Den 7 juni kommer Solidaritetsföreningen Jaime Pardo Leal att genomföra
en stödgala till förmån för det colombianska kommunistpartiets
veckotidning VOZ. Det är en fin gest och initiativ som betyder mycket för
de utsatta redaktionsmedlemmarna och ett moraliskt, politiskt stöd till
en tidning som mer än någon annan är utsatt för en systematisk
förföljelse
För 20 år sedan, redan 1983 lärde jag känna redaktionen
och den verksamhet som ”VOZ PROLETARIA”, Proletär Röst,
hade. Tidningens chefredaktör var Manuel Cepeda, en intellektuell som likt
få kunde ställa sin intellektuella förmåga i den colombianska
arbetarklassens tjänst. Partiets djupa rötter i bondeklassen märktes
tydligt när man reste ut på landsbygden och såg bönder,
som i de flesta länder tillhör det småborgerliga skiktet, satt
och läste VOZ PROLETARIA.
I början av 1990-talet valdes Cepeda in i parlamentet som senator men fortsatte
att skriva i VOZ. Hans krönika ”Flecha en blanco” retade gallfeber
på generalerna som till slut fattade beslutet att mörda den stridbare
tidningsmannen och revolutionären.
Den 9 augusti verkställdes attentatet när Cepeda var på väg
till parlamentet med sin livvakt. Förarbetet hade genomförts av den
militära underrättelsetjänsten på den 20:e armébrigaden
och verkställdes av paramilitärer och två underofficerare på
uppdrag av en general som senare avled i hjärtinfarkt.
Cepeda hade, trots att han var den mest mordhotade personen i Colombia, fått
delar av sitt livvaktsskydd indraget. Detta visste mördarna.
Historien går igen. I dag är Colombias mest mordhotade person Carlos
Lozano, chefredaktör för VOZ. Även hans livvaktsskydd har dragits
in till vissa delar vilket fått stora delar av den internationella vänstern
att protestera mot de uppenbara försöken från den colombianska
statens sida att neutralisera Lozano, som kritikerna anklagar regeringen Uribe
för.
Dagens Colombia är mer militariserat än någonsin. Kriget pågår
överallt och antalet gripna av säkerhetstjänst och arméstyrkor
växer för varje dag. Människorättsledare både i Colombia
och i utlandet anklagar regeringen för att införa en polisstat där
all civil, legal opposition utpekas som potentiella ”terrorister”.
Oljearbetarnas fackförening har ett tiotal ledare fängslade, anklagade
för ”terrorism”. I morgon, torsdag, (22 maj, 2003) ställs
Hernando Hernandez, internationell sekreterare i USO:s ledning och ordförande
fram till förra året, inför rätta anklagad för kontakter
med ELN-gerillan. ”Vittnet” är en säkerhetsagent som har
vittnat mot flera andra fackliga ledare från USO.
Det är med denna bakgrund som VOZ fyller rollen som den kanske enda verkliga
konsekventa pressrösten mot vad allt fler kallar för ”fascismens
ansikte”, en ny polisstat som tar form i Colombia. Många är
de som ute i landet, på landsbygden, i byarna transporterar VOZ, med risk
för att mördas eller bli gripen om paramilitärer eller armén
får tag på dem. Det är samma heroiska insatser som antifascisterna
under andra världskriget genomförde.
Det är nästan bara i de större städerna som Bogota som VOZ
kan säljas öppet. I staden Cali greps i dag, den 21 maj, personer
som visades upp i TV i handbojor. På bordet låg, som ”bevismaterial”,
presentationsbroschyrer från VOZ. Detta uppenbara grundlagsbrott passerar
förbi utan att någon reagerar nämnvärt.
Colombia är det farligaste landet att verka i som journalist. I genomsnitt
mördas en journalist per månad. Under de senaste 15 åren har
115 journalister mördats. För det Svenska Journalistförbundet
(SJF) är det av mindre betydelse ty något reportage eller korta nyhetsnotiser
är man inte intresserade av när en kollega mördas här. Så
långt går den fackliga solidariteten för ledningen på
Vasagatan.
I stället är vår fackliga tidning Journalisten mer intresserad
av att kampanjera för den s.k. ”oberoende” pressen på
Kuba, som dock, vid en närmare eftertanke, inte är så ”oberoende”.
Att låta den stormakt, som under 40 år har genomfört en kriminell
blockad och väpnade aggressioner mot den lilla ön, trots FN-beslut
och protester, hålla seminarier på sitt ”intressekontor”
i Havanna på temat ”oberoende journalistik”, måste för
varje seriös reporter uppfattas som ett stort skämt. Men så
uppfattas ”pressfrihet” och ”yttrandefrihet”.
Jag vill uppmana till stöd för VOZ, både ekonomiskt och moraliskt.
Delta i stödgalan den 7 juni och Du gör en insats för de progressiva
demokratiska krafterna och deras röst i Colombia, den röst som i 46
år har slagits för ett Nytt demokratiskt Colombia.
Dick Emanuelsson
Stationerad reporter i Bogota
Stödgalan
7 juni, 2003 kl. 17.00
Bergsunds strand 43, T-bana Hornstull
På programmet bl.a. colombiansk musik, Schubert och Chopin, kort historia
om VOZ, colombiansk mat, öl, böcker mm.
