Under en tre timmar lång vild framfart i sydvästra Bagdads industri- och bostadsområden den 5 april dödade 6:e infanteriregementet i USA:s tredje infanteridivision mellan 2 000 och 3 000 irakier, både civila och soldater, enligt det amerikanska militärkommandots kommuniké. De egna förlusterna inskränkte sig till en död och några skadade.
En amerikansk marinsoldat berättade: ”Folk låg i drivor överallt
på båda sidor vägen. Jag kunde inte ens räkna hur många.”
Enligt det amerikanska militärkommandot hade insatsen inget militärt
syfte. Avsikten med dödandet var att ”visa att man kunde göra
vad man ville när man ville”.
Skillnaden i antal döda är i sig bevis för att det inte var fråga
om något annat än ren slakt på försvarslösa irakiska
soldater och civila. Inifrån kraftigt bepansrade stridsvagnar och i skydd
av stridshelikoptrar mejade 64:e infanteriregementet i tre timmar ner vem som
än kom i dess väg. Insatsens enda syfte var att vålla så
mycket död, ödeläggelse och terror som möjligt.
Detta och alla andra illdåd som begåtts mot ofta försvarslösa irakiska soldater – bombmattor mot soldatförläggningar, napalm in i skyddsrum, urskillningslös användning av splitterbomber, dödande av obeväpnade – det är inget annat än mord.
Mot USA:s, Storbritanniens och Australiens anfallskrig slogs främst vanliga värnpliktiga och inkallade irakiska medborgare tappert för sitt lands självständighet. På den angripande anglosaxiska sidan fanns däremot inga värnpliktiga. Kriget utfördes i stället enbart av professionella soldater som alltså hade anställts för att döda irakier och ockupera landet och som fick lön för sitt arbete. Som den irakiske informationsminister gjorde kan man i själva verket tala om legoknektar.
I Riktpunkt har tidigare utvecklats hur de nationella försvaren på detta sätt anpassas till globaliseringens Nya Världsordning. Alltfler länder lämnar den allmänna värnplikten och går över till en legoarmé. De ansluter sig därmed till vad som redan gäller i Storbritannien och USA. I Storbritannien avskaffades värnplikten redan 1962. De inhemska protesterna mot Vietnamkriget, inte minst bland soldaterna i fält, bidrog till att USA efter kriget införde en professionell armé i stället för värnpliktiga.
Värnpliktsarmén kom med den franska revolutionen. Revolutionen innebar att försvaret nationaliserades, sattes under samhällelig kontroll. Bara ett eget, nationellt försvar kunde säkerställa medborgarnas suveränitet över landet. De moderna nationalstaterna utmärktes därför av att det rådde allmän värnplikt. Försvaret av landet skulle vara en angelägenhet för hela folket. Försvaret var en integrerad del av samhället och värnplikten utgjorde en del av medborgarskapets skyldigheter - och av dess rättigheter. Att värnplikten gällde för alla var ett uttryck för jämlikhet och höll samman landet socialt.
I en värnpliktsarmé finns det därför också i viss mån ett inbyggt demokratiskt motstånd mot militära övergrepp, både när det gäller civilbefolkningen och soldaterna på den andra sidan. En professionell soldat är däremot isolerad från resten av samhället och ser dödandet som en naturlig rutin i arbetet.
Detta visades tydligt vid massakrerna på irakiska soldater.
Och utnyttjandet av de professionella soldaterna för denna slakt i Irak är – som nättidningen World Socialist Web påpekar – ingen tillfällighet. Som det amerikanska militärkommandot underströk efter den 5 april fanns det inget militärt syfte.
Det har i stället bara ett politiskt syfte. Genom sina dödsorgier vill de styrande i Washington visa att man inte längre drar sig för något och därmed jaga skräck inte bara i Irak men i hela världen.
Tidningen Washington Post skriver: ”USA ville sätta ett varnande exempel för vad som kan hända andra stater”. Världen skall leva under detta våldshot.
Vi skall veta att det som skedde i Bagdad den 5 april snart kan ske också i Damaskus, Teheran, Pyongyang – och Moskva.
DM