Kommunalarbetarna har nu tvingats tillgripa strejk för att kunna få gehör för sina berättigade lönekrav. Strejken går nu in på sin fjärde vecka. Strejken berör oss alla. Inte enbart genom att vissa delar av den offentliga sektorn inte fungerar under strejken, utan därför att det också är en kamp för den offentliga sektor som en överväldigad majoritet i det här landet vill slå vakt om. Det är en kamp för den sektor som arbetarrörelsen under många årtiondens politiska kamp stridit för och byggt upp.
Kommunalarbetarna skall inte finansiera vår gemensamma sektor genom
låga löner, då kommer den att gå under, oavsett angreppen
från storfinans och högerkrafterna. Ingen kommer att vilja arbeta
inom ett område som främst präglas av låga löner,
nedskärningar och stress.
Många av kommunalarbetarna tillhör den absoluta låglöneligan
i det här landet och är en grupp som drabbats hårt av den högervridning
som skett i politiken under de senaste årtionden. Nedskärningar har
tillhört vardagen för de anställda i flertalet kommuner, nedskärningarna
som ofta har varit maskerade som privatiseringar och bolagiseringar.
Vi har idag en växande flora av privata sjukvårdsinrättningar,
skolor, förskolor, kollektivtrafik och andra områden som tidigare
ingick direkt i den kommunala verksamheten, men numera är privata företag
som finansieras via skattsedeln. Vilket innebär att deras primära
mål från att vara en inrättning som skulle stå för
service till kommuninvånarna har ändrats till att bli en verksamhet
med huvudmålet att genera profit till ägarna liksom all annan privat
företagsamhet.
Motivet för den här politiken från dom styrande har oftast varit
att produktiviteten i den offentliga sektorn var för låg och att
vi skulle få en effektivare offentlig sektor om vinstintresset blev styrande.
Så har det inte blivit, utan snarare tvärtom. Idag kan vi konstatera
att bland dom vanligaste rubrikerna i tidningarna är rubriker om vanvård
av gamla, brister i sjukvården, våld på skolor men även
andra brister som relaterar till den offentliga sektorn såsom post, telekommunikation
och kollektivtrafik.
Det enda som har tillåtits växa inom kommunerna är byråkratin
som skall verkställa olika former av ”beställare - brukare-system”.
Det utgör nu en allt större del av den kommunala verksamheten. Det
är inget ovanligt med inhyrda konsulter som bidrar till att tappa kommunerna
på pengar som skulle behövas i dom sektorer som står för
den verkliga produktionen av tjänster till kommuninvånarna.
Den här situationen har utnyttjats av arbetsköparna till att öka
stress och utslitning av de kommunalt anställda, men även för
att hålla tillbaka en löneutveckling i takt med andra arbetarkollektiv.
Kommunalarnas genomsnittliga lön har under 1990-talet minskat med nära
10 procent i förhållande till många andra arbetarkollektiv.
Trots att BNP har ökat med 50 procent under samma tid, har kommunalarbetarnas
löneandel av det samlade produktionsresultatet minskat.
Det betyder, liksom för många andra lönearbetare, att Sverige
blir rikare men de arbetande blir fattigare i förhållande till det
samlade produktionsresultatet av tjänster och varor. Därför handlar
kommunalarbetarnas kamp också om den klassiska frågan: produktionsresultatets
fördelning. En växande andel av produktionsresultatet går åt
för att säkra privatkapitalets ökade profiter och allt mindre
används för gemensam konsumtion och löner.
Regeringen har under en följd av år sänkt skatterna för
dom rikaste, höjt gränserna för förmögenhetsskatt,
och genomfört skattelättnader för företagen. Kort sagt fört
en politik som extremt har gynnat dom rika på bekostnad av det stora flertalet,
framför allt de lågavlönade arbetarna både i offentlig
och privat sektorn.
Produktionsresultatet kan fördelas på annat sätt, men då
måste arbetarrörelsen våga ta strid mot de kapitalistiska och
nyliberala krafterna som präglat samhällsutvecklingen det senaste
årtiondet. Man måste våga ändra skattesystemet från
löne- och konsumtionsskatter till ett system som bygger på produktions-
och vinstbeskattning för att säkra vår gemensamma sektor i framtiden.
Kommunalarbetarnas kamp är rättvis, därför förtjänar
den allt stöd och vi kan understödja den genom att kräva avprivatiseringar,
slut på skattefinansiering av privata verksamheter och en utbyggnad av
den offentliga sektorn.
Jan Jönsson