Kampanjen för att övertyga svenska folket att rösta Ja till
EMU den 14 september har dragit igång. Ingen har kunnat undgå att
notera det.
Statsministern började med att avkräva de i parti- och regeringsställning
som är motståndare till högerprojektet att vara tysta.
När opinionsmätningarna visade stadigt uppåtgående siffror
för Nej-sidan glömde Persson helt enkelt demokratiregler och själva
poängen med folkomröstningen och satte munkavel på Nej-sidans
tungviktare.
I ett ofta citerat talmanus lär det ha stått i marginalen ”Argumentationen
är svag, höj rösten”. Persson har delat ut en omvänd
order till sina EMU-motståndare: ”Er argumentation är stark,
så håll käften. I annat fall får ni söka er nya
jobb.”
För många EMU-motståndare inom socialdemokratin framstår
behandlingen av Nej-anhängare som obegriplig och inkonsekvent.
SAP har som vanligt roffat åt sig en stor del av de av regeringen anslagna
medlen till Nej-argumentationen. Enligt regeringsbeslut skulle det ju bedrivas
en omfattande folkupplysningskampanj, där det skulle finnas plats för
både Ja och Nej. Men tydligen finns det gränser för den fria
åsiktsbildningen och demokratisk folkupplysning. Och pengarna är
ju i alla fall i hamn …
Protesterna mot detta förfarande har säkert snarare stärkt än
försvagat Nej-sidan. Fler människor har fått upp ögonen
för Ja-kampanjens ihålighet. Men Persson slår naturligtvis
all kritik ifrån sig och. När han sedan lyfter fram sina argument
för EMU lyser trovärdighet totalt med sin frånvaro. ”Det
har gått bra för Sverige sedan vi kom med i EU och har följt
de regler som unionen ställt upp”, är hans utgångspunkt.
EU:s konvergensprincip har balanserat landets ekonomi och säkrat en bra
utveckling, påstår han.
Klyftorna växer
Nu är ju inte Sverige något homogent land där alla har det lika
och lever under samma villkor.
Att vara vd i något av våra storföretag, EU-tjänsteman,
regeringsledamot eller kommunalråd är inte detsamma som att vara
underbetalt kommunalarbetare.
För de förstnämnda kategorierna är säkert tillvaron
riktigt bra. Men för de mera vanliga människorna har problemen hopat
sig i samma takt som offentlig verksamhet i enlighet med EU:s krav har skurits
ner. Arbetarfamiljer och arbetarklassens pensionärer har fått det
svårare att få debet och kredit att gå ihop. EU och EMU betyder
ett mer borgerligt samhälle, har moderaternas kampanjledare Gunilla Carlsson
nyligen sammanfattat poängen med en EMU-anslutning. Och just så är
det.
Regeringen har minskat bolagens skatter, sparat i statskassan och lagt ut utgifter
på kommuner och landsting som de inte mäktar med.
Därför ser sig Stockholms landstings ”rödgröna”
majoritet (s, v och mp) tvingad att lägga fram ett sparpaket som rymmer
avgiftshöjningar över hela sjukvårdssektorn. I stället
för att slopa 60 kr per besök hos distriktssköterskan, som det
var utlovat i valet, höjs taxan nu till 70 kr – ett tecken på
att det går bra för Sverige, som Persson sa?
Därtill kommer i Stockholm ökade avgifter på offentliga kommunikationer.
Sammantaget ska landstinget spara 170 miljoner. Och på andra håll
i landet ser det likadant ut. Detta är ett av resultaten när staten
sätter landsting och kommuner närmast i konkurssituationer för
att till varje pris uppfylla EU-krav på budget i balans och minimala underskott.
Det går knappt en vecka utan nya åtstramningsförslag med försämrade
villkor för sjuka och arbetslösa, för de offentliga skolorna,
pensionärerna …Verkligheten känns helt enkelt inte igen när
Perssons lovord om EU och dess verkan. Verkligheten avslöjar bluffen.
I den aktuella strejken för att skapa ett rimligt löneläge för
kommunal- och landstingsanställda säger Åke Hillman, ordförande
i Kommunförbundets förhandlingsdelegation: ”Vårt problem
är att vi inte har betalningsförmåga.”
Åke Hillman kan knappast vara överens med sin partiordföande.
Jag skulle inte bli förvånad om han tillhör dem som skulle vilja
våga säger Nej till EMU.
Det är föga troligt att t.ex. politiker i Västmanland, som tvingas
att stänga sjukhusavdelningar i Västerås och överlämna
delar av vården till kyrkan ser detta som ett utslag av att vi fått
det ”så bra sedan vi kom med i EU”.
Fattigare men inte friskare
Var tredje landsting höjer sina patientavgifter. Värst drabbas i skrivande
stund Malmö, där de sjuka fr o m den 1 juli måste betala 50
procent mer än hittills för sina läkarbesök.
Ett av de stora problemen som vi brottas med är det höga antalet sjukskrivna.
Det säger också Persson. Men till skillnad från oss och andra
sanningsenliga analytiker säger han inte att orsakerna ligger i nedbantade
arbetsplatser främst inom den offentliga sektorn, men också i försämrad
primärvård på grund av bristande resurser. De höjda patientavgifterna
kommer med all säkerhet att skrämma bort ett antal sjuka människor
från vården, men ett friskare folk kommer de inte att skapa.
De kronor regeringen sparar till statskassan för att tillfredsställa
EU-direktiv betalas av sjuka gamla. Detta är ett direkt resultat av EU:s
politik.
Skulle vi därtill få uppleva att den svenska staten förbjöds
av EU att rädda SJ från konkurs, vilket inte är uteslutet, får
vi ytterligare ett belägg för att EU inte är någon vän
av offentlig verksamhet, utan driver på privatiseringen över hela
samhällsfältet.
Detta är bara några exempel på vilken inriktan EU:s politik
har, och än värre och effektivare skulle privatiseringsvågen
dra fram vid ett inträde i EMU.
Därför gäller det att avslöja vad som väntar om vi
inte lyckas att stoppa kapitalets frammarsch och svara med ett rungande NEJ
den 14 september.
När Sverige 1995 skulle luras i EU, lovade Ja-sidan att vi i alla fall
skulle hålla oss utanför EMU, vi skulle inte ingå i en EU-militär,
vi skulle strikt säga ifrån mot Europas Förenta Stater. Alla
löften för att bryta det starka folkliga motståndet mot EU.
I EU:s militära insatsstyrka är Sverige idag djupt involverat. Europas
Förenta Stater växer allt tydligare fram, och svenska regeringsrepresentanter
håller på att byta fot. Folkomröstningen om EMU blev priset,
regeringen måste betala för att kunna hoppa av löftet man gav
1995. Som Ja-kampanjen nu visar har också de sista fördämningarna
sprängts, regeringen har satt fulla segel i EU
En tidigare svensk finansminister, Gunnar Sträng, drev tesen: Det som är
bra för Volvo är bra för Sverige. Det var fel redan då.
Lika fel är det när Persson hävdar att det som är bra för
EU och EMU är bra för Sverige och dess folk. I båda fallen handlar
det om att det som är bra för kapitalet betalas av folket.
Därför Nej den 14 september
Rolf Hagel
Tomt på Ja-sidan
Att statsministern kan sänka sig så djupt att värva för
EMU med att folk reser och då slipper att växla pengar, som han gjorde
i sitt 1 Maj-tal i Katrineholm, det är bara skamligt. Tydligare än
så kan man inte visa att det inte finns några hållbara argument
för en EMU-anslutning.