlemskap. Detta i sin tur innebär då ofrånkomligt att Folkpartiets
variant av frihet kommer att ta över arbetsmarknaden, dvs den som säljer
sin arbetskraft billigast erhåller arbete.
Av den anledningen är det ytterst anmärkningsvärt att den nu
regerande (s)-regeringen på ett direkt uppdrag av sina samarbetspartier
miljöpartiet och vänsterpartiet fått ett direkt krav om att
omedelbart tillsätta en utredning om avgifterna till A-kassan. Enligt uppgift
i kanslihuset är miljöpartiet och vänsterpartiets krav på
utredningen baserade på viljan att bryta sambandet mellan fack och A-kassa.
Utredningen är redan satt i arbete. Men önskar miljöpartiet och
vänsterpartiet att bryta sambandet mellan fack och A-kassa är det
för arbetarklassen bara att konstatera att med sådana vänner
behöver man inga fiender.
Lars Lundberg