Jag är kommunist. Jag tror på ett samhälle där alla ska
ha lika rättigheter. Jag tror på ett samhälle där inte
kapitalet får styra demokratin. Jag kan ha fel. Jag kan ha rätt.
Det är oviktigt i sammanhanget.
Jag skriver. Jag söker fakta och skriver.
Häromdage, ringde det på min dörr. Det var Säpo, en förövrigt
mycket trevlig och belevad Säpo-pojke steg in. Han satte sig i soffan och
berättade en saga. Sagan löd:
Säpo hade fått tips från CIA-enheten på Stockholms ambassad
att det hade gått ut ett kryptiskt meddelande från min dator. Det
handlade visst om att Bush hade en fin bil. Det kanske han har. Vad vet jag.
Detta meddelande tolkade Säpo inte som ett hot utan ett tips.
Jag måste i sanningens namn säga att jag skulle aldrig tipsa CIA
om fara skulle hota vår tids Hitler.
Men jag har skrivit till CIA. Jag vill att dom ska veta att omvärlden inte är okunniga om deras terrordåd, bl.a bombsprängningen i Beirut, bomben i Kenya. Dessa terrordåd kostade många oskyldiga liv. De flesta kvinnor och barn. CIA tycker inte om kritik.
Att USA är den ledande terrorstaten är de flesta eniga om, och att
CIA är en hop lejda mördare vet vi också. Att Säpo samarbetar
med dessa terrorister får vi fler och fler bevis för. Vi vet ju sedan
tidigare händelser att Säpo anger sina egna landsmän.
SÄPO är en fara för rikets säkerhet ty de samarbetar med
utländsk makt.
Astrid Boman