När jag växte upp i Luleå var det lätt att skilja på
Höger och Vänster i politiken. Vänster var kommunisterna och
sossarna lite grann. Vänster var Norrskensflamman, som många arbetare
och småbönder hade som husorgan.
Vänster var röda fanor och en liten röd halsduk knuten under
hakan som pionjär. Vänster var att kämpa i facket - ofta syndikalisterna.
Att anse att samhället (staten/kommunerna) skulle ha hand om sjukvården,
järnvägen, posten och svara för elen, det tillhörde att
vara Vänster.
Höger det var dom andra. Det var storföretagen. Det var stadsfiskalen
och guldsmed Olsson i Luleå. Vänster det var farbror Brädefors
i Notviken och tant Beda på Skurholmen.
Nu är det svårare
Jag kom att tänka på dessa förenklade jämförelser
när jag läste en intervju med Vänsterpartiets gruppledare i riksdagen,
Lars Bäckström från Uddevalla. Intervjun gjordes inför
hans 50-årsdag. Bäckström berättar i intervjun att han
gärna blivit partiordförande. Han skryter med att han är en av
de få i riksdagen, som är vän med Bo Lundgren. I Uddevalla umgås
han med en stadens storföretagare.
Han berättar att han deltog i demonstration mot Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien
1968. ( Men han har tydligen glömt att han alltid var förhindrad när
hans jämnåriga deltog i aktiviteter mot USA:s anfall på Vietnam.)
Det var om honom som förre skatteministern Nils Äsbrink sa: ”Om
alla vore som Bäckström så skulle vi kunna göra upp med
Vänstern i de flesta frågor."
Åsbrinks uttalande om hur lätt det är att komma överens
med Bäckström bekräftades några dagar efter 50-årsintervjun.
I TV-rutan kunde man se statsministern med Bäckström och Miljöpartiets
representant på var sin sida. Persson berättade att de tre kommit
överens om att minska sjukersättningarna (250 – 300 kr för
de lägsta ersättningarna). När Bäckström senare intervjuades
var hans ställningstagande självklart: ”Att vi gick med på
detta beror enbart på att några andra besparingar inte fanns att
tillgå. Det gällde att rädda utgiftstaket. Vi måste få
statsfinanserna att gå ihop.” På vilket sätt ansåg
han tydligen som mindre viktigt, för han var medveten om att överenskommelse
drabbar de svaga i samhället. Ett nytt exempel på Vänsterpartiets
anpassning för att få röra sig i maktens korridorer.
Det känns trots allt lite bättre av att många medlemmar i V-partiet
tog avstånd från uppgörelsen.
Men som gruppledare påverkar Bäckström självklart Vänsterpartiets
riksdagspolitik och då blir det inte så mycket Vänster.
Konkurrens och privatiseringar
Alla känner vi till vad som sker på såväl riksplanet som
ute i landstingen och kommunerna. Nu skall det vara konkurrens och privatiseringar.
Det må gälla sjukvård och social service, järnvägstrafiken,
elmarknaden, posten. Resultatet vet vi också. Sämre service och mycker
dyrare. Och inte märks Vänsterpartiet som stark motståndare
vare sig i riksmåttstock eller lokalt. Men det finns också andra
tidigare oprövade väger som praktiseras. Vi i Västra Götaland
har fått pröva en variant.
Region och ny Länstyrelse
Vid förra valperiodens början hamnade vi i Region Västra Götaland.
Göteborgs stad och omkringliggande landsting blev en administrativ enhet.
Regionen skulle sköta sjukvården, men också en del tidigare
länstyrelseuppgifter.
Sjukvården har jag skrivit om flera gånger så det borde vara
känt bland Riktpunkts läsare, att den blivit mycket sämre och
mycket dyrare.
Av principiella och ideologiska skäl var vi många som tyckte att det borde vara bättre, om förtroendevalda skötte länsfrågor, i stället för en statlig landshövding och tjänstemän. Men jag tror att flertalet av oss nu ändrat uppfattning. Högavlönade politiker med välavlönade sekreterare och en enorm byråkrati - ja bättre blev det inte.
Två Länsstyrelser
Så nu har vi två Länsstyrelser - den gamla i Göteborg
och så en ny i Vänersborg som sköter lite olika länsfrågor.
När tiden gått ut i ett överklagningsärende i Vänersborg
sökte jag aktuell handläggare i ärendet. Jag skickades runt till
olika personer, men det var fel. Slutligen dog samtalet. Jag ringde igen och
karusellen började. Slutligen var det en kvinna som på min fråga
skrattade och sa: Du har hamnat hos Länstyrelsen i Göteborg.
Det gjorde inte så mycket. Hon var trevlig, tog reda på vem som
var handläggare i mitt ärende, meddelade att denna var ledig den dagen
och jag fick personens direktnummer och kunde uträtta mitt ärende
dagen efter. Kanske är det så - att äldst är bäst.
Tala inte om USA:s krig
Runt om i världen - så också i vårt land - samlades människor
för att protestera mot USA:s krig mot Iraks folk. Jag tog för givet
att det blir säkert en demonstration också i Uddevalla och då
skall jag sjärvklart gå – i varje f all så långt
min skadade rygg tillåter. Men det blev bara en liten manifestation på
Kungstorget. Mötet arrangerades av Vänsterpartiet och Miljöpartiet
och temat var: FÖR FRED OCH DEMOKRATI. Inte ett ord om USA:s krig mot Iraks
folk.
Så såg jag i en liten artikel i lokaltidningen. Det skulle bli en
ny manifestation på lördag på Kungstorget. Arrangör var
ett nybildat Nätverk. I detta ingick: S, V, Mp, Cp, Somaliska Föreningen,
Attac, Södertullskyrkan, Ung Vänster, SSU och Grön Ungdom.
Ingen annons, ingen uppgift om tid, inget flygblad om mötet. Men jag var
där kl. 12.00. I ett av torgets hörn stod en högtalare, vars
ljud knappast kunde uppfattas mer än några få meter. Två
småflickor delade ut ett blad där man noterade att demokrati inte
kan uppnås så länge Saddam Hussein sitter vid makten.
Inte ett ord om USA:s krig. Mötets tema var Fred och demokrati - Försvara
Folkrätten. I närheten flanerade på Kungsgatan tusentals människor
utan att ens märka att ett möte pågick alldeles i närheten.
Det som nätverkets organisationer inte nämnde, det gjorde en äldre
man från Irak. Han uttryckte sin önskan om Irak utan Saddam Hussein
vid makten - utan krig, dödsoffer och utan amerikansk inblandning.
Olof Nilsson
olof.nilsson@skp.se